Hejsan!
Nu har jag hört i flera år att det är en enorm skillnad på flickor och pojkar inom autismen.
Jag tänkte höra med er som har flickor. Vad har ni märkt för skillnad från det typiska?
Eller är det ingen skillnad?
Min dotter är 5½ år och har alltid kunnat smälta in i omgivningen, trots sitt handikapp, väldigt socialt medveten. Det är väl den skillnaden jag märkt tydligast.
Hoppas ni vill dela med er om era erfarenheter.
Med hälsing från Lindah 
Ang empati så kan man dela upp det i två områden:
Kognitiv empati: att förutspå hur människor reagerar i olika situationer. Nödvändigt för att kunna manipulera! Psykopater ligger högt här o personer med autism ligger lågt!
Känslomässig empati: förstå att någon är ledsen för att denne ramlat o slagit sig etc. Här ligger personer med autism på samma nivå som kontrollgruppen men psykopater ligger lågt!
Tänkvärt o bringar lite klarhet över detta med empatin hos våra barn, tycker jag!
pcalma, vad bra du var på att förklara, toppen!
Lyktan: jag känner igen det där! Det beror inte på brist på empati, utan att barnet har svårt att tolka ansiktsuttryck.
Om du bortser från dina känslor så ser du (ja vem som helst) ganska kul ut när man är arg eller ledsen.
Min yngste son retar sin sin syster genom att härma henne när hon skriker. Hon blir då vansinnig o flyger på honom o drar honom i håret. Lillebror 4,5 med adhd har en hög smärttröskel så han reagerar med att skratta så han kiknar för att syster på 6,5 år (autism) ser så rolig ut i den situationen. Därför gör han allt för att framkalla detta så ofta han kan. M har nu istället börja med att bita han i ansiktet. Det gör att han gråter o hon skrattar för att han ser rolig ut! Ingen av dom ser sin del i det hela heller.
min Agnes är go hon, ikväll ville hon inte duscha men jag gav mig inte på den punkten men i samma veva som hon kan skrika till och låta jättearg så kan hon börja skratta och kommer av sig:) Men detta har blivit mer på sista halvåret tycker jag, det går att avleda henne vilket aldrig gick förut, fast man gör det på hennes vis:) Jag blir väl inte så arg längre och har bättre tålamod än förra året (då det allmänt var jobbigt omkring mig och oss) och då verkar hon tycka saken kan bli rolig eller jag är rolig mitt upp i alltihopa:)
Det jobbigast jag vet och där jag har minst tålamod är Agnes och hennes ett år äldre bror tjafs, men jag tror jag lägger mig i för mycket.
Men han retas bra med henne och hon ger tillbaka på hennes vis. Hon störs över vad han säger och ska alltid ge igen. Det är gnabbet dem emellan som är värst, men tack och lov så leker dem fantastiskt bra ihop också långa stunder och har kul!
Det är mest då dem e trötta eller "tävlingssituationer" tex, vem ska duscha först, som är jobbigt. Men Agnes säger allt mer:Det är ingen tävling!
Lyktan, Agnes sa förut aldig något om att hon älskar, ...det var bara jag som sa att jag älskade henne varje kväll. Men nu älskar hon det mesta:)
www.spsm.se/-System-/Skolporten/Avhandlingar/Flickor-med-autism-och-ADHD/
äntligen hittade jag en vettig text. Avskyr den nya sökmotorn där man får upp alla forumsinlägg och bloggar.
Man borde få kunna välja "visa endast webbplatser med vetenskaplig grund" 
Lyktan: svenny kopp dom skrivit avhandlingen utredde min flicka i nov! Underbar människa
Får jag fråga när ni föräldrar började misstänka att något eventuellt vad annorlunda med er dotter?
Och vad var det ni reagerade på?
min sambo började reagera tidigare än mig, minns ej hur gammal hon var, men några år, Vi tyckte hon var senare i saker och ting. Men jag började reagera mest då bvc reagerade på hennes dåliga uttal vid 3-års ålder och skickade henne till logoped. Efter tester där så insåg jag att hon låg lågt i språkförståelse, även om talet blev bättre till nu helt bra. Men jag började tänka på språkstörning eller liknande...trodde aldrig barnpsykologen skulle nämna asperger. Jag hade en helt annan bild av folk med asperger innan. Nu är utredningen på bup inte ens påbörjad men mycket hon sa stämde ju in på Agnes.
Du då Lyktan?