Spelberoende hjälp!!

Hej. Favoritar denna tråden och kommer läsa din blogg senare, har lite ont om tid nu.
Min f.d. sambo är spelberoende. Vi delade på oss ganska nyligen eftersom jag upptäckte att han var hopplös med ekonomin. Har nu upptäckt i efterhand att hans hopplösa ekonomiska sinne beror på att han är spelberoende. Vi har en dotter på 5 månader och jag är rädd att hon ska hamna i kläm och påverkas av hans spelande...

Jag har skrivit lite om detta i andra trådar på FL. Lägger en kopia på dessa inlägg här.

***********

min mamma är spelberoende det är jättejobbigt det blir värre o värre för varje månad särskilt nu när hon mår psykiskt dåligt också o säger sig att hon vill unna sig detta, är det vanligt att man säger så för att få bort något slags dåligt samvete?
Förra månaden var det katastrof då hon drog med min myndiga bror in i spelträsket o han spelade bort alla sina pengar, en dag satt hon nere o spelade i 6 timmar i sträck gick hem åt lite och ner igen 4 timmar
hon har börjat gå ner när jag är där också ibland säger hon jag har "glömt" köpa ditten o datten också går hon o spelar,  de är alltid fattiga alltid lånar hon pengar så spelar hon för det, visst hon ordnar alltid så det är mat hemma men har hon inga pengar o hon har t.ex en 50 lapp kvar kan hon sätta in den *även om det är en 20a
jag orkar inte mer mår psykiskt dåligt av detta, min bror slutade snabbt spela han var den som gick in och ut igen ganska snabbt min mamma har successivt spelat mer o mer i 13-14 år 
Vad kan man göra? tar man upp det så får man det i huvudet att hon aldrig lägger pengar på sig själv att hon ska kunna göra vad hon vill med sina pengar och hon unnar sig detta,
jag förstår inte även om hon skulle vinna en 800 en dag hade hon gått ner o spelat upp pengar dagen efter igen så vad är det man vill uppnå med spelet ?
Förr lånade jag ut pengar till henne för jag tyckte synd om henne jag stängde av att hon spelade men idag vet jag  bättre, dock e  det svårt när hon kommer precis vid löningen (vi får lön olika datum vi före) också frågar hon dumt att säga nej jag har inga pengar när jag precis fått :/
Usch ska dit imorrn får redan ångest över att hon kommer inte vara hemma när jag kommer och att hon kanske går ner när vi är där och hälsar på..
Jag vet inte hur det är men är det ett sånt stort sug att man t.om lämnar gäster el. familj som hälsar på hemma hos en själva och går ner o spelar?

Jag känner igen det där. Spelare skiter i andra och hur andra mår...som min sambo då. Han fick lön idag och jag såg till att betala hans räkningar så hade han 6000 kvar och så har han ett lån på 2000 varje månad som de drar den sista. Så tänkte jag eftersom han nu har bett hans mamma spärra statoilkortet som han hade, för det har gjort att räkningarna blir höga och då har han inte betalat hälften av våra gemensamma räkningar, men jag tänkte vara snäll denna månaden, så att han klarar sig med bensin och så denna månaden, men nu när jag kom hem så hade han bara 900 kvar på kontot :( Så det känns verkligen som att han skiter i mig. så han hade spelat upp 5000. Va mycket man hade fått för de pengarna. Hade räckt nästan 2 månader till mat. Han gråter varje gång han har spelat för så mycket och ändå fortsätter han. Kommer bli samma visa varje månad känns det som...så här är en till som inte vet vad jag ska göra för att få honom att sluta :( Han ringde mig idag när jag var på jobbet, så nämnde jag att han inte får spela denna månaden. Då sa han "men bara 100 kr" Så sa jag nej, men ändå så gör han det. Visst hade han bara spelat för 100 kr...men icke :(

Usch, vad jag lider med dig fastän jag själv är spelberoende! :( Numera spelfri spelberoende dock. Din mamma erkänner inte själv riktigt att hon har problem. Det är jättevanligt att man spelar för att man tror att man "unnar" sig själv något när man i själva verket gör precis tvärtom och bara leder sig själv rakt in i fördärvet. Hon verkar vara rätt så djupt nere i träsket dock, om hon lämnar gäster och familj för att gå ner och spela. Spelar hon på maskiner då typ Jack Vegas?

