Netteplette

Äldre 22 Nov 23:10

64 svar

Spelberoende hjälp!!

Hej!

Jag är en spelberoende tjej (ja, det finns såna också...) som skriver av mig på bloggen www.enspelberoendetjejs.blogg.se

Jag kämpar med mitt beroende sedan 5 månader tillbaka då jag kraschade ekonomiskt och var tvungen att berätta för min sambo och mina föräldrar att jag spelat bort i princip allt. Jag vet att det finns fler som har stora problem med spelberoende, både män och kvinnor - både anhöriga och spelare. Besök gärna min blogg där jag skriver av mig och diskuterar allt som rör spelberoende.

T.ex. anhörigproblematiken, varför man blir beroende, vad man kan göra för att komma från beroendet, var spelarens problematik sitter o.s.v. o.s.v.

Tillsammans hoppas jag att vi ska kunna klara kampen mot "speldjävulen"! ;)

Skriv gärna i tråden om ni vill eller besök min blogg. Jag söker andra spelberoende kvinnor då jag känner mig ganska ensam med den här problematiken, de flesta man hör talas om som är spelberoende är män. Min stackars sambo kanske också skulle behöva en manlig anhörig att känna lite samhörighet med då han ju har motsatt problem då de flesta anhöriga är kvinnor.

Spelberoende är en förrädisk och förgörande sjukdom men det finns hopp om framtiden för mig/oss. Söker andra i samma sits.

Anonym (tjej)

Äldre 30 Nov 13:11

#31

Anonym (idiot med ångest) skrev 2010-11-30 13:02:41 följande:

ni är väl som alla vi människor.. lever på hoppet och önskar att allt snart ska bli bra igen. Förstår att det inte kan vara lätt att älska en missbrukare.. missbruket avskyr ni ju, men människan som är när missbruket inte är där, det är ju den ni vill leva med. Det är trots allt som cancer i ett förhållande.. när någon bara förstör.. Förstör tillit, eknomi.. och i slutet kärleken också.. dödar kärleken.. åtminstone om "cancern" får ta överhanden.. Vi vet ju det, vi missbrukare.

Du ska inte tro att han inte älskar dig.. för det gör han så klart. Ibland räcker det bara inte hela vägen. Jag tror att du som anhörig måste ställa ultimatum och stå fast vid dem. Min mamma levde med en missbrukare (min pappa).. och när det var som värst hotade hon att slänga ut honom.. eller skiljas.. men det hände aldrig. Jag vill inte ha ett sådant förhållande hela livet, där jag dessutom är den som inte inser allvaret. Du har ett ansvar gentimot dig själv, och du ska inte vänja dig vid att vara orolig och inte lita på din partner. Det är egentligen inget liv. Åtminstone inget lyckligt liv. Du förtjänar bättre.. respekt utan lögner.. det gör alla.

Jag tror, att i min mammas fall, så blev det en livsstil. Hon visste inget annat sätt att leva, för hon blev så van och hemmablind. Tänk på hur bra man kan ha det när man slipper oron och allt det där. Nu säger jag inte att du ska kasta ut din sambo.. men du borde sätta dig själv i första rummet och inte täcka upp för hans förluster.. inte ens för att ert förhållande ska fungera. För vet du.. då kommer han inte sluta. Det är jätte bra om du kan ha hand om hans pengar och känner att du orkar det.. men låt honom leva med koncekvenserna av hans spelande själv och rädda honom inte fler gånger. Det förlorar ni båda på i längden. Jag vet att man vill sina närmsta gott.. men om det upprepar sig, och han litar på att du ska rädda honom fortsättningsvis också, så kommer det sluta med att DU mår sämst, fast att du inte ens gjort något fel.

Fast han har inte ljugit för mig, så det är ett plus iaf. Så jag vet ju att han alltid är ärlig när det gäller spelandet. Vet att jag måste sätta gränser och anser att jag är på god väg. Om jag inte får ha hand om hans lön så får jag ställa ultimatum på något annat sätt. Men det jag är rädd för är att om jag säger att jag inte orkar leva med honom när han spelar....att han bara accepterar det och låter mig gå vidare :(

Anonym (idiot med ångest)

Äldre 30 Nov 13:17

#32

Anonym (tjej) skrev 2010-11-30 13:11:24 följande:

Fast han har inte ljugit för mig, så det är ett plus iaf. Så jag vet ju att han alltid är ärlig när det gäller spelandet. Vet att jag måste sätta gränser och anser att jag är på god väg. Om jag inte får ha hand om hans lön så får jag ställa ultimatum på något annat sätt. Men det jag är rädd för är att om jag säger att jag inte orkar leva med honom när han spelar....att han bara accepterar det och låter mig gå vidare :(

Om han verkligen älskar dig så låter han inte spelet komma i första rummet. Då lämnar han dig inte (eller accepterar att du går menar jag givetvis).. och jag tycker att du ska fråga dig, om det verkligen är bättre att leva med någon som alltid kommer låta spelandet gå först, om det nu, mot förmodan skulle vara så att han bara accepterar det och låter dig gå. Det tror inte jag att han gör.. gör han det så är han ändå inte värd dig.

