Spelberoende hjälp!!

Vilken ovetskap det finns.. spelmissbruk påverkar verkligen förmågan att ta hand om barn.. i mitt fall har det lett till depresion och stark ångest med självmordstankar.. och för att inte glömma ekonomi i totalt kaos.. självklart är min förmåga att vara en god mor nedsatt.. mina känslor är helt åsidosatta och förträngda, och oftast känner jag inte ens kärlek när jag ser på mina barn, vilket skapar ännu mer ångest och göder depresionen. Jag vet att jag innerst inne älskar mina barn, men känslorna räcker inte fram och orken finns inte där.. Att säga att ett spelmissbruk inte påverkar förmågan att ta hand om sitt/sina barn, är som att säga att det inte växer träd i skogen..

Är sambo med en spelmissbrukare. Han har inte spelat nu på några månader men vilket helvete vi varit i och fortfarande är i. Dessa lögner och bortförklaringar som man inte trodde på ens då gjorde att han nässlade in sig och det uppdagades HUR mycket som spelades bort. Och det var rubbet. + pengar som fanns på mina kontokort som han tog. Han tog ett stort återfall och det var nog precis det han behövde för att inse hur illa han gjorde sig själv och mig. Idag såhär några månader efteråt pratar han fortfarande med en från spelmissbrukarnas stödlinje och jag börjar så smått lita på honom igen. Han har inga pengar nu när räkningarna har betalats för han betalar stora summor på skulder som han dragit på sig till följd av spelandet. Och han står för det att han inte har några pengar kvar. Nu när vi ska åka på semester till fjällen så följer han med men han åker inga skidor för han har inte råd. Och hur det än låter så tänker jag inte betala för honom för det heller. Och det är inget han begär heller för den delen. Det som var och är svårast är att skilja på dessa "personer" som spelade. För det är trots allt ett sjukligt beteende och två olika personligheter.

Jag hoppas för er egen skull och era anhörigas skull att ni kan ta er ur detta. Det är lång väg tillbaka men med en stöttande familj kanske det blir lättare. *kram*

Jag tror det har med relationer över lag med nära och inte bara sina barn. Jag hoppas verkligen du får den hjälpen som du vill ha. Jag blir så vansinnig när det känns som om myndigheter och annat inte tycker att spelmissbruk är ett missbruk som inte tar någon skada såsom alkohol och andra droger. Den lilla hjälpen som finns är det på tal om att dra in såsom hjälptelefoner mm. Det är såbra att du själv har insett att du behöver hjälp och det är iallafall första steget även om det är jobbigt.

Jag kan ínte föreställa mig hur det är att vara spelmissbrukare och få spelreklam i tv-rutan varje reklampaus och bli påprackad tips mm när man ska handla. Det finns ju överallt!

tack

Det är ju precis detta spelmissbrukaren vi ha. Så hon/han kan spela bort allt och
sedan veta att det gör inget, för hon/han får ju ändå hjälp med mat och boende hos
sin familj.  

Kan säga att hon drog i går igen, till sina spelkompisar med inte ett öre på
fickan. Telefonen har gått varm sedan nyår. Hon har varit här och firat nyår
tillsammans med oss, men sen gick det inte längre. Förmodligen har hon nu
på morgonen kommit till spelbordet, med fylld plånbok. Så har hon flyt i spelet
hörs inget från henne förrän nästa vecka. Annars blir det problem igen, och det
beror på hur snälla "de är som" fyller hennes plånbok. Den som så påpassligt
lånar ut pengar vid spelbordet, hjälper oftast till med att hon kan fylla sin plånbok
igen, givetvis mot ersättning. Och här är det inga räntor vi pratar om utan påslag.
Lånar hon 6000kr vid spelbordet, kostar det 1500kr alltså totalt 7500kr.
Blir hon hänvisad någon som fyller hennes plånbok med 6000kr får hon behålla 4000kr.
Fixar hon påfyllnaden själv behåller hon allt själv. Jag vet hur hon ser ut efter en vecka
i spelandets värld och har satt totaltstopp för henne att komma hit direkt efter då.
Den synen ska inte hennes barn behöva få se.
Det brukar ta ca: 4dagar innan hon ser ut och fungerar som en människa igen.
Men då brukar hon dra igen. När vi separerade så flyttade jag och barnet till en ny ort,
så att det tar ca: 40min att åka bil mellan oss. Men vad jag inte visste var, att här där jag
bor nu så var det ännu värre, med spelandet. Så jag har ju fått hennes hängades här
hela tiden. Detta eftersom det finns uppskattningsvis 20 spelhålor runt omkring där jag bor nu.

Letar nu en ny ort att bo på, men nu till en plats där det inte är så lätt att nå. Så det får 
bli ute i ödemarken någonstans.

