Flickor inom autismspektrum

JAg har läst era inlägg och de är mycket intressanta, jag har en dotter som precis har fyllt 9 (Juldagen), hon fick sin Asperger diagos den 21 december i år, alltså var hon nästan 9 år. Jag har ofta misstänkt att det var något annorlunda med henne, frågade ofta på förskolan vad de ansåg, fick alltd svaret att det inte var något med henne....... När hon började skolan märkte man det mer och mer, framförallt det sociala beteendet.

Tillslut så fick jag nog och ringde till BUP, i augusi i år, och sa att de får testa henne för Asperger. De var väldigt tillmötesgående och jag fick en tid redan veckan efter, massa tester och några månader senare så har hon fått en diagnos, nu väntar jag bara på att vi ska ha ett möte tillsammans med BUP och skolan för att se vad vi kan kräva för hjälp.

Som du skrev Lyktan så har jag också läst att det är skillnad på killar och tjejer inom autismspektrat, tjejer kan dölja det lättare och har andra intressen än killar mm. Nu har jag inte så mycket erfarenhet av killar men det som jag har läst om tjejer och Asperger har ju stämt på min dotter.

Jag tror att mild autism är antingen högfungerande autism eller Asperger, båda är autism men lite lindrigare.

Camelen 77, vad bra att tog tag i det för din dotters skull, hoppas verkligen ni får hjälp skolan nu.

Håller med Lyktan, jag har ibland svårt att förklara hur min dotter är, och jag märker att många inte tycker "det är nåt", to.m min mamma har svårt att förstå många gånger.

Just nu håller vi på att lär henne skillnaden mellan att "älska något/någon" eller "gilla någon/något) för just nu så ÄLSKAR hon det mesta. Och hon överröser mig och hennes pappa med kramar och säger att hon älskar oss...hon upprepar det mera bokstavligt . Jag vet att hon älskar oss men hon säger det på ett litet konstigt sätt, även om det samtidigt är gulligt. Men hon förstod inte att man kanske älskar sin mamma men bara gillar moster (som hon knappt träffar), så jag LÄR henne.

Resan hem idag från Östersund var mycket svår att förstå att vi skulle åka i 54 mil, vi sa att vi kommer hem då det är kväll. Hon upprepade frågan många gånger, jag måste börja bli duktigare att förbereda och förklara hur låmg resan är, har ni något tips där?

Men utåt sätt är hon söt och man "märker inget" direkt.

Kram till er alla som kämpar för era barns bästa!!!

Har läst här ett tag, och tänkte nog hoppa med. Jag har tre barn; en dotter på fyra med autism, en son på två och ett halvt med autism, och en dotter på ett halvår som vi tror kommer få diagnosen om ett år. Eftersom jag har en var varje med diagnos kan jag ju jämföra lite, och visst är det stora skillnader. Men i vårt fall tror jag också att det handlar om rent individuella skillnader, inte bara pga kön.

Dottern är med all säkerhet högfungerande. Hon är väldigt klipsk, driven, nyfiken och energisk. Hon har hyperaktivitet som tillägg till sin diagnos, och den märks - även om det blivit bättre sen hon började på förskola och får springa av sig lite. Hon är jättestark inom flera områden och vi har, precis som ni säger, fått förklara och försvara diagnosen många många gånger. De ser henne som jätteduktig. Dock är det så att när vi förklarar och de får spendera lite mer tid med henne, så förstår de vad vi menar. Jag har själv vid flera tillfällen beskrivit att hon har ganska "mild problematik", men för mig är det mer ett sätt att förklara hur situationen ser ut. Dottern har autism, helt klart, med en påtaglig språkstörning (kanske som en 2,5-åring eller lite sen 3-åring?), liten känsla för det sociala i kommunikation, och en föreställningsförmåga som är påtagligt "efter". Hon beskrivs ofta som energisk och udda, och blyg.
Sonen har autism med ett större a på något sätt. Han har mer grundläggande svårigheter (svårt att imitera, en ännu mer påtaglig språkstörning - svårt med språkförståelse och hittills icke-verbal, svårt med delad uppmärksamhet) och han är inte lika nyfiken och driven som dottern. Vi märker dock att han iakttar mer än vad vi tror och är stark visuellt. Där han är motiverad lär han sig väldigt fort, och han har gått framåt otroligt mycket på ett halvår sen diagnosen. Jag vill tro att även sonen är högfungerande eftersom han är så snabb på många områden, men han är ju lite liten än för att man ska kunna säga säkert. Oavsett kommer han ha mer svårigheter än dottern. Dotter å andra sidan är så lättstörd av yttre stimuli, att det finns stor risk att det kommer ställa till det för henne istället.

