ADD symptom hos vuxna

Nej, jag tycker inte att du kommer ifrån ämnet.

Jag tycker att alla borde få en helkroppsgenomgång på alla sätt möjliga flera gånger i livet. Och jag tycker inte att någon ska diagnosticeras som hypokondriker innan de har fått en undersökning. Många hypokondriker skulle förmodligen även må bättre av att 1) Tas på allvar, 2) Känna trygghet i att det inte finns några STORA medicinska verkliga problem, och 3) Känna trygghet i att de kommer att bli tagna på allvar om de skulle må dåligt framöver, och 4) Faktiskt få adekvat vård OM det hittas något.

Jag ser det snarare som en investering i folkhälsan.

Jag håller med. Och visst är det en investering.

Det svåra är ju att en hypokondriker inte är medveten om att hon/han inbillar sig och att problemet snarare är psykiskt än fysiskt. (Nu menar jag de som faktiskt är inbillningssjuka, inte de som är sjuka men som inte tas på allvar). De känner ingen trygghet förrän läkaren hittat något fysiskt fel på dom och om det inte finns något fysiskt fel (för att de inbillar sig), hur går man vidare då? Hypokondrikern kommer ju att fortsätta söka hjälp för sina (inbillade) åkommor, fortsätta "belasta" sjukvården.  

Nej, jag tycker inte att du kommer ifrån ämnet.

Jag tycker att alla borde få en helkroppsgenomgång på alla sätt möjliga flera gånger i livet. Och jag tycker inte att någon ska diagnosticeras som hypokondriker innan de har fått en undersökning. Många hypokondriker skulle förmodligen även må bättre av att 1) Tas på allvar, 2) Känna trygghet i att det inte finns några STORA medicinska verkliga problem, och 3) Känna trygghet i att de kommer att bli tagna på allvar om de skulle må dåligt framöver, och 4) Faktiskt få adekvat vård OM det hittas något.

Jag ser det snarare som en investering i folkhälsan.

Jag håller med på sätt och vis, men det stora problemet är att när den hypokondriske väl fått lugnande besked kring en av sina "farhågor" så dyker nästa upp ganska snabbt, det är därför det är ett så stort problem - de återkommer så ofta till sjukvården.

(fått diagnos) låter hälsa att hon hade "rätt". Vid ordentlig fysisk undersökning visade det sig att hon bland annat länge burit på både kraftig infektion och inflammation som hon nu medicinerar mot, och som orsakade hennes usla mående och allmäntillstånd, samt att fler prover är skickade på analys för vidare utredning.

Hon får dock inte skriva anonymt på ett tag.

(fått diagnos) låter hälsa att hon hade "rätt". Vid ordentlig fysisk undersökning visade det sig att hon bland annat länge burit på både kraftig infektion och inflammation som hon nu medicinerar mot, och som orsakade hennes usla mående och allmäntillstånd, samt att fler prover är skickade på analys för vidare utredning.

Hon får dock inte skriva anonymt på ett tag.

Kom på (svårt att få med allt ibland =)) att det är nåt som jag saknar och som gör att jag känner ett visst utanförskap. Jag är inte lika"duktig" som mina vänner. Jag fixar inte allt som de gör och jag saknar att ha nån att dela den här vetskapen med. Istället håller jag lite skenet uppe och framhäver mina lite mer välfungerande sidor =)
När man är på nån tillställning så drar sig ofta min man åt sidan för att prata. Nästan alltid med nån liksinnad (alltså nån med utredd eller vad jag misstänker diagnos) alt. pratar han med nån väldigt öppensinnad och icke dömande person. Antagligen för att det känns tryggt.
Jag flaxar runt och försöker väl prata med så många som möjligt. Nångång ibland känns det bra och man blir kvar till siste man. Ofta så orkar jag inte med hela kvällen, allt känns bara ytligt och jag känner att jag inte hör hemma, passar in -så man går därifrån rätt tidigt. -Skyller på jobb eller barn.

Jag har ofta som yngre undrat varför andra får vänner så lätt, medan jag ofta drabbades av tunghäfta. Jag kunde gå hem, även om andra ville att jag skulle stanna kvar -för jag ville vara själv. 
Till slut så är man väl inte så intressant när man inte kan föra sig rent socialt.
Kunde inte förstå varför jag var så blyg då. Jag var ju inte blyg när det kom till att säga vad jag tyckte, stå upp framför klassen och prata eller sånt.
Antagligen så är jag inte blyg.........bara lite socialt vilsekommen.........
-Tyvärr! 

bra! Tyvärr får alltför många människor bara medicin och blir hemskickade utan någon samtalskontakt och det är horribelt för mig. Man behöver ju bearbeta saker för att må bättre!