Anonym (idiot med ångest)

Äldre 30 Nov 13:21

#33

Ingen spelare, eller knarkare, eller alkolist eller vad det vara månde VILL att de anhöriga ska försvinna. Där med inte sagt att vägen till ett spelfritt liv blir lätt. Men viljan att sluta finns hos de flesta som insett sitt missbruk. Ingen människa vill ju vara slav under ett beteende. Faktiskt är det så. Och skulle din sambo släppa taget om dig anonym (tjej), så är det för att han själv är svag, inte för att han vill. Möjligen skulle han vara lika dum som jag och tänka "hon har det bättre utan mig".. men det är ju egentligen inte upp till oss att bestämma om våra anhöriga har det bättre utan oss eller inte.

Dock förtjänar ni respekt och ett liv utan oro, och det är viktigt att säga det till missbrukaren. Att du förtjänar bättre än så.

Anonym (idiot med ångest)

Äldre 3 Jan 20:52

#34

hur går det TS? själv berättade jag för familjen idag..

Anonym (hjärterkung)

Äldre 3 Jan 23:08

#35

Man måste sätta stopp någon gång som anhörig. Det ser jag som en styrka inte som en svaghet.
Att en vuxen person valt att förstöra sitt liv med missbruk så blir ju den anhöriges liv också förstört.
Och i mitt fall blev en sepation oundviklig, eftersom hon inte insåg sina problem. Med minderåriga
barn med i bilden så måste man ta hänsyn till dessa.
Nu har hon varit inne på psyk 2ggr pga. sina spelskulder och försökt ta sitt liv. Men bara någon vecka
efter att hon blivit utskriven var hon igång igen. Så det är bara och vänta och se, hur långt ner i skiten
hon kommer innan hon tar emot hjälp.

Anonym (idiot med ångest)

Äldre 4 Jan 08:35

#36

Anonym (hjärterkung) skrev 2011-01-03 23:08:13 följande:

Man måste sätta stopp någon gång som anhörig. Det ser jag som en styrka inte som en svaghet.
Att en vuxen person valt att förstöra sitt liv med missbruk så blir ju den anhöriges liv också förstört.
Och i mitt fall blev en sepation oundviklig, eftersom hon inte insåg sina problem. Med minderåriga
barn med i bilden så måste man ta hänsyn till dessa.
Nu har hon varit inne på psyk 2ggr pga. sina spelskulder och försökt ta sitt liv. Men bara någon vecka
efter att hon blivit utskriven var hon igång igen. Så det är bara och vänta och se, hur långt ner i skiten
hon kommer innan hon tar emot hjälp.

Ja absolut.. jag sa till min man igår, att han måste göra det som känns bäst för honom. Jag förstår om han går.. jag vill ha hjälp, vet bara inte vilken hjälp jag behöver. Men jag har iofs insett mina problem från första gången de uppstod. Har fått hjälp.. har varit spelfri år imellan gångerna.. men tydligen inte tillräckligt. Det är ju inte så att jag vill förstöra min mans liv, men det blir ju så.. att vilja räcker ju inte. Har tagit kontakt med socialen och hoppas få hjälp den vägen.. med psykolog och samtalsstöd etc. Det finns ju nyktra alkolister, måste ju finnas spelfria spelare? Kan säga att jag känner mig som världens sämsta människa just nu, och jag vet inte hur jag ska laga för mina anhöriga. Vad önskar du att din sambo/fru hade gjort?

Anonym (hjärterkung)

Äldre 4 Jan 10:42

#37

Jag har både sociala (sedan 2år) och polis inblandat (sedan 8mån), men det händer inget.
En av anledningarna är att ordet spelmissbruk inte finns inskrivet i socialtjänstlagen, endast
alkohol och droger, därför anser soc att de inget kan göra om man inte själv vill.
Polisens inkoppling är för att det rör sig om illegalt spel och att hon utnyttjas av sina
spelkompisar och "andra".