Det du kan göra är att säkra din egen ekonomi och inte låna henne pengar fast du har. Det känns kanske dumt och hårt, men det är det enda du kan göra. Annars blir du medberoende och skyddar henne. Du får säga att det är HON som har förlorat pengar och att om du lånar eller ger henne pengar för att täcka för hennes förluster, då är det helt plötsligt DU som har förlorat pengarna och inte hon. Hon fick "unna sig" att spela, men vad får du unna dig mer än att betala för hennes förluster? Du måste sätta hårt mot hårt. Åtminstone kräva att hon betalar tillbaka det hon redan lånat innan du lånar henne mer pengar.

Din mamma spelar bort sina eventuella vinster direkt för att hon tror att hon ska vinna ännu mer. Hon har förlorat mer pengar än hon kan accepter och det är när jakten på de förlorade pengarna börjar istället för spela för spänningen, glädjen, kickarna eller vad det nu än må vara börjar, som det börjar gå riktigt illa.

Se om du kan få henne att gå på ett möte för spelberoende eller kanske anmäla sig till självhjälpsprogrammet på www.slutaspela.nu. Men vill hon inte själv så är det svårt.

Det viktigaste är i alla fall att du skyddar dig själv och din ekonomi. Annars blir det bara ännu mer förluster och hon spelar bort dina pengar också.

Usch, jag lider med dig också! :( Din sambo har också stora problem med spel och mår verkligen fruktansvärt dåligt, det kan jag garantera. Men spelberoendet har blivit ett missbruk för honom som han inte kan hantera. Han vill vinna tillbaka sina förlorade 5000 kronor och alla andra tusenlappar han spelat bort och därför kommer han att fortsätta spela tills han inte har mer att spela för.

Jag tycker att du ska föreslå att du tar hand om hela hans lön, utom kanske ett par tusen kronor, och betalar alla era räkningar och gemensamma utgifter, om du kan tänka dig det ansvaret förstås. Så kan han få ett visst belopp i veckan som han kan göra vad han vill med. Spelar han bort de pengarna så får han inte mer, han överlever ändå och bidrar till era gemensamma utgifter. Så länge han har tak över huvudet, mat på bordet och kläder på kroppen behöver han inte mer om han väljer att spela bort sina fickpengar.

Jag förstår att det kan verka som att han skiter i dig och kan gå över lik för att få spela, men det är en "sjuk" sida av honom. Spelet gör honom till en annan än den han egentligen är. Jag kan bara tala för mig själv, men jag älskar min sambo och mina föräldrar av hela mitt hjärta och skiter verkligen inte i hur de mår. Det jobbigaste nu när jag börjar bli "frisk" så sakteliga är att jag börjar inse hur mycket jag sårat dem och hur illa jag betett mig både mot mig själv och dem när det var som värst. Den skulden får jag bära med mig hela livet. Jag har accepterat min ekonomiska skuld, även om den är på hundratusentals kronor vilket är helt sjukt mycket pengar, så har jag accepterat att de pengarna får jag aldrig tillbaka genom spel. Men den emotionella skulden till mina anhöriga, den sitter djupare och den kommer ta mycket längre tid att förlika sig med.