Tack för stödet!

Jag hoppas verkligen med att vi kan få hjälp i skolan, är det någon som vad man har rätt att kräva för hjälp i skolan när det gäller Asperger? Jag vet att det är långt ifrån alltid man får hjälp, allt beror på rektorn.....men det kan vara bra att veta vad man har för rättigheter.

Jag känner igen era upplevelser om att de flesta säger att det inte är något eftersom det inte alltid märks, precis som ni sa så märks det mycket hemma. Eftersom min dotter är 9 år och går i 3:an så märks det allt mer i skolan, det är det sociala som är problemet samt motivationen att göra sådant hon inte tycker är intressant.

Sommartjej77: Jag hade den diskussionen om att gilla och älska med min dotter med i den åldern, hon har lärt sig det nu, just nu är det orde hatar som används friskt av henne, försöker att få henne till att säga: tycker inte om istället, känns inte lika hårt.

Lyktan: Känner igen det med att man hela tiden måste stå på sig för att folk ska tro på en, inte skulle man väl hitta på att ens barn inte fungerar som andra, vad skulle man vinna på det!!!! Inte lätt när våra älsklingar inte får den förståelsen de behöver bara för att det inte syns på dem att de har ett funktionshinder.

Moegumsan:  Som du säger kan skillnaden ligga i åldern med, sen fungerar ju inte autism eller någon autismrelaterad funktionshinder på samma sätt på något barn så det är svårt att veta om det är könet eller autisman som är olika på dina barn. Brukar de sätta en diagnos så tidigt som i tvåårsåldern, har läst att de inte brukar testa för än i lite högre åldrar.

Så bra moegumsan!
Synd bara att det beror på var man bor någonstanns, för precis som du skrev så är det lättare att hjälpa ju tidigare man vet om de har någon diagnos. När utredningen för min dotter började så tog det inte heller längre än 3 månader innan vi fick diagnosen, det kändes bra att de inte drog ut på det så mycket, hade bara varit ännu jobbigare. Jag vet inte hur tidigt de börjar en utredning här i Marks kommun, men snabba är de i alla fall när de startar en, kuratorn vi hade sa att där hon hade arbetat innan så gick de mycket saktare fram. Att det ska skilja så beroende på var man bor, inte rättvist, vi bor ju ändå i samma land under samma lagar mm. 

Hoppar in här! 
Tycker det ni skriver är väldigt intressant .
Jag har en syster som är 21 år med autism ,hon bodde hemma tills hon var 18 år, då flyttade hon till ett gruppboende,men har idag en egen lgh med personlig assistent dygnet runt.
Min syster är gravt autistisk, hon kan inte läsa eller skriva,men kan gå.
Hon måste ha schema för hela dagen,ändringar kan göra så hon får utbrott och blir våldsam. 
Dom säger att hon saknar empati men det tror inte jag på,ibland är hon lite skadeglad bara

Men jag måste säga att sen hon flyttade hemifrån tycker jag att hon har mognat på nåt sätt. hon städar,diskar,plockar undan mm
Mamma har ju alltid gjort allt sånt utan att gett henne en chans att visa vad hon kan.
Hur gör ni med era barn? 
 

Camelen77,

jaså, så din dotter hade också svårt att förstå det här med att älska:)

Min dotter gör ofta pruttljud eller säger såna ord, hon tycker det e kul samtidigt som hon vet att stora tjejer inte pratar så. Hon sa själv till mig igår att jag måste säga till henne (det gör jag ju ständigt) och lära henne.

Tycker Agnes nu pratar "bebisaktigt språk på rösten" bara för att hon verkar tycka det e kul. Eller så låter som en jätteklok 5-åring emellanåt:)

Frulilja,
håller med dig om att det här med avsaknad av empati, det stämmer då inte på min dotter. Hon är väldigt kärleksfull , men det kanske e det att dem inte kan sätta sig in i andras känslor ibland. Men det är det vi måste "lära" dem.

Jag undrar också hur skolgången ska gå, vi ska nu välja skola INNAN diagnos sätts och det är jättesvårt. Vi ska bestämma träff med olika rektorer. Och höra deras inställning.

Skönt att ha er att bolla tankar med!