Pyttis, vad bra att det verkar gå bra med op!
Johlinn, hoppas innerligt att E mår bättre idag! Och slipper bli mera sjuk på länge!
Anna, vad har hänt med din sambo?! Han kanske har slagit sig? Intressant med dina kompisar som bett om ursäkt... det måste betyda att svårmor alltså är rätt knepig inte bara mot dig?
Mrs Fisk, jag håller med om att ni verkar vara otroligt kloka föräldrar! Hoppas nu att fortsättningen kan bli bra och konkret, och att ni får den hjälp ni behöver - OM ni behöver!
CaCC, kan också bara hålla med tidigare kommentarer om att somna själv. Vi började försöka få till det, men det vill sig inte. A vill ha sällskap när han somnar, så är det bara. Han somnar i sin säng, och en av oss ligger bredvid hans säng. Länge har man inte behövt göra nåt alls mer än bara vara där, men ibland vill han ha hjälp med täcket. Sedan några dagar tillbaka vill han också ha en berättelse om en uggla...
Den kommer egentligen ur en bok, en lite tjatig historia som vi har läst ibland, men en kväll förra veckan var han nästan otröstligt ledsen och hade svårt att ligga stilla. Då började jag återberätta sagan om ugglan som inte kunde sova (den dumma ugglan försöker sova inomhus i miljöer som låter) med min allra mest sövande röst, långsamt och med många utvikningar som inte finns i boken. Han somnade som en stock på några minuter, och sedan dess vill han absolut att vi ska "belätta ugglan" när han somnar.
Ugglehistorien har alltså kortat ner våra sövningar från en dryg halvtimme till max tio minuter! Alla sätt som funkar är bra, bara man själv är nöjd! Visst låter det bra i böckerna om barn som somnar av sig själva, men det är väl ungefär som en harlekinroman - det FINNS de som har det så, men de är inte många!