Flickor inom autismspektrum

Svår fråga...
Med facit i hand så avvek hon redan från dag ett. Hon sov i princip aldrig, enbart 7 min i stöten o vaken o pigg i timmar emellanåt. BB körde in min säng mot väggen så att hon skulle kunna ligga bredvid mig o kanske komma till ro, men icke!!
Maten var ett elände med. Vi kom aldrig in i några rutiner. Hon kunde äta var 5:e min och det kunde gå 6 timmar emellan. Man visste aldrig.
Hon var extremt känsligt om det var något i blöjan. Hon skrek vid minsta droppe kiss i o första tiden gick det ett paket blöjor om dagen. (Det är visserligen små paket, men ändå)
Sen skrek hon "bara" om nätterna och var lugn om hon bara fick ligga i fred.
Förstod inte att peka eller när andra pekade. Hon var sen med det mesta. VÄLDIGT aktiv.
Vanlig fostran funkade inte.
Mer o mer elände med maten, klarade inte övergångar från amma-flaska-gröt osv
Gillade inte närhet.
Rymde/sprang iväg
aktiv tillsyn krävdes/krävs
otroligt hög smärttröskel, samtidigt som hon är överkänslig på andra hållet.
Pratade 2-ords meningar vid 3,5 års ålder.
Svår att nå, verkade inte lyssna.
Brydde sig inte om andra barn
Frågade aldrig om hjälp eller efter saker utan skrek o viftade mot det.
Kan aldrig vänta
Protesterade tidigt mot knappar i kläder i hårda sömmar.
Extremt känslig för solljus o vissa ljud

Ja, jag kan ju skriva hur mkt som helst. Men när hon var 1,5 år, då förstod vi någ "på riktigt" att det var något som inte stämde med vår dotter. Mer än sömnen. Vi trodde från 6 mån ålder att det fattades nåt i kroppen som gjorde att hon inte behövde särskilt mkt sömn.

Jösses :-O
Jag kanske är extra känslig som gravid nu, men jag gråter. Du beskrev precis våra första år!
Från BB ville hon inte ligga i min famn och äta, avskydde närhet. Var nöjd över att ligga ensam i sin säng eller på golvet.
Dock hade vi problem med maten, fast åt andra hållet. Åt allt, eller ja äter fortfarande allt och jämt! Känner ingen mättnad.
Sen är det precis som du skriver, exakt på orden! Vad läskigt, men samtidigt.. åhh vad skönt!
Har din dotter blödit någongång? Eller slagit sig mer än vad ett plåster kan täcka? Har din dotter varit sjuk någongång?

•kramar om•
När M var liten (upp till Max 3 år) så reagerade hon aldrig. Hon gick barbent i brännässlor som om det vore gräs. Kunde ha sten i skon så det skavde o blödde igenom mm.
NU blir det ett herrans hallå när hon slår sig! Vid minsta märke. Hon är överkänslig!
Däremot har hon haft urinvägsinfektion som gått så långt att det var blod i blöjan. Hon var då 4-5 år.
Jag köper plåster i olika storlekar, roliga. Sen har jag sådana man kan klippa.
M är sällan sjuk, men har hon feber då ligger hon!!!
Har aldrig gått att ge henne Alvedon, hon går igång på det. Får Brufen utskrivet istället!

Hej,

hmm, det är mycket ni skriver om era barn som jag INTE känner igen mig i , i min dotter. Kanske hon har en light version ändå? Ja, det får utredningen visa.
Det du pcalma skrev om din dotter, min är snare tvärtom på det du skrev, allt utom att hon har svårt att vänta.

där min dotter har svårast är, :förstå nya sammanhang, se helheter, att vänta, säga hejdå och hej (men det har hon lärt sig bättre nu), tolkar inte folk för att hon kanske inte tittar upp.

Dottern här var intensiv från början, men inte avvikande annars. Hon snuttade ofta och vaknade mycket första året, ville bli buren och vara nära. Det gick INTE att försöka "distansera" sig, utan gällde bara att följa hennes rytm, då gick det bra och hon var på bra humör. Mest påtagligt var sömnen. Hon sov ok i tre-fyra månader (prematur två månader var hon också), men sen gick det utför. Hon sov nästan bara i sjal dag- och kvällstid, och det gick inte att sitta still. Hon var mycket lättväckt. När jag gick över till att låta henne sova i säng på dagarna, fick jag ligga hos henne för att hon skulle sova. Vaknade ALLTID efter 20 min och behövde sövas om, sen igen efter 45 min. Kunde efter ett antal månaders rutin somna om igen vissa pass och totalt då sova 90 min åt gången. På nätterna vaknade hon under bra perioder ca var 90:e minut, och i sämre perioder var 30:e. När vi försökte lägga henne i sängen på kvällarna istället för i sjal, så fick jag lägga mig jag också. Så jag la mig samtidigt som henne i ett halvårs tid i alla fall, låg i sängen och surfade och lät henne snutta sig tillbaka till sömns när hon vaknade till. Hon har också alltid haft en otroligt stark integritet och varit ganska avvisande mot andra människor än mig och pappa.