Hej  alltså om hon lånar pengar lämnar hon alltid tillbaka dom när hon sagt men sen blir det ju ett ont mönster nu har jag inte lånat henne förrän denna månaden och de ska ja få tillbaka idag, men som idag skulle vi dit på middag så frågar hon mig om det går bra att säga 18 ja visst sa jag men kan vi inte komma 17 istället pga olika saker jo de kan ni väl men jag vill inte stressa hem efter jobbet o diska o äta osv nej de behövs väl inte sa jag då  men märk väl hon slutar runt tre så då har hon 2 timmar hon kan sitta o spela för räcker inte de? verkar nuförtiden precis som hon har en tidpunkt hon sätter undrar varför, hon kan redan bestämma sig dagen innan att hon inte är hemma förrän si o så för hon ska spela, blev arg sist när vi skulle lämna en sak hem till henne som hon tjatat om så säger hon jag är inte hemma förrän sex då blev ja lack ska vi rätta oss efter hennes spel? hon märkte att jag var arg för jag lämnade bara grejen som hon velat ha tog en snabb kopp kaffe snackade med mina syskon och gick,
ja det är de här jack vegas eller nej de e inte jack vegas utan såna olagliga maskiner som finns i videobutiker
O ja jag har försökt anmäla dom men de har bara fått varningar. 
Hon kan inte ens gå förbi videoaffären då måste hon gå in,
Ja det är illa så illa att hennes förhållande som varat i mer än 20 år snart är försvunnet men inte pga spelet men bl.a så är det de också,
Vi kan inget göra hon verkar bara så envis och säger det e mina pengar jag unnar mig aldrig något betalar alla räkningar o mat i månaden jag ska kunna göra detta
förra månaden gick säkert hennes spel upp till minst 6000 kr  och de e mycket i en maskin.
Hon hade kanske erkänt att hon har problem men hon hade aldrig anmält sig då min ena syster (som alltid säger vad hon tycker till henne) jag vågar inte riktigt håller bara med nå hon har många gånger kommit med förslag om möten men hon säger att hon inte har ett problem,
Ja just det då när hennes man var bortrest i en månad då hennes beroende blev värre o värre åt hon inte ens gick ner 10kg på 3 veckor för hon inte åt :S hon satt bara nere efter jobb och spela spela spela
Hur har det varit för dig har du fått stödet från någon eller du insåg det själv? Har du behövt stödet efteråt för jag vet inte om jag orkar längre det tär på mig som fan är orolig  ständigt över henne och hennes ekonomi, o inte bara de snart är hon skuldfri det innebär att hon kan ta lån :S då oroar jag mig om hon skulle gå så långt att hon tar ett lån och spelar för det.

Jag är en spelberoende kvinna.. vet allt om att försöka "vinna tillbaka".. problemet är ju att man aldrig är nöjd, även om man nu skulle vinna tillbaka det man spelat bort.. så är ju behovet av att spela större.. även om jag intalar mig att jag spelar för att vinna.. jag antar att jag spelar just för att spela.

Just nu är kontot nollställt.. har spelat bort vart enda öre.. just med förevändningen att jag ju måste spela tillbaka det jag förlorat. Är alltid full av ångest när det är några ören kvar på spelbordet (internet-casinot).. men av någon märklig anledning blir jag alltid lättad när alla pengar är slut. Då finns ju inget mer att göra. Eller lättad och lättad för den delen..

Det är en plåga att vara tvungen att spela.. jag tänker varje månad "det här var SISTA gången".. sen blir det ändå samma historia månadsskiftet därpå. Är jag så dum att jag tror att jag ska vinna den här gången? Kanske det.. ändå vet jag att jag aldrig  någonsin kommer gå plus. Aldrig någonsin nöja mig och ta ut pengarna, även om jag ligger några tusen plus (det hör till ovanligheterna ska jag påängtera). Jag var spelfri 1 år och 11 månader en gång.. en annan gång kanske runt två år.. inte längre. Vad ska jag ta mig till? Jag blir en hemsk människa när jag spelar. Totalt utan tålamod. Arg, tvär, och man ska inte glöma bort att jag blir en fullständigt värdelös mamma och en väldigt hemsk fru. Lögn är mitt andranamn..

Jag vill inte vara sån här.. och många gånger har jag drömt om lobotomi.. att slippa ha suget, och slippa ha minnen av alla lögner. Drömmer om att vara normal, att inte ha lasten och beroendet.. men det kommer aldrig hända. Så då får jag väl drömma om att ha spelet under kontroll.. med nolltolerans givetvis. Men hur ska jag komma dit? Jag är för feg för att berätta ännu en gång. Jag har berättat förut. Jag tror att gränsen är nådd. Jag vågar inte och jag vill inte. Jag skäms.. och ibland vill jag dö. Men det enda jag gör är att sätta en låtsad pistol mot mitt huvud. Vad hjälper det? Har inte ätit på två dagar, och inatt var jag vaken. Somnade sex i morse. Vaknade halvelva.. och sen dess har jag spelat.

Nu är pengarna slut som sagt..

Känner igen mig i allt ni skriver.. särskilt du TS.

