ADD symptom hos vuxna

Du är inte alls sämst!

Men pissdagar är inge kul!

Jag har varit inne på ämnet tidigare men minns inte om jag fick någon respons eller om jag ens ställde nån fråga. Hm. Men det här med intuition intressar mig och det sägs (åtminstone i en bok jag läser) att människor med ADHD har en kraftigt utvecklad intuition och en radar för andra människors känslotillstånd. Tydligen är det bl.a det som gör oss ouppmärksamma under te.x ett samtal med en annan människa då vi är så upptagna med att känna in och fånga upp hur personen känner sig. Det sker ofrivilligt och tycks vara så gott som omöjligt att stänga av.

Känner någon annan igen sig i detta? Jag gör och det har varit ett problem för mig.

Eftersom jag är utbildad att jobba med människor som mår dåligt är det visserligen en fördel att vara inkännande men inte att låta sig översvämmas av personens ångest, sorg eller vad det nu handlar om. Detta har tyvärr hänt mig många ggr i situationer då det inte ska hända. Dock inte så det påverkat någon klient eller elev men det har påverkat mig så pass att jag fått sjukskriva mig  

När jag besöker någon, kommer till en plats, en lokal eller vad det nu är slås min radar på omedvetet och jag "känner av" atmosfären och de känslotillstånd som råder där. Ilska och aggressivitet kan jag "nosa upp" utan att ens befinna mig i den omedelbara närheten där den kommer ifrån. Det är som om jag går omkring med sensorer över hela kroppen och känselspröt på huvudet. Jag har tänkt att det kanske är något som blivit överutvecklat på mig, alltså att minna sinnen på något sätt är överutvecklade, för att kompensera alla mina övriga brister. 

Och det här är tydligen något som andra människor (ofta de som mår psykiskt dåligt) också har känt av. Många är de gånger då jag hamnat i situationer med helt okända människor som utan att jag bett om det berättat hela sitt liv för mig, om sina misstag och sorger och som sedan säger att de inte förstår hur jag fått dom att öppna sig så. Jag vet inte själv vad det är. Kanske ställer jag de rätta frågorna? De som ingen annan vågar fråga. Eller så beror det på att jag är så öppen själv (alldeles FÖR öppen ibland) och att de får andra att slappna av och öppna sig mer de också? Det har också hänt att jag kunnat avläsa näst intill främmande människor över nätet, efter att bara ha pratat en stund med dom och haft skrämmande rätt om hur de är som personer. Jag vet inte hur jag gör detta men förmågan har funnits där så länge jag kan minnas. 

Är det någon här som upplevt eller upplever liknande saker?    

Tack för svaret vännen!

Har du varit med om att du känt någons humör (låt säga ilska) och frågat personen ifråga om han/hon är arg varpå han/hon nekat och sagt att du har fel? Fast din känsla har förstås funnits kvar och trots att du börjar tvivla på din förmåga "vet" du nånstans att du har rätt? 

Det här med att befinna sig i ett rum där det är mycket stress och förväntan känner jag igen. Jag har svårt för när andra människor går upp i varv och blir sådär töntigt förväntansfulla och stressade. Just stressen smittar av sig på mig och jag som redan är uppe i varv normalt (åtminstone i huvudet) blir irriterad av sådant och tycker att folk ska lugna sig. Kanske lite också för att jag inte förstår upphetsningen.  

En annan grej jag känner/läser av är falskhet. Jag säger inte att jag alltid har eller har haft rätt men många ggr har jag det. Om jag pratar med en person kan jag inte avgöra exakt vad han/hon säger är lögn men jag kan känna av om personen är ärlig mot själv och mig i det stora hela. Jag registerar ton och röstläge, noterar personens kroppsspråk, minspel och ögonrörelser. Det är helt sjukt egentligen är jag tänker på det! Men det sker helt omedvetet. Jag går liksom inte runt och tänker att jaha, vem ska jag läsa av idag då? det sker helt per automatik och jag TROR att detta bland annat är vad som gör mig så sabla trött när jag umgås med flera människor åt gången.  

Jag är likadan. Fast jag tittar inte på deras mun. Jag växlar nog från att titta i ögonen och på något helt random ställe vid sidan om eller bakom eller ner på mig själv.

Sen är jag URKASS på att läsa läppar eller vafan det heter. URKASS verkligen.

För mig är det nog snarare att jag är rädd över att de ska se igenom mig så som jag ser igenom dom. Delvis. Jag vet (för sååå många har påpekat det) att jag har ett dålig pokerface och att vad jag tycker, tänker, känner syns direkt på mig. Om någon då sitter och gaggar om nått jag är helt ointresserad av kan jag inte dölja det ens om jag försöker. Det gör mig generad. Jag vill inte verka ohyfsad men det är sååå svårt.

Oj, orkade du verkligen läsa igenom allt? Började som svar till dig men blev sen bara massa tankar jag satt med för stunden kände jag.

Fan alltså. Det är inte konstigt det är svårt att hänga med i samtalen när man är fullt upptagen med att känna in och registrera andra människor såhär. Undrar egentligen varför det är så? Varför det (enligt den där boken) är så att många eller alla som har ADHD är så inutiativa och känsliga. Jag har trott att jag fick den gåvan (som ibland blir till en förbannelse) för att väga upp och kompensera för mina övriga brister. Att det te.x är lättare att få personen att tro jag är med i samtalet om jag är "tuned in" så att säga i hur personen känner sig för stunden eller för att jag ska veta hur jag ska agera och reagera eftersom det annars inte finns där naturligt.

 

Jag tror att många blir så tagna på sängen av ens träffsäkerhet att få skulle erkänna att vi hade rätt. Men som sagt, det får man aldrig veta.

Men du hur vet du att det är lång kötid?