Hejsan!
Nu har jag hört i flera år att det är en enorm skillnad på flickor och pojkar inom autismen.
Jag tänkte höra med er som har flickor. Vad har ni märkt för skillnad från det typiska?
Eller är det ingen skillnad?
Min dotter är 5½ år och har alltid kunnat smälta in i omgivningen, trots sitt handikapp, väldigt socialt medveten. Det är väl den skillnaden jag märkt tydligast.
Hoppas ni vill dela med er om era erfarenheter.
Med hälsing från Lindah 
*puff*
Jag har en flicka på 6,5 år med autistiskt syndrom. Jag vet inte om det är så jättestor skillnad på henne i jmf med pojkar.
Om du googlar flickor med autism får du upp mkt bra info!
Fråga gärna om det är nåt specifikt du undrar!
Ja jag har googlat. Men det är främst amerikanska studier man får upp.
Såg på tv i dag att en kvinnlig läkare på karonlinska hade gjort en studie om Flickor inom autismspektrumet.
Enligt henne är det enorm skillnader. Dock var det främst fysiska skillnader hon hann ta upp. Ex flickor har sällan knyckig gångstil, monotomt tal.
Men jag har fått för mig att flickor oftare kan "dölja" sitt handikapp medvetet. Mest det jag ville höra om i riktiga, svenska familjer.
Det är nog dr Svenny Kopp! Hon har just doktorerat i en stor avhandling om detta! Flickor är mer ängsliga i mer sociala. Över lag så leker pojkar mer i grupp, vilket är svårare i då syns lättare den pojk som är bredvid, medans flickor ofta leker 2 o 2. Då är det lättare o flickors problem syns därför inte lika lätt!
Av de utåtagerande flickorna så är det endast 50% av dom som har utbrott utanför hemmet!
Jaha okej. Tror dock inte specialisten hette så, men nu kommer jag inte håg vad hon hette.
lägger till tråden och skriver senare. Men jag tror det är en stor skillnand. Det är därför tjejer är mer svårupptäckta.
Om inte min 5-åriga dotter hade haft dåligt tal (nu bra efter mycket träning) och på den vägen blivit kallad till logoped eller haft medvetna föräldrra så hade nog ingen märkt något på henne ännu....
min tjej är 5 år och har autismspektrumstörning. Hon är en väldigt social tjej. Men ligger på en treårings nivå vad gäller språk och förståelse. Vi arbetar med BTI och mycket bilder med henne.
Däremot förstår hon inte ordet "senare". Det går inte att t ex säga att om en timme ska vi gå till dagis, då frågor hon nonstop när hon ska till dagis. Så där använder vi bilder. först en bild på frukost, sen en på borsta tänderna, sen påklädning o.s.v.
Maten krånglar och hon har ett fåtal maträtter hon äter. Sen får maten inte blandas utan potatis för sig, sås för sig.
När hon äter eller åker i bilen så hummar hon mycket för sig själv och flaxar med armarna.
Plus en massa andra saker också 
Vet inte vad som är skillnaden mellan autistiska pojkar eller flickor. På min tjej syns det inte att hon är autistisk vilket gör att man får många onda blickar från folk när man till exempel är och handlar. Dom tror väl det beror på att hon är dåligt uppfostrad. Önskar man hade haft en megafon ibland så man bara kunde skrika ut "nej, hon är inte dåligt uppfostrad, hon är autistisk"
Hej igen.
vad intressant att läsa om din dotter Mammuten80. När fick hon diagnos, hur gammal var hon?
Min dotter gjorde i november en utvecklingsbedömning hos en psykolog och psykologen tror det handlar om asperger syndrom. Hennes begåvning var ojämn och hon har mycket sinne för detaljer. Språkförståelsen låg lågt, men samtidigt svarade inte dottern på alla frågor så man kunde inte ge en helt rättvis bedömning där.
Precis som du Mammuten 80 så har min dotter svårt att förstå ordet "senare". Hon vill veta exakt när.
När jag pratade med henne på telefon idag så sa jag: "Först ska mamma jobba, sen ska vi packa och sen åka. Då är det kväll."
Det verkade hon förstå. Men bilder är ju också bra, men jag har inte använt det än, bara då vi ska åka till nya platser. Hon har svårt att förstå var vi ska annars.
Psykologen hade inte rätt att sätta diagnos dock så nu står vi i kö hos bup för att göra utredning. Första mötet där tyckte jag inte om. Människan där verkade direkt tycka att Agnes (min dotter) inte hade några problem och isåfall är det light. Blir så irriterad, varför ens uttala sig innan utredningen är gjord och då hon inte känner min dotter och vet om svårigheterna.
Jag är mest oroad att vi ska hamna i något mellanland, att hon har svårigheter och behöver assistent i skolan sen men att hon inte uppfyller diagnos, så att vi inte får assistent, Men vi ska "bråka" för att få all hjälp hon behöver. Vi är båda två (hennes mamma och pappa) envisa och ger oss inte , speciellt inte gällande dotterns
liv.
Syns inte på min dotter heller och hon kan "bete" sig bra utanför hemmet. Även hemma är hon duktig. Men hon har svårt för vissa saker, te.x se helheten, nya sammanhang, veta om man ska säga hejdå till någon, och en hel del till.
/A
Min dotter började tala väldigt sent, men när det väl kom så small det till. Dock så pratar hon massor utan att veta vad det egentligen innebär. Språkförståelsen är låg, men det är vi som är henne närmast som märker när hon pratat bort sig fullständigt.
Min dotter har en strategi att komma undan i jobbiga situationer. Hon lägger huvudet på sné och skrattar hjärtligt. Eventuellt skrattar och skuttar därifrån.
Folk lägger då ord på hennes beteende såsom blyg och busig.
Så nu har hon börjat sagt det själv till nya människor. "jag vill inte prata för jag är blyg"
Sammanhang har hon otroligt svårt med. Varje sida i en bok är en ny saga.
Lyssnar hon på band eller på tvprogram, så uppmärksammar hon bara vissa ord eller händelser. Hon lägger inte ihop dom. Vilket då blir svårt i vardagssituationer också.
Tidsbegrepp finns inte överhuvudtaget. Är det märkt ute är det natt, är det ljust ute är det dag. På sommaren sover hon aldrig, på vintern nu tjatar hon om kvällsmat redan vid kl 15. 
Utvecklingstörning gick knappt att utmäta på utredningen. Vissa saker förstod hon inte instruktionerna på och andra saker kunde hon innan psykologen han instruera.
Hennes utvecklingsspann låg mellan minus 2 år upp till 8 år.
Så det ska bli spännande och se när hon ska göra en uppföljning innan lekisstart.
Förberedelser är a och o för att något ska fungera här hemma. Överraskningar gillas inte oavsett om det handlar om världens bästa morfar som kommer på besök.
Vad jag har förstått skillnaden är som märkbarast mellan flickor och pojkar är att tjejer oftast har en medvetenhet om att de kan uppfattas som annorlunda och döljer sitt handikapp. Utagerande sker oftast bara hemma eller bland männsikor de är trygga.
Men jag har ännu inte riktigt fått det bekräftat, känns mer som en teori.
Uj vad långt det blev. Sorry.
God Jul på er alla stronga föräldrar som kämpar för barnens bästa i alla väder! 