Anonym (oj)

Äldre 2 Jan 00:24

4160 svar

ADD symptom hos vuxna

Anonym (ADD?) skrev 2011-01-02 00:07:04 följande:

Hehe, nu fick jag en bild av hur alla här i tråden träffas och har fest och var och varannan sitter med stora kåpor och skygglappar på sig och är i sin egen värld!

Hahaha, värsta nerd-mötet!

Jag är lätt på! :o)

Tänkte på en grej ang. det där med att lätt distraheras och störas av ljud t.ex...
Hur är ni vid maten? Jag vill stänga av tv:n, stänga av musiken, ha exakt rätt belysning, exakt rätt temperatur (eller antal klädesplagg på) och som sagt gärna fötterna och benen uppe på stolen samtidigt som jag äter. Jag blir jättestörd om inte alla detaljer är på rätt sätt just vid måltider, låter kanske skumt.
Min kille vill jättegärna ha både t v och musik på, och detta blir ofta en diskussion här hemma.
Det är RIKTIGT jobbigt för mig att tvingas äta till hög musik t.ex., helst ska det vara knäpptyst förutom en trevlig konversation middagsdeltagarna emellan.

Jag vet inte om dessa udda preferenser kring ätande är något som är kopplat till min förmodade adhd eller till mina gamla ätstörningar?

Anonym (oj)

Äldre 2 Jan 00:29

#892

strulmaja skrev 2011-01-02 00:20:54 följande:

Anonym (oj): Det var en bra men kort artikel. Jag önskar att fler kunde "komma ut ur garderoben" sådär och berätta "Så var/är det för mig" och öppna människors ögon.

Det märks att du är i en "downperiod". Du tänker och reflekterar mycket kring detta. Jag läste att när man kommer till insik kommer först som en lättnad, därefter sorgen över allt man gått miste om. Jag pendlar mellan dem båda och när det känns som värst försöker jag intala mig själv att inte ta ut något i förskott. Ok, det är mycket som pekar på att jag har ADHD/ADD men jag vet ju inte med säkerhet än och jag tänker att att då, när jag vet, då ska jag ge mig tid att sörja sen ska jag fanimej resa mig som alla ggr förr och fortsätta leva men med mer medventenhet, kunskap och insikt om mig själv och jag ska göra allt jag kan för att använda det till min fördel.
Det är inte försent, så tänker jag. Det är fan inte försent.

Ja du har rätt, och jag har gått från att känna lättnad till att känna mig nedstämd och mörk till sinnet. Siktar just nu bara på bedömningen den 28:e, men jag är samtidigt livrädd inför detta möte eftersom jag känner att så mycket hänger på hur jag blir bemött där.
Nu är jag så övertygad om att detta är min problematik, tänk om de inte håller med? Det skulle vara att dra ner ridån helt för mig tror jag, jag känner ju som sagt äntligen att jag hittat hem, hittat min planet liksom...
Vad är jag om det inte är ad(h)d jag har? En jävligt svart person som förmodligen alltid kommer vara såhär. Kul.

Anonym (oj)

Äldre 2 Jan 00:43

#895

strulmaja skrev 2011-01-02 00:41:38 följande:

Hm. Det beror på tror jag. Är jag ensam äter jag gärna i sällskap med tvn, datorn eller något annat som kan stimulera mig... att äta är tråkigt tycker jag. Men att äta till hög musik eller ha tvn högt på i ett rum funkar inte.... det stör. Det är som att försöka backa rakt, fickparkera eller hitta en adress när man sitter i bilen och att då ha på skithög musik går bara inte, då ska det helst var absolut tyst annars kan jag inte koncentrera mig. Men... fan det är svårt detta... jag tror inte att just ätandet kräver någon större koncentration ifrån mig så därför störs jag kanske inte? Att äta eller mat överhuvudtaget har aldrig haft någon "laddning" för mig som jag vet att det är vid ätstörningar... det är som ett nödvändigt ont bara, ytterligare en tråkig grej jag inte har tid med men som måste göras. Fick du svar på det du ville?

Ja, absolut. :o) Jag tror att det är rester av ätstörningstiden som spökar för mig vid måltider, därav alla dessa ritualer.

Och förresten; jag tycker också att du är grymt rolig!!

Anonym (oj)

Äldre 2 Jan 00:45

#896

Läs!!!

Grymt bra sida, gå in på "att leva med add".

www.anna.almblad.se

Anonym (oj)

Äldre 2 Jan 00:47

#897

Anonym (oj) skrev 2011-01-02 00:45:41 följande:

Läs!!!