  

 

Jag tror inte att det är den generella sanningen.. att vi vill ha en familj som tar hand om oss efter fallet så att säga.. du verkar ha haft en extrem otur med den kvinna som är mor till ditt barn. Jag vill bli räddad, absolut. Men jag vill bli räddad på så vis att jag slipper spela igen. Jag vill ha stöd att ta tag i mitt eget liv och min egen situation.. och anledningen till att jag många gånger låtit bli att berätta om mitt spelande och situationer jag försatt mig i, är för att jag varit rädd att min make ska lämna mig. Har blivit förvånad de gånger jag berättat och han inte har gjort det. Glad givetvis, för att han älskar mig, men inte glad för att jag vill ha mat och husrum om han stannar. Jag vill inte att han ska stanna för min skull, för att jag ska ha någonstans att bo, eller mat i magen. Har sagt åt honom att jag inte förstår att han stannar, och att om jag vore honom, så skulle jag gå. Och om JAG kunde, så skulle jag lämna mig själv.. men det kan jag inte. Alltså, jag vill ha en stöttande familj, för att få kraft att ändra mitt beteende och själv få ett riktigt liv, som handlar om andra saker, som kärlek, arbete, respekt för mig själv och mina medmänniskor. Jag vill ha dom för att orka ta tag i mig själv.. inte för att kunna fortsätta spela. För jag VILL inte fortsätta spela. Jag vill inte må så här, och jag vill inte känna att jag kastat bort hela mitt liv och alla som någonsin betytt något, bara för att jag blev som jag är.

Jag vill ha stöd så att jag kan sluta "acceptera" att det är här min lott i livet, och för att jag ska kunna acceptera att jag faktiskt är värd något bättre än den här självdestruktiviteten. Varje dag dom finns där, min man, mina barn och min mamma, så känner jag att det kanske finns något mer. En väg ut ur helvetet.. så att jag någon dag kan ge åtminstone tillbaka hälften av vad dom ger till mig. I form av stöd och kärlek osv. Jag vill inget hellre än bli stolt över mig själv, och må bra igen. Ha ett fungerande liv utan spel. Och jag vill att min mamma ska få bli stolt över mig också.

Jag har i över 3år verkligen försökt hjälpa henne, men det går inte när hon själv
inte vill / är mottaglig för detta. Utan hon agerar så att andra ska tycka synd om
henne, helst betala hennes skulder osv. De hot hon framför mot mej, är ju
bara för att jag ska må dåligt. Så de jag pratat med säger samstämmigt, släpp
detta, låt inte henne förstöra ditt och ert barns liv också.

Men det är svårt, för när hon inte är med "kompisar" så är hon helt underbar.

Detta är ett totalt vansinne. Pga detta så har jag varit tvungen att ändra förmånstagare
på mina försäkringar, för skulle något hända mig, så kan inte mitt barn stå som
förmånstagare, eftersom då får mamman får tillgång till dessa. Man måste säkra
dessa så att man får inskrivet att det är barnets personliga egendom, först då kommer
inte mamman åt dessa.

Som ensamstående har jag en god inkomst om man jämnför hur många andra
har det som skriver på detta forum. Så jag kan med lätthet försörja en familj på
den. Hon behöver inte jobba om hon inte vill. Hon hade jobb förut men hela hennes
lön spelades bort. Inte ett öre har hon lagt på sitt barn.
Nu spelar hon bara, sedan är det ågren, ligga några dagar och ladda battrierna
sedan är det spel igen.

Det jag menade med en stöttande familj är inte att ge pengar mat mm. Utan mer som att "jag älskar dig men inte det du gör".

jag förstod det jag håller med dig.. det är just det som behövs.

Idag har jag kontaktat överförmyndarnämnden för att utreda om förvaltare är ett alternativ, så att min man slipper dra hela lasset ensam för att vi ska klara det här. Har också fått en tid hos psyk på måndag.. det känns som om det äntligen är en instans som tar mitt problem på allvar istället för att skjuta det ifrån sig och lägga ansvaret på någon annan. Själv klarar jag mig ju inte.. nu menar jag inte själv som i utan min familj, utan själv, som utan hjälp från profs. Jag hoppas verkligen att jag ska klara av det här nu..

Igår kraschade min värld! Igår berättade min sambo att han har spelat bort runt 60 000 kr som hans föräldrar sparat ihop till honom och som vi, nu när vi snart är färdiga med våra utbildningar, skulle köpt möbler för och flyttat till en fräschare lägenhet. Vi hade storslagna planer och han har raserat precis allt.
På en gång tvingade jag honom att ringa sin pappa och berätta allt. Han var väldigt besviken.
Jag funderar allvarligt på att lämna min sambo nu. Detta är INTE första gången han spelat såhär. För ett år sen spelade han bort hyran. Då insåg jag att han var spelberoende och sa "INGET MER SPEL!" men såklart hjälpte det inte.

Nu har jag sagt att jag kan inte ha delad ekonomi med honom. Och som sagt jag vet inte ens om jag vill leva med honom efter detta. Han har ljugt för mig jättelänge. Och jag undrar bara hela tiden vad MER han ljuger om. Hans pappa reagerade på exakt samma sätt. Och jag sa att han får inte ha egna pengar alls nu på ett tag. Vi tvingas leva ihop även om jag nu skulle göra slut i alla fall ett par månader till (pga bostadsbrist). Vi är verkligen barskrapade nu. Han har lånat pengar av mig och sin familj också och spelat bort dessa pengar också. Jag har inte gett honom några pengar i handen utan försörjt honom ekonomiskt, men nu är alla mina pengar också slut.

Hur stannar man hos honom?! Jag är såååå sönder och ingen att prata med heller. Jag mår verkligen otroligt dåligt.

Inte läst tråden heller för jag orkar inte just nu. Men jag känner att jag måste ha någon att berätta detta för. Snälla ge mig råd ni som är i samma situation. Detta gör så ont! Allt har varit en lögn!