Blackbird skrev 2011-01-13 03:11:57 följande:
Jag tycker att det är så lustigt ibland. När man läser om "störningar" som ADD/ADHD, Asperger och Borderline så känner man ju igen sig i nästan samtliga och uppfylla många kriterier. Jag menar, tänk om man läser på om dessa och blir så paranoid att man verkligen tror att man lider av något av dessa och börjar bete sig därefter omedvetet?
Jag har tidigare varit helt säker på att jag haft Asperger för när jag läste symtomen kände jag att det var JAG, men sen släppte jag tanken och nu när jag har kontakt med en person som verkligen har Asperger så inser jag att det faktiskt INTE är så jag är (även om han och jag har mycket gemensamt vad gäller tankesätt och så). Sen läste jag om symtomen för Borderline och tänkte "men JAG är ju så!" eftersom jag faktiskt har reagerat som en typisk Borderlineperson väldigt ofta. Sen släppte jag den tanken när jag läste ett par historier om två olika kvinnor som led av Borderline och insåg att jag inte var sådan.
Men så har jag pratat en hel del med en vän om ADD i några dagar och kände igen mig i henne något så otroligt! Och hon kände igen sig i mig. Hon ska låta utreda sig snart också. Och sen när jag började skriva i den här tråden så känner jag mig väldigt hemma. Jag känner igen mig i er och som det verkar känner många av er igen sig i mig. Men ibland slår det mig, tänk om det bara är som jag TROR?
Jag har helt klart blivit otroligt förvirrad av alla tankar som snurrar i mitt huvud. Har mått ganska dåligt i några dagar nu och det känns faktiskt som om min värld har blivit upp och ner...
Det är nog väldigt lätt hänt att bli nojjig. När jag utreddes första gången (för bl.a Borderline) kände jag efteråt, när jag fått mina diagnoser att jaha, nu är livet slut, nu kan jag leva ut alla mina störningar och bara vara sådär galen som jag känner mig. Hela första dagen gick jag omkring och var "hög". Men sen kom fallet och jag hade inte den minsta lust att leva ut någonting, jag ville helst bara gå och gömma mig.
Eftersom alla dessa "störningar" har varit lite av ett specialintresse för mig har jag läst mycket om dom och javisst, jag har också känt igen mig. Att man känner igen sig i Borderline är dock inget konstigt, den personlighetsstörningen påminner mycket om ADHD. Vad som tydligen skiljer Borderline och ADHD åt är att
"
impulsiviteten är kortvarigare, mer situationsbunden och mindre tvångsmässig hos den som har ADHD. Vredesutbrotten hos den som har ADHD är mer tillfälliga, går över fortare och kvarlämnar sällan grubbel. Personer med ADHD uppvisar sällan samma slags instabila relationer, där idealisering omväxlar med nedsvärtning och hos en människa med ADHD finns inte heller samma sorts identitetsstörning, tomhetskänsla och rädsla att vara ensam som vid Borderline.
Ytterligare en personlighetsstörning som påminner om ADHD är histrionisk personlighetsstörning. En del läkare anser att den stundom finns hos personer med ADHD. Te.x ett uppjagat behov av att dra till sig uppmärksamhet, impulsivitet om belöning uteblir, grunda personliga relationer och instabila känslor. Ett slags påflugenhet och självupptagenhet kan finnas hos både personer med histrionisk personlighetsstörning och ADHD, liksom te.x dålig uppfattning om vilket intryck man gör på andra människor.
Tvångsmässiga drag finns hos många med ADHD, liksom hos många med Tourettes syndrom. Enligt DSM IV beskrivs också tvångsmässig personlighetsstörning så att det passar in på många vuxna med ADHD. Så här kan man tydligen också känna igen sig 
Perfektionism, inflexibilitet, extrem nogrannhet, en tendens att arbeta för mycket och vilja ha kontroll över allt. Människor med ADHD kan tänkas utveckla de här dragen som ett slags kompensation för bristande förmåga att organisera och strukturera tillvaron. På samma vis skulle stor obeslutsamhet, som en del patienter visar, kunna vara resultatet av en strategi för att undvika förhastade beslut och impulsivitet. Men härom finns det hitills bara teorier."
Ur boken "Vuxna med DAMP/ADHD"