Grymt bra sida, gå in på "att leva med add".

www.anna.almblad.se

Edit: Länk funkade ej, googla på anna.almblad.se

Anonym (oj)

Äldre 2 Jan 00:53

#899

strulmaja skrev 2011-01-02 00:49:14 följande:

Jag har mitt samtal den 10:e, vilket är snart. Och jag går med liknande tankar som du, tänk om jag inte bli betrodd? inte tagen på allvar? och tänk om det faktiskt inte är adhd/add jag har, vad är det då för "fel"? och vart ska jag ta vägen då? Kan inte låta bli att känna det som att detta är sista anhalten, om du förstår hur jag menar. Vad det än är så vill jag veta det samt vad jag kan göra åt det/hur jag kan lära mig leva med det etc. Sen det här som vi var inne på för ett tag sen, att inte ha någon (förutom här i tråden) som till fullo förstår och som kan stötta känns också tungt. Jag kommer typ vara gråtfärdig efter mitt samtal oavsett vad dom säger och jag tror du känner likadant. Det är pirrigt och jävligt läskigt, allt på en och samma gång.

Jag förstår PRECIS vad du menar, med "sista anhalten". Har man haft så många vändor inom psykiatrin utan att någon klurat ut vad problemet är så känns det väldigt angeläget att bli tagen på allvar när man tycker sig själv ha förstått varför man mår som man gör... Detta ska tamejtusan BLI sista anhalten! :o)

Anonym (oj)

Äldre 2 Jan 01:08

#902

strulmaja skrev 2011-01-02 01:06:55 följande:

Det är ju så sjukt... det här... jag menar, sen jag blev medveten om adhd/add och började misstänka det hos mig själv tänker jag på det nästan konstant och så fort jag gör något som av någon annan anses udda tänker jag: är det för att jag har adhd/add?

Som tidigare ikväll. Kl var 23 och sambon frågade mig hur jag mådde (jag har varit magsjuk) och jag svarade "Bra men trött".
- Och ändå gör du kaffe? sa han och skrattade
- Ja, sa jag, jag ska ha min egentid nu.
- Mhm, sa han, det ska jag också, fast i sängen, sovandes.

Ni förstår, det är inget konstigt alls att kaffekokaren går igång här kl 23. Jag har aldrig tidigare reflekterat över att det ens skulle anses konstigt eller onormalt. Vafan, är jag sugen på kaffe så gör jag mig väl lite kaffe. Men nu, ikväll, kunde jag inte låta bli att tänka och reflektera över det, hur pass relaterat det är till en ev adhd-diagnos. För jag BORDE ju ta mitt ansvar och gå och lägga mig. Jag har trots allt två barn att ta hand om. Å andra sidan är det min tur att ta sovmorgon i morgon. Men när ens sambo suckar och tröttsamt säger: Snälla, försök att komma upp tidigare än kl 13-14 imorgon, så kanske det är ett tecken på (hos mig) att något inte står rätt till? eller? Eller som när våra grannar sa: Ja, när vi släcker vid 22-23 och ibland vid tolv så lyser det fortfarande hos er. Ja, svarade jag, jag kan sitta uppe till en 2, 3, ibland längre. Och när jag såg deras ansiktuttryck, typ

blandat med

insåg jag att oj då, det kanske inte är så normalt trots allt. Bara det att jag har ju ALLTID varit sådan här, alltid levt såhär och även om jag ibland tänkt tanken och funderat på vad som är fel har jag aldrig riktigt förstått vidden av det.... förstår ni? Fan...

Åååååååååååååh, hahaha - jag sitter alltså här och skrattar för mig själv.
Detta kunde lika gärna vara här, EXAKT likadant.

Anonym (oj)

Äldre 2 Jan 01:16

#905

strulmaja skrev 2011-01-02 01:12:29 följande:

Jag tror dig

Jag skulle berätta hur många sånna saker som helst där jag på ett eller annat sätt "sticker ut" från mängden hahahaha. Lite komiskt är det allt

Ja, och just det där var så träfffande så jag var tvungen att läsa upp det för sambon och säga "är inte det där PRECIS som jag??" "JO" svarade han bara, utan att fundera.
Det roliga är att vid elvatiden stod vi i köket och pysslade, varpå han "laddar" kaffebryggaren. Jag utbrister "åh, ska vi dricka kaffe?" "Nej" säger sambon, "jag förbereder inför imorrn".

