Tips - pappan delaktig vid matning

För att upprepa mig:
Jag påpekar inte detta för att försöka övertyga dig att amma, utan för att förklara att amning inte betyder, per definition, att pappan blir utesluten från "de stunderna" eller "inte får vara med".

Jag tycker att du förminskar andras föräldraskap, som anstränger sig för att vara delaktiga båda två trots amning. Jag förstår att du har din uppfattning klar för dig, men du måste ju också kunna förstå att det går att välja annorlunda och ändå vara delaktig.

För övrigt har jag inte försökt övertyga dig att amma, jag ber dig bara att vara lite flexibel och det är så jag tolkar TygTiger också. Det känns som om du har bestämt dig för tusen olika saker. Lika lite som man kan bestämma sig för att man SKA amma - det kanske bebisen inte klarar av, eller så fungerar det inte på något annat sätt - kan man ju bestämma sig för att det SKA fungera med amningsnapp, eller pumpning, eller att barnet ens  tar nappflaska.

Ts imponerar på mig. Låter som att ni har en bra plan. Självklart är matningen viktig i början. Förstår inte varför så många förnekar det. Som man har man inte mycket att erbjuda ett barn som helammar. Man kan aldrig vara ensam med barnet några längre stunder tex. Tycker ts och hennes man tänker klokt. Ni besparas mycket bekymmer.

Nej, jag vet att du inte försöker övertyga mig, därav den lilla smajlisen. Jag tycker verkligen inte att jag förminskar andras föräldraskap, jag säger ju att jag är väl medveten om att det för många fungerar att amma, jag bara påpekar att det inte är något för mig/oss. Däremot kan jag känna att våran syn på vårat föräldraskap blir förminskad hela tiden och det är väldigt tröttsamt. Jag har aldrig bestämt mig för att jag SKA mata med flaska, eller att jag SKA pumpa eller att jag SKA amma med amningsnapp, men vi har vissa föreställningar om hur vi vill att det ska fungera. I övrigt så tycker jag att jag är flexibel, men jag kan inte vara flexibel in i absurdum för jag är bara människa.

Att ni känner att ni inte kan ha ett jämställt föräldraskap om du ammar får ni naturligtvis känna, det är inte fråga om det. Men du skriver att "vara den enda som kan ge mat, den enda som ska gå upp om nätterna för att vara en mjölkbehållare, den enda som ska få den stunden med bebisen. Vi är ju faktiskt två och min sambo vill också vara med" är måhända din (eller dina vänners) verklighet om du skulle amma, men det är inte allas som ammar.

Bilburen skrev 2010-12-21 06:06:19 följande:

Ts imponerar på mig. Låter som att ni har en bra plan. Självklart är matningen viktig i början. Förstår inte varför så många förnekar det. Som man har man inte mycket att erbjuda ett barn som helammar. Man kan aldrig vara ensam med barnet några längre stunder tex. Tycker ts och hennes man tänker klokt. Ni besparas mycket bekymmer.

Tala för dig själv - i så fall har kanske din fru inte släppt in dig tillräckligt. Min man hade massor att erbjuda vårt barn som helammades - närhet, hud-mot-hud-kontakt, bärande och närvaro till exempel. Det var han som gick och gungade sonen på underarmen när han hade ont i magen nätterna igenom. Säg att han under en natt hade vår son åtta timmar och jag honom i sammanlagt en och en halv timme (under amningarna), vem tror du erbjöd mest? Men visst, jag kunde naturligtvis inte vara ifrån någon längre stund. Jag har dock aldrig fattat den där grejen med att man måste vara själv med bebisen för att få en relation.

Jag säger väl det igen - jag fattar att det inte är så för alla, att det kan fungera att amma. Men samtidigt så ser jag hur mina vänner har det och vi har tagit det här beslutet därför att det för oss känns som ett vettigt sätt att dela på föräldraskapet så som vi önskar.

Sen ska jag tillägga att även om jag förstår att det går att helamma och dela på föräldraskapet på ett tillfredsställande sätt så är min övertygelse om att det är betydligt svårare att leva jämställt om man väljer att helamma.

Åh va kul det är att det blivit en så intressant diskussion i den här tråden. Många olika åsikter och erfarenheter. Vi väntar ju vårt första barn och jag startade tråden just för att få reda på hur andra har tänkt och gjort.