I övrigt var hon väldigt glad och lättsam. Inte så förtjust i mat när vi kom så långt, men inte extrem på nåt sätt. Väldigt känslig för stimuli och blev fort trött. Hon var väldigt vanlig tyckte jag, hellre tidig i utvecklingen trots sin prematuritet. Vände sig vid fyra månader, ålder vid fem, satt vid sju, kröp vid åtta och ställde sig typ vid tio.  Började dock inte gå på allvar förrän vid 1,5 års ålder. Väldigt pysslig, älskade böcker. Började peka när hon var 14 månader och vi tyckte hon pekade bra, men det var nog  lite mindre än andra barn kan jag tänka. Andra kunde reagera på att hon inte gav så mycket ögonkontakt, men med oss var det ingen fara. Pratade jättebra som 1,5-åring. Hon imiterade bra, även sociala grejer.
Strax efter 2 års ålder gick hon in i en bubbla. Då blev hon mer avvisande, verkade inte höra, talet utvecklades inte mer, hon utvecklade inget intresse just för andra barn.

Hon har idag sina stora svårigheter inom de klassiska områdena. Hennes tal är sent och hon är inte så social i sin kommunikation - har svårt att rikta kommunikationen ordentligt, har svårt med uppmärksamhet, inväntar inte svar, har svårt med språkförståelse och att ex svara på frågor och följa instruktioner i vardagen. HOn har svårt med vardagliga ting som att se sammanhang och allt som har med språket att göra. Hon är väldigt socialt intresserad men kommunikationssvårigheten gör det svårt för henne att hänga med. Älskar idag att leka med andra barn, men har svårt med fantasilek - hon kan inte låtsasleka. i gengäld är hon en otrolig datahacker, lär sig snabbt, kan läsa och skriva hela alfabetet och siffrorna upp till 20, räknar, håller på att knäcka läskod och börjar strax med enklare addition av tal. Så  länge hon har stöd och hjälp med aktivering är hon världens gladaste och är helt utan problembeteenden, men hon har ett stort och påtagligt behov av hjälp med kommunikation och den sociala biten. HOn har också ett stort behov av trygghet, vilket inte behöver innebära samma rutiner eller så alls utan tryggheten sitter i människorna hon har runt omkring sig. Hon behöver känna dem hon har runt omkring sig väl för att öppna sig.

Filippa var super duktig i början när det gäller det fysiska, gick vid 8 månader. Höll upp huvudet den första veckan, rullade runt vid 2 månader och så vidare..

Första halvåret reagerade hon inte på ljud, så vi har gjort några hörselkontroller. Jag trodde jag hade fått en döv dotter, så jag övade teckenspråk med henne. vilket var super svårt eftersom hon aldrig tittade på mig.
Men bokstäver har hon alltid kunnat. Från 2 års ålder kunde hon alla bokstäver. Kunde sjunga med i låtar, men inte tala.
Datorn har varit en stor hjälp för oss. Den kunde hon hantera på egen hand runt tre års ålder.