Min önskan är ju att hon slutar umgås med sina "kompisar" och inser vad hon ställt till med.

I somras sa vårt gemensamma barn som snart är 4år, "Kan vi inte låsa in mamma så hon inte
kan gå till sina kompisar"

Anonym (idiot med ångest)

Äldre 4 Jan 15:23

#38

Anonym (hjärterkung) skrev 2011-01-04 10:42:05 följande:

Jag har både sociala (sedan 2år) och polis inblandat (sedan 8mån), men det händer inget.
En av anledningarna är att ordet spelmissbruk inte finns inskrivet i socialtjänstlagen, endast
alkohol och droger, därför anser soc att de inget kan göra om man inte själv vill.
Polisens inkoppling är för att det rör sig om illegalt spel och att hon utnyttjas av sina
spelkompisar och "andra".

Min önskan är ju att hon slutar umgås med sina "kompisar" och inser vad hon ställt till med.

I somras sa vårt gemensamma barn som snart är 4år, "Kan vi inte låsa in mamma så hon inte
kan gå till sina kompisar"

Usch, inte roligt! Små barn ska ju inte se sånt,.. eller förstå.. eller förstår gör de ju inte men de märker ju att något är fel.

Jag blev kontaktad av socialen idag, och de sa att det inte ligger på deras bord. Så bekvämt. Var och pratade på akutpsyk idag också, så förhoppningsvis får jag hjälp därifrån, de skulle ha något möte i början av nästa vecka, och där skulle väl tas beslut om vem som ska ha hand om mitt ärende. Skillanden på mig och din tjej är väl att jag inser att jag har problem och vill ta tag i dem.. även om situationen känns mer eller mindre hopplös. Jag har ju haft problematiken i hela mitt vuxna liv.. och jag kan lätt säga att när spelet tar överhanden är det inget liv längre.. jag vill ha ett liv..
Vad säger hon att hon vill då? hon måste ju må kopiöst dåligt.. har hon gett upp eller orkar hon inte kämpa för att må bättre? Har ni pratat om det? Jag förstår att det måste vara ett helvete att leva med henne.. det är det att leva med mig.. än så länge har jag ju inte blivit lämnad, och jag hoppas verkligen jag får stöd och hjälp att reda ut min livssituation av rätt person den här gången.. går hellre i terapi varje vecka resten av livet än lever så här.. Vill ju vara en bra mamma till mina barn, och må bra i mig själv..

Hoppas verkligen att det löser sig för er med.. att hon inser att hon behöver långsiktig hjälp och att hon inte behöver leva så där som hon gör. För jag vill ju tro, att man inte måste. Finns det nyktra alkolister så MÅSTE det finnas spelfria spelberoende.. Socialtjänstlagen borde göras om dessutom..

Anonym (hjärterkung)

Äldre 4 Jan 21:20

#39

Anonym (idiot med ångest) skrev 2011-01-04 15:23:05 följande:

Vad det gäller vårt barn, så har hon ingen aning om vad som pågår, annat än att mamma
är hos kompisar. Men det som är det värsta är att mamma lovar en massa saker,
sedan ringer hennes telefonen, och så drar hon. Kan sedan början av förra året inte tala om för
barnet att mamma är på väg för att hälsa på. För det mesta försvinner hon på vägen, och
kan göra sig oanträffbar flera dagar i sträck.

En motion till riksdagen är lagd att man skall skriva in spelberoende i socialtjänstlagen
http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=410&dokid=GY02So602

Annars kan du titta lite i denna tråd
www.familjeliv.se/Forum-4-117/m55666952-1.html

Anonym (idiot med ångest)

Äldre 4 Jan 22:14

#40

Anonym (hjärterkung) skrev 2011-01-04 21:20:20 följande:

Vad det gäller vårt barn, så har hon ingen aning om vad som pågår, annat än att mamma
är hos kompisar. Men det som är det värsta är att mamma lovar en massa saker,
sedan ringer hennes telefonen, och så drar hon. Kan sedan början av förra året inte tala om för
barnet att mamma är på väg för att hälsa på. För det mesta försvinner hon på vägen, och
kan göra sig oanträffbar flera dagar i sträck.

En motion till riksdagen är lagd att man skall skriva in spelberoende i socialtjänstlagen
www.riksdagen.se/webbnav/?nid=410&dokid=GY02S...

Annars kan du titta lite i denna tråd
www.familjeliv.se/Forum-4-117/m55666952-1.htm...

tack, ska kika

Spelberoende hjälp!!

INNEHÅLL