Mitt sätt att tänka har ju såklart påverkats av min omgivning eftersom jag inte har någon egen erfarenhet i ämnet och just därför är det så intressant att höra hur bra det har fungerat även för de som inte tänker precis som jag!Det gör att vi kan tänka om lite och kanske inte vara helt inställda på att det ska fungera på just det sätt vi tänkt oss utan att vi får pröva oss fram och se vad som fungerar bäst när lillkillen väl har anlänt..

Fortsätt gärna att diskutera, jag följer tråden med spänning!

Jag talar för mig själv och för många andra. Tycker många här i tråden har en märklig attityd. Som slipade politiker. Under ytan kokar det, om man säger så. Jag tycker ts har en bra plan. Tror att hennes familj kommer fungera mkt bra med hennes föreslagna upplägg. Pappan kommer få en bãttre kontakt med barnet och hon själv en större frihet. Jag har flera barn. I olika åldrar. Rekomenderar gelt klart delamning utifrån erfarenhet av de flesta alternativ. Har aldrig upplevt att min kvinna stängt mig ute, tvärtom. Varför ett sådant orättvist påhopp? Men att säga att matningen into spelar någon roll I detta avseende är osant. Utifrån Mina erfarenheter och många med mig.

Jag säger inget om TS plan - jag tror absolut att det kan funka för dem och att det kan vara gynnsamt. Och visst kan matningen spela roll; flaskmatning innebär ju en ögonkontakt som är helt fantastisk till exempel. Men jag förstår inte varför man skulle säga att en pappa inte har mycket att ge bara för att barnet helammas? Det skulle min man tycka var ett orättvist "påhopp", som hade massor att ge även när sonen var nyfödd och - ja, just det, helammades.

För dig är det osant. För andra spelar det ingen roll. Din upplevelse är att en man inte har så mycket att ge när barnet helammas. Min mans upplevelse - eller PerG:s, om du läser här ovan - är att även en man har mycket att ge när barnet helammas. Det är personliga erfarenheter vi talar om, inte objektiva sanningar eller falsarium.

Det är möjligt, jag vet inte. För oss var nyckeln till ett jämställt föräldraskap (åtminstone upplevde vi det som jämställt) att vi var hemma tillsammans i början, vi hamnade aldrig i situationen att en var den Riktiga Föräldern som hade koll på när och hur det matades, tröstades, nattades och sovs, och den andre var hjälpreda och lektant. Att jag ammade var inte så stort eftersom VI aldrig upplevde det som stunder när man hade så mycket kommunikation med barnet. Däremot spelade det nog stor roll att min man tog vår son när han började gny och gick runt med honom för att prova om det verkligen var hunger eller om det gick lika bra med umgänge. Han upplevde iallafall de första månaderna som så viktiga att han tvärt vägrade att ens försöka få fler barn innan han hade en fast tjänst och en sgi så att han kunde vara säker på att kunna ta föräldraledigt i början. Ett helt halvår kommer vi inte att kunna vara hemma tillsammans den här gången, men iallafall tre - fyra månader! Det ska bli intressant att se om det blir skillnad nu när det blir två barn att ta hänsyn till.

Det allra, allra viktigaste för att få ett jämställt föräldraskap är nog att man för det första vill det, båda två (många är oerhört nöjda med att dela upp föräldraskapet på ett sätt som jag uppfattar som ojämställt) och att faktiskt prata om hur man tänker göra. Vi märkte stor skillnad när vi inte längre var hemma ihop. Vi hade en lång period när vi var hemma på halvtid, det var rörigt för alla inblandade, men då hade vi ungefär samma koll, men när vi sedan började turas om att vara hemma på heltid så blev man verkligen okunnig om sitt barns vanor, kände jag. Plötsligt hade min man järnkoll och jag låg lite, lite efter - sedan bytte vi och det blev tvärtom.

Hälsomässigt kan man inte förneka att amning är bättre än att enbart flaskmata, men precis som du påpekar kan man personligen se andra vinster med att inte amma som överväger hälsoeffekterna. Jag tror att man har en ganska bra utgångspunkt om man satsar på att delamma, då kan man utifrån sin egen och barnets preferenser sedan amma mer eller mindre.