Anonym (oj)

Äldre 2 Jan 01:34

#907

strulmaja skrev 2011-01-02 01:30:23 följande:

Hahahaha, låter ju precis som här ju. Det fick mig att minnas en annan rolig grej som hände för bara några veckor sedan när vi hade samma grannar (som nämns ovan) över på fika.
Samtalsämnet kom då att handla om just fika och kvinnan berättar att hon brukar fika kl 22 på kvällarna. Åhhhhhhhh, tänker jag, en like!
- Jaha, säger jag, du också, det gör jag med. Med ens känner jag samhörighet. Tänk, jag kanske inte är så muppig ändå som drar igång kaffekokaren efter kl 18 om kvällarna, som kan vräka i mig kakor, bullar, godis, popcorn eller vad det nu är närhelst på dygnet jag känner för det. Jag fortsätter med att säga något i stil med:
- Ja, jag fikar också sent på kvällen, kaffe kan man ju aldrig få för mycket utav *hö-hö-hö*. Typ.
Då tittar kvinnan på mig med en förvånad blick, sedan säger hon:
- Nä, alltså, jag menar en kopp te och en knäckemacka.

Shit vad jag kände mig dum då och fick ytterligare som en bekräftelse på att jag är lite odd.

Haha, åh - ja jag vet hur det är.
Just den där känslan av hopp om att man kanske har hittat en like. för att sedan få klart för sig att det hade man minsann inte alls... Det har hänt både en och två och miljoner gånger här.

Anonym (oj)

Äldre 2 Jan 13:33

#919

Anonym (hmm) skrev 2011-01-02 12:46:25 följande:

Har läst igenom de sista sidorna och måste också hålla med om zappning mellan kanaler mitt i nån film, jag zappar hela tiden, orkar sällan se på en hel film. Ser oftast halva filmerna bara. Bästa med minnesvårigheten är ju att jag kan kolla på filmer måååånga gånger, för jag glömmer ju vad dom handlar om

Sen detta med att promenera. Jag hatar att promenera speciellt om jag inte har nått mål, jag e känd bland mina bekanta att jag tar typ bilen till grannen.
Måste åka bil till affären, för man vet aldrig jag måste kanske snabbt hem?? Jag skaffade hund för snart 2 år sen så nu Måste jag ju gå ut, men jag tar samma runda varje dag, å fort som tusan går jag. Hunden flyger som en vante efter å hinner knappt kissa å bajsa. :-O

Hemma så springer jag mellan kök å vardagsrum...ja verkligen springer å så åker jag typ på strumporna sista biten...hur normalt är det för en 41 åring?? Ungarna har vant sig så dom säger inte så mycket, men andra som kommer undrar vad F*n jag håller på med.

Och en sak till.....Det med att gå i affärer...puhh! hatar det om jag inte vet exakt vad jag ska ha, gör som ni. Går in i en affär gör en överblick å ser snabbt om det är nått intressant eller inte...vare sig det gäller sko/kläder/annat affärer. Hatar att gå i affärer med min mamma, hon ska vända på varenda jäkla klädesplagg å titta i ALLA affärer som finns å jag står å hoppar som en idiot å e skitirriterad å vill bara HEM! Så henne tar jag inte med så ofta.

Nu har jag plockat bort julpyntet å och ska montera ner granen....tröttnar sååå fort på julsakerna.
god fortsättning allihop!

Haha, jag skrattar så jag kiknar när jag tänker på hur du kommer glidande på dina strumpor.
Jar har också ett så'nt "barnsligt" rörelsemönster eller hur man ska kalla det, sitter gärna på huk och gör saker på golvet, och det ser f-n inte normalt ut när man är över tolv. Andra vuxna sitter fint på knäna, men jag sitter på huk och gungar gärna lite samtidigt, hahaha...

Och sen det där med att glömma filmer. SHIT vad jag känner igen mig. Första gången jag har sett en film glömmer jag förmodligen bort att jag har sett den överhuvudtaget. Efter andra gången minns jag att jag har sett den men inte vad den handlar om. Efter tredje gången minns jag fragment ur den. Fjärde gången börjar jag förhoppningsvis ha lite koll på vad den handlar om. Och sen: femte gången kan jag den utantill. Haha, är det inte stört? Det är som att jag går från att minnas ingenting till att minnas hela. Det är som att mitt undermedvetna registrerar allt men jag får inte tillgång till informationen förrän LÅNGT senare, och då kommer allt på en gång. Det är ofta så med mig, oftast minns jag ingenting men när något väl har satt sig så kan jag tamejf-n inte glömma det. Som vi pratat om tidigare, onödig info som kapitel ur boken i franska vi hade på högstadiet...

En "kul" grej ang. filmer är hur det brukar gå till när jag och sambon hyr film. Jag väljer ut ett par st., läser på baksidan och är nöjd med mitt val, sen när vi kommer hem så frågar sambon: "vad handlar filmerna du valde om?". Då är det blankt, jag har läst noga på baksidan och valt omsorgsfullt - men det är som bortblåst ur minnet. Minns varken titel eller innehåll, förrän jag läser det igen, då känner jag igen det. SJUKT va...

ADD symptom hos vuxna

INNEHÅLL