Anonym (ej medberoende) skrev 2011-01-10 22:34:46 följande:
Förstår han själv att han är en spelmissbrukare lr tror han fortfarande att han har kontroll? han måste vilja bli hjälpt innan han kan hjälpas. Be honom ta kontakt med den sidan som föregående skrev om. Det finns hjälp att få om man vill ta emot den. Jag förstår det är tufft för dig. Jag misstänker att han mår enormt dåligt även om det inte är någon tröst för dig just nu. Livet är en lögn när man lever med en missbrukare. När och om han tillfrisknar kan det ta tid att sluta ljuga. En vanesak är min erfarenhet. Men allt måste komma fram. Var och hur mycket han är skyldig pengar. Spärra dina kort från honom och konto. Låna inte ut en krona till även om han gråter. Han överlever. Jag förstår dig om du känner att du vill lämna honom. Men hur är han frånsett allt detta? Hans tankar i grunden är inte att alla pengar skulle ta slut antagligen. Utan att ni skulle kunna göra ännu mer för alla de pengar dom han skulle vinna. Och när han insåg att de började ta slut skulle han försöka att vinna tillbaka dom.. Jag lever med en någorlunda tillfrisknad spelmissbrukare och har gått igenom det du nu gör. Det är en lång väg att gå. Kram till dig.
Nu är jag lugnare. Jag ska försöka berätta vad som hänt.
Jag har i ungefär ett års tid vetat med säkerhet att något var fel. Men man blundar. Nu när jag tittar tillbaka så förstår jag inte att jag inte såg det tydligare (precis som jag nu läst att andra också tänker). Innan julen 2009 berättade han att han hade spelat bort sin del av hyran. När han berättade så trodde jag att det var mer än så (det handlade om 2200 kronor). Så jag täckte upp för honom, frågade om det var mer men han sa nej. Jag sa att han inte får spela mer och han höll med. Jag bad honom söka hjälp och sa till ett par gånger, men han gjorde inget åt saker och allt föll mer eller mindre i glömska.
Så i höstas blev han utan inkomst och jag täckte upp för honom. Han har aldrig fått pengar av mig i handen utan jag tog hand om hyra och mat bara. Men vad jag inte visste var att hans pappa och bror gav honom pengar utan att jag visste. Runt 2000 kronor fick han varje månad, vilket alltså i alla fall skulle ha täckt hans del av hyran hjälpligt. Istället för att ge mig dessa pengar, köpte han mat ibland (jag visst alltså om att han fick pengar men trodde det var en mindre summa) och spelade för resten. Men så sa jag att jag orkar inte mer med att leva såpass på gränsen. Han måste bidra! Jag började inse att jag inte har någon koll alls på hans ekonomi och påtalade detta ett par gånger. Han kände sig trängd och sa att han skulle ta ut besparingarna på ca. 60 000 kronor som hans föräldrar lagt undan åt honom. Dessa skulle enligt honom kommit ut 8/1 i år. Men när datumet började närma sig så satte jag mer och mer press på honom och ville att vi skulle planera hur vi skulle förvalta pengarna. Samtidigt kände jag den där distansen igen.
Och i förrgår kom allt fram. Att han spelade bort pengarna redan i augusti 2009 och att han fortsatte så att han idag är helt luspank med en kreditkortsskuld på 14500 kronor. Jag förväntar mig nästan ännu mer även om detta är illa nog. Jag fick honom som sagt att ringa sin pappa direkt och berätta. Han respekterar sin pappa oerhört mycket. Jag och svärfar har inte haft den bästa av realtioner. Men i den stunden då vi satt där och pratade med honom så fanns han där för mig. Igår ringde han upp mig igen och vi pratade i över en timme om allt detta. Hur fin min sambo egentligen är, för det är han. Hur fult detta var och hur svikna och förvånade vi båda känner oss och jag kunde äntligen öppna mig och berätta för honom om ALLT! Och på slutet tackade vi varandra och sa hur glada vi var att vi fann ett gemensamt stöd i detta och att kanske, kanske kan detta hemska bringa oss samman som en familj.
Jag har ännu inte bestämt hur jag ska göra. Jag ringde en kurator igår i förtvivlan och fick en tid dit idag som jag ska gå på. Jag stannar tills vidare men jag vet fortfarande inte om jag orkar stanna någon längre tid. Men det kan jag bestämma senare.
Sambon? Han är otroligt ångerfull, lättad över att allt är ute. Han ringde kurator han också och bokade tid. Han gick och skrev in sig på arbetsförmedlingen och försöker fixa fram pengar genom jobb och annat. Jag har sagt att sålänge vi bor tillsammans i denna lägenhet så får han INTE ha tillgång till sina pengar utan ALLA pengar kommer att komma in till MITT konto som han inte har tillgång till. Jag ska ändra alla mina lösenord och när jag orkar kolla upp så han inte har mer skulder samt mina egna konton så han inte har lyckats komma åt på något sätt ändå. Jag vet inte om detta är rätt. Att sköta hans pengar. Jag vet heller inte om jag orkar. Men det får tiden utvisa. Just nu tar jag verkligen en dag i taget för annat orkar jag inte med.
Någon som har några fler tips hur man ska göra just NU? Jag ska kolla in sidan. Jag orkar inte läsa för mycket på en gång för jag bryter bara ihop då och kan inte fungera. Tack alla som svarat och lyssnar och jag ber tusen gånger om ursäkt TS för att jag kapat din tråd. Jag orkade inte starta eget och så ska jag läsa lite i denna tråd när jag orkar och se vad ni skrivit.