Svårigheterna idag är sammanhang när det gäller allt! Sagor, berättelser, instruktioner, filmer, meningar...
Hon måste sätta en mental-bild på allt. Varje låt hon har måste tillhöra en person. Varje bilmärke hon ser, logotype eller logga kan hon.
Hon upprepar vissa meningar till samma personer. Ex mormor frågar hon alltid om kissen. Morfar frågar hon om sin morbror. Farmor frågar hon om farfar osv.
Det finns (oftast) inte något spontant tänkande eller vetande. Men ibland kan hon glimra till
När hon inte hittar rätt ord till att förklara något av hennes begär, så blir det frustrerat och mycket våldsamma utbrott.
Hon gillar hårdhänta lekar, hög ljudnivå och avskyr lättberöring såsom kramar.
Men när hon pratar så låter det för ett otränat öra, som om hon förstår allt och vet allt. Där sätter hon sig själv i väldigt många knipor och kan inte ta sig ur förutom utbrott eller hopp om att den andra personer tröttnar på att inte få svar.
Rymning sker än idag.
Hennes uppfattningar om saker är ofta felaktiga men för henne är det verklighet och det skall ske.
Tidsbgrepp finns ej!
Schema med hemmagjorda bilder hjälper väldigt mycket, dock så tror hon att om hon knycker en bild från schemat så försvinner även måstet med att göra det. Ex läkarbesök.
Mat, det ständiga bråket. Hon är alltid hungrig.
Dock aldrig sjuk, har haft vattkoppor som tre åring men insjuknade aldrig förutom prickarna. Kräks av medicin. Hon har slagit sig så någon droppe blod synts, men efter plåster är det inget hon längre kommer ihåg.
Smärta tror jag inte finns i henne, inte heller obehags känslor. Hon hade mask i magen för några månader sen (inget jag visste om), en dag kom hon med några vita springmaskar på fingret som hon hade kliat ut från rumpan. Jag tittade för att bekräfta vanlig springmask, då fanns det ett femtiotal som kröp innefrån vaginan. Men hon kände ingenting!
Aldrig haft feber eller förkylning.
Alltid varit stor i sin växt, har storlek 128-132 i kläder och skostorlek 33.
Trygghet bheöver hon också, men anpassar sig i situationer så andra inte märker av hennes osäkerhet.
Har hon en jobbig upplevelse av något, så är det tvär nej nästa gångerna.
Förberedlser krävs för att hon ska kunna njuta av något.

Oj, kan hålla på i evigheter. Ett fotominne har hon, detaljsinne så det hette duga. Datahacker här med. Kontrollbehov.

Lyktan: De låter väldigt lika i mycket! Den här tjejen var nog 2 när hon kunde siffrorna, kanske tre innan hon hade alfabetet, men det berodde på att vi inte introducerade det innan. Hon var tre när hon lärde sig datorn och det gick tokfort. HOn gillar också lekar med fart i. Och detaljseende och fotominne stämmer in väldigt bra, man tror inte att det är sant ibland!
HOn var dock ganska mycket sjuk ett tag, troligtvis pga att hon var prematurfödd. Hon är supergo och älskar att kramas och mysa, kommer fram många gånger på en dag och säger " jag vill ha kram" eller "killa rygg". Hon kramar lillasyster, och försöker också krama brorsan men han vill mest krama mamma och pappa... =) Vill gärna krama alla barn på dagis också, vi måste lära henne att kunna förmedla det verbal bara. Vi märker ju STOR skillnad på henne och jämnåriga, och då pratar hon ändå mycket hemma jämfört med ute eller t ex på dagis. Det händer dock massor hela tiden, så det är stor skillnad jämfört med för ett halvår sen. Hoppas på samma utveckling eller ännu snabbare framöver... =)

Om vi är med och om det gäller nåt kul, så behöver hon aldrig förberedas. Är det nåt nytt som innefattar interaktion så vill hon dock observera ett tag innan hon deltar. Hon vägrar att stressas. Vi jobbar inget alls med rutiner och förberedelser, inga scheman även om planen är att göra ett veckoschema just för att hon ska få lite känsla för veckodagar och tidsperspektiv.

Jag hinner itne skriva så mycket nu, men jag måste bara påpeka att jag på något sätt känner det styrkande att läsa om era döttrar.
Jag fick genom hab delta i en förfäldrargrupp, men deras barn dessutom utvecklingsstörda och mycket yngre. Deras barn hade inget tal, så många möten gick ut på att locka fram kommunikation. Medan det i vårt fall känns som att det är tystnaden som ska lockas fram här. Eller meningen bakom orden kan ju vara en bra idé också.
Men tusen tack för att ni delar med er. Känns också enormt skönt att få läsa om flickor. Pojkar är ju annorlunda även i andra fall, så varför inte även i detta sammanhang.
Tusen tack!

Hej!

Idag är jag hemma och vabbar med min dotter som är magsjuk. Passade på att ringa till den eventuella skolan hon ska börja på i höst  och jag pratade med rektorn.

Berättade lite kort om Agnes och på henne lät det inte som några problem alls, att dem har haft barn med asperger förut och att hon tyckte det var bra att vi väntar på utredning. Att man har ett samtal med förskolan så dem kan lämna över. Men jag bokade ändå ett möte med henne efter informationsmötet på onsdag som är på den skolan.

Det var ett bra samtal men då hon ringde upp (hade lämnat ett meddelande på telefonsvararen) så sprang jag upp från nedervåningen och var så andfådd en bra stund i luren, jag bad om ursäkt över det.. Jag fattar inte vad andfådd jag var men det kanske är för att jag är gravid, jag blir trött för mindre:)
Men jag tyckte det var pinsamt att jag var så andfådd, precis som att jag var jättestressad. Ja ja, jag ska försöka tänka på att det var ett bra samtal istället för att haka upp mig på detta.