BeaBee skrev 2011-01-17 00:30:32 följande:
Hej igen allihopa!
Jag har skrivit en gång tidigare i tråden men annars så har jag mest följt med och läst. Jag själv är inte diagnostiserad med ADD/ADHD men jag känner igen mig i väldigt mycket. I stort sett allt faktiskt.
Det jag har mest probem med är att jag är så otroligt seg i starten, det tar otroligt lång tid för mig att komma igång och jag hamnar alltid i panik tidsmässigt. I skola/jobb så fungerar jag bäst med en fast deadline men då sitter jag alltid två hela dygn innan deadline för att jag inte har gjort något alls innan.
En annan sak som jag lider något så fruktansvärt av är att jag reagerar väldigt kraftigt när någon ändrar något som vi har planerat. Jag klarar inte av att saker och ting ändras i sista sekund och det här är speciellt jobbigt eftersom jag är livrädd för att driva bort min underbara sambo. Ibland krävs det bara att det finns planer i mitt huvud att ikväll så ska vi äta middag och se den filmen och det gör vi också men om han sen får ett sms av en kompis som vill ta en öl och han vill göra det så blir jag helt knäckt för det finns ju inte med i min planering. Det är så otroligt jobbigt att leva med och jag vet att jag är jobbig att leva med.
Jag har i alla fall fått fram ett system som fungerar för mig som egen företagare, jag har gått ihop med en annan frilansare och ska göra filmprojekt tillsammans där jag ska ha hand om kundkontakterna, göra förarbetet, vara med på inspelningen och sedan sköta resterande kontakt med kunden medan den andra redigera/slutför arbetet som fungerar super för mig som älskar att dra igång nya projekt men ha svårt att slutföra.
Jag har även haft problem med PMS och monsruösa humörsvängningar och ångest som jag nu fått sertralin för och den tar bort ångesten och lindrar min PMS, MEN jag blir så extremt hyper. Jag är det sedan innan och min rastlöshet går över styr nu. Jag kan inte sitta och se på TV utan att ha mobilen, datorn eller något annat i händerna, jag kan inte sova på nätterna utan jag somnar alltid runt 6-snåret. Även innan jag fick problem med sömnen så har jag alltid kännt mig trött och orkeslös utan förklaring av läkare så jag är både trött, hyper och rastlös på samma gång hur man nu kan vara det. Nu har jag insomningstabletter men de vill jag inte använda för länge då jag tidigare har hamnat i den sitsen att jag missbrukar tabletter.
ursäkta att det blev långt jag kände bara att jag behövde skriva av mig men det största problem är trots allt det som drabbar min sambo.Hur reagerar ni på att planer ändras? Kan ni också bli så fruktansvärt besvikna eller är det bara jag?
Jag är väldigt tacksam för den här tråden!!
Hej!
Visst känner jag igen mig. Både i besvikelsen och irritationen när planer ändras. Likaså det här med tiden. Säger någon att något ska ta 5 minuter då är det 5 minuter som gäller för mig. Inte 5 min och 20 sek, 6 eller 7 min eller ens 3 min. Själv är jag däremot urusel på att passa eller uppskatta tiden men jag kräver motsatsen av andra.
Jag vet inte om jag mognat eller om det är antideppen jag knaprar men jag har sett en avsevärd förbättring hos mig själv på dessa plan. Det är inte alltid jag kommer jag ihåg men jag försöker att komma ihåg att jag måste kommunicera mina behov och förväntningar, det hjälper mig även när andra gör samma sak för då har jag mer koll på vad som förvänas eller krävs av mig och slipper få ångest av all ovisshet. Så det är ett tips från mig, att berätta högt om dina planer och förväntningar inför kvällen te.x och gärna också tala om för din sambo att du har svårt för när planerna ändras i sista sekund eller när något oförutsett händer och försöka komma på en lösning tillsammans med honom.
Sen måste jag bara säga att oj, vilket jobb du har. Låter som rena rama drömjobbet! Filmprojekt! Fasen vad spännande. Lyckost!
Välkommen att skriva mer närhelst du vill!
