Kramiiis vänner

happs fick tid hos min favvo husläkare 27 jan.... ett tag kvar, men då har jag lite förberedlsetid på det mer definitiva om antidepp
VILL INTE

denna gång ska hon iaf få höra ALLT!
Gick hos henne för att få antidepp när jag var 17-18 och hade problem med mina föräldrar... så ja då kan jag väl fortsätta förklara preciiis hur det är med ALLT.
kanske hittar jag någon som lyssnar helt och hållet då. hmm.

Miism: om jag börjar med antidepp försvinner då möjligheterna med adoption tills man varit fri från dem ett tag???

Fan vad jag hatar det här.

Vet inte alls hur det är med stipendie och sgi, men gissar att det kan ställa till det lite grand. Då faller man ju utanför normen och försäkringskassan har ju ganska fyrkantiga regler, minst sagt...
Ang antidepp och adoption så beror det helt på vilken utredare man får, och hur ärlig man är. Jag tror att det är bättre att du i vilket fall äter antidepp och kommer på fötterna, för hemutredning är pyton hur man än vänder på det. Sen har ju länderna i sig också krav, men även där, det finns länder som godkänner trots sjukdomshistorik, det är ju jag ett levande bevis på. Och det är inte säkert att du behöver äta antidepp så länge, jag åt dem ett halvår för att få ork att resa mig upp och sedan kunna gå vidare utan dem. Det finns olika starka sorter, den jag åt var så svag att jag kunde vara gravid med dem (det var under Ivf träskets dagar) Fluoxetin hette den.

Förstår så väl vad du menar med att det är tröstlös att aldrig ens fått se det där efterlängtade plusset. Det var en starkt bidragande orsak till att vi faktiskt gav upp. 5 försök och 0 pluss var för jobbigt. Så jag beundrar dig som har orkat så många försök! Det ÄR jobbigt att veta att ens kropp fått topp embryo gång på gång på gång och aldrig låtit dem fästa, ens för en stund. Det är Pest! men för eller senare vänder det för dig, det är bara så.

Skönt att du haft en bra helg Kramiis. Du vet att det är dig jag bryr mig om o det är alltid ditt beslut att stanna hos sambon, men jag slår vad om att du sagt samma sak till mig om det varit tvärt om. Jag vill bara inte att han ska säga dumma saker till dig för det är du inte värd, ledsen eller inte, man är inte elak mot den man älskar. Jag är alltid på din sida vännen. Kram

miism: tack, ska kolla fluoxetin med min husläkare sen.

åhhh jag fattar inte hur jag ska stå ut. Jag borde skippa antidepp och skippa sjukskrivning och allt vad det är för att inte spoila mina chanser för att kunna adoptera ännu mer. Samtidigt så skulle ju en hemutredare märka att jag inte mår bra och för det sjuttielfte så kan jag inte gå runt som jag gör i flera år till. Jag hare redan gått runt med djup depression i fyra år och tagit sömbtabletter konstant. Det går lixom inte längre. fan oxå

mmmm jag vill bara få se ett plus om än bara för några timmar innan ett missfall börjar.... jag står inte ut längre. Snart kommer jag oxå bete mig på samma sätt som sambon för jag har en sån extrem frustation och ilska inom mig att jag snart totalt exploderar. Det känns som om det blixtrar om mig.

Och rör någon mig eller säger fel sak så spårar jag ur totalt.
Den enda jag inte får spatt på är kissetroll, för han går bara runt och är gosig och pälsig och det kan man lixom inte bli arg på även om han biter till eller ngt sånt. mitt älskade troll, är det enda jag kommer ha kvar efter dena resan?? fan fan fan fan fan fan fan fan fan. Jag är livrädd för att kisse ska dö alldeles för snart, vad gör jag då?

Just nu känner bara för att gå å slå ihjäl min handledare som inte gör sitt jobb! Jag står inte ut!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hur avreagerar man sig på bästa sätt? Slänger saker i golvet? Slår huvet i bordet?
Snart kommer jag göra mycket drastiska och dåliga saker, inte ta mitt liv, men för att bli av med ilskan så kommer det snart bli jävligt dumt.

gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah

Hoppas sötnos! Missade ditt inlägg mitt i min ilska på min handledare.
Är så glad för att jag har dig och dessutom så nära. Tack för att du förstår och för att du fortsätter stötta mig oavsett vilka beslut jag tar. Och du har nog rätt med andra ögon hade jag nog sagt samma sak som du.
Puss söt!!

Hej gumman!

Usch vilken sits på jobbet. Förstår om du inte orkar ta tag i all byråkrati kring arbetsförmedlingen. Det verkar ju vara rena idiotin. Samtidigt så är det ju pengar som du har rätt till och som sagt om det bara hade gällt två månader men om det även påverkar SGI så är det ju inte lika kul.

Låter bra att du och sambon hade en rätt så bra helg tillsammans.

Du behöver ju inte tala om för någon att du äter antidepp. Då kan det väl inte påverka om ni senare kommer till en ev adoption. Ett förslag ta antidepp i 6 månader. Under tiden gör ni klart alla utredningar för att kolla sambon och även dig lite mer. Sen om de inte hittat nått fel så kan du ju avsluta behandlingen och förhoppningsvis mår du då lite bättre också. Den enda som vet om att du tar antidepp är då din husläkare.

Massa kramisar till Kramiis