Skulle du behålla?

intressant att läsa era svar. 
innan jag själv fått min andra son sa jag likdant som de flesta här.
"nej, jag skulle aldrig klara av det"
men det är bara bullshit.

min son föddes med en väldigt ovanlig missbildning på hjärnan och sjukhuset har varit som ett andra hem ända sen han föddes för snart ett år sen.
när han var 4 månader blev jag svårt deprimerad och har varit sjukskriven enda sen dess.
först nu, 7 månader senare, börjar jag bli bättre och vi börjar få "normal" vardag igen. (så normal den kan bli med ett sjukt barn). men det jag ville komma till var att trots allt elände som varit senaste året och så tufft som vi haft det så är det värt alla gånger! vi har kämpat, ramlat, brakat ihop totalt, gråtit och rest oss igen..
min sons framtid är ff oviss men har stora chanser att leva ett långt och lyckligt liv
kan vi så kan ni! och man lär sig mycket på vägen!

läs min blogg om ni blir nyfikna circuscederborg.blogg.se 

Skönt att höra från andra vars barn också har en sjukdom. Er styrka ger mig hopp både för oss föräldrar och vår son och kommande bebis. Tack för att ni tog er tid att svara i tråden!

Åh Melan86, jag blir så ledsen när jag läser din berättelse... vilket hemskt besked ni just fått. Er fina lilla son!! Vet inte vad jag ska skriva mer just nu, allt jag kommer på låter bara ytligt och tunt. Men jag ska tänka på dig idag.

Om barnet kommer att lid, och man har möjligheten att faktiskt välja, så hade jag nog inte behållt det. För barnets skull..

Vi valde att inte göra fostervattenprov just för att jag tycker att det skulle vara väldigt väldigt svårt att välja bort ett barn. Precis som någon nämnt tidigare så känner inte jag att jag har rätt att besluta över någon annans liv, vad som är värt att leva eller inte... Och OM jag skulle välja bort det, hur skulle jag må efter det? Om man känner sig 100% säker till valet, då är det lättare att leva med än om man tvivlar mycket, vi är alla så olika.

Hoppas som alla blivande föräldrar att barnet vi nu väntar är friskt, och om inte, då tror jag också att det finns en mening med just det.

Det är så jag försöker tänka, att det finns en mening med att det här hände. Att faktiskt vara stolt att just jag blev förälder till min underbara unge och se det som ett hedersuppdrag att få göra hans liv så bra och lyckligt som möjligt.

nu har jag inte läst din historia men du har helt rätt inställning!  
det är ett hedersuppdrag och du kommer bli jättestark på vägen och möta underbara människor inom vården.
det finns massor hjälp att få och det finns massor med hjälpmedel för våra små underverk.
och som jag skrev tidigare.. kan jag kan vem som helst! vi hade inte dem bästa förutsättningarna men man fixar det ändå. lycka till!  

hur hemskt det än låter så skulle jag nog inte behålla pga att jag inte vill sätta ett sånt sjukt barn till världen, tänk om något skulle hända mig eller min sambo och barnet kanske inte har någon familj som kan/vill ta hand om henne/honom och så kommer han/hon bor på hem och det känns hemskt.

Fick jag välja bort barnet pga det så hade jag gjort det.

Jag hade inte valt bort ett barn med funktionshinder, men jag hade valt bort ett barn med ett med säkerhet kort och svårt liv framför sig. Tyvärr. Vill inte uppleva mitt barns förväntade bortgång och vill inte att mitt barn skall leva med vetskapen om att livet blir avslutat i förtid om jag kan välja.