Anonym (idiot med ångest)

Jag har också fått ett återfall, bara för någon dag sedan, så jag känner igen mig så oerhört mycket i det du skriver! Helt sjukt att jag fick ett totalt återfall med tanke på att jag för bara ett par dagar sedan kände mig så stark och startade min blogg och den här tråden och ville börja hjälpa andra. Men så hände något och jag har nu spelat bort i stort sett hela min lön. Hade 1500 kronor i ett kuvert hemma och det är i princip de pengarna jag har nu. Eftersom jag är så gott som pank var jag tvungen att berätta för min sambo och mina föräldrar igen och de blev självklart väldigt besvikna och chockade. Jag är mer beroende av spel än jag själv velat acceptera.

Men något har ändå hänt och ändrats den här gången. Och det är INTE bara som jag säger. Kanske har det skett gradvis, kanske skedde det nu i samband med återfallet. Men det är en ny känsla som infinner sig för första gången och det är att jag VILL inte vinna tillbaka pengarna jag förlorat. Jag förstår det inte själv, men det är verkligen så jag känner. Det har jag aldrig känt innan, men jag hoppas att den känslan aldrig någonsin försvinner, för jag tror att det är den enda känslan som kan få mig att sluta. Innan har jag innerst inne vetat att jag inte KAN vinna tillbaka dem, men jag har VELAT. Och det är en viktig skillnad som gjort att jag inte lyckats hålla mig ifrån spel. Även om chansen är liten, även om jag inte kan behålla eventuella vinster så har jag VELAT bli av med min skuld och vinna tillbaka allt jag förlorat.

Nu känner jag en sjukt märklig känsla att inte VILJA vinna tillbaka dem. Varför? För att jag inte orkar. Jag blir ett vrak av att spela nu för tiden. Min kropp säger ifrån på alla möjliga sätt att den inte klarar av mitt spelberoende. Jag får stressreaktioner som klåda, hjärtklappning, frossa, yrsel, öronsus, andfåddhet och en extrem trötthet. En gång har jag till och med svimmat. Min kropp börjar strejka på allvar och säga ifrån, visa vad spelandet gör med mig och min hälsa. Fortsätter jag spela så kommer jag att dö - antingen "på riktigt" eller på så vis att jag blir ett totalt vrak. Bara tanken på att spela mitt favoritspel Black Jack får min kropp att må illa och hjärtat att rusa i bröstet på mig. Den skriker "Snälla, utsätt mig inte för detta igen! Jag orkar inte!"

Jag ska börja lyssna på min kropp. Den har tagit mycket stryk av all stress som spelandet orsakat och den orkar snart inte mer. Jag hoppas som sagt att det förblir så och att jag aldrig förlorar känslan av att inte VILJA vinna tillbaka. Det är en skum men bra känsla.

Netteplette.. det är bra. Jag tycker inte heller det är värt det.. faktiskt inte. Jag blir alltid fullständigt darrig.. olycklig också. Och det jobbigaste av allt är att jag inte kan lätta på trycket för jag har ingen att prata med det om.. Det är alltid en lättnad att vara ärlig och tala om.. även om steget dit känns väldigt långt innan.. Vet inte hur jag ska göra för att låta bli. "Det är väl bara att låta bli", ekar alla ovetandes röster i mitt huvud.. nå ja.. det kanske är så enkelt.. eller "enkelt".

Nå ja.. av all terapi jag gått i, så måste jag rätta dig.. man får inte återfall, man TAR sig återfall.. det är alltid en medveten handling om det är man själv som begår den. Lik väl som man inte ska benämna sig själv som "man", utan som jag när man pratar om sig själv. För att det hjälper en att ta ansvar för sina egna handlingar. Jag brukar tänka på det ibland.. att försöka benämna mig själv som jag när något är jobbigt att prata om eller erkänna.

Hur som helst.. själv har jag som sagt gått i olika behandlingsformer vid åtminstone tre olika tillfällen.. din tråd gav mig lite hopp, så jag anmälde mig på det där internetprogrammet du gått.. nu tog du ner mig lite på jorden måste jag erkänna. Jag vill lyckas den här gången.. att vara splefri.. att bli spelfri. Det känns bara så hopplöst stundtals. . och då har jag ändå varit spelfri långa perioder av mitt liv, utan att det kännts svårt. Alltid svårt i början förstås, men inte efter några månader. Hur får man några månader att förlängas till ett helt liv?