Neej. f-n fått kallelse till cellprov

om jag får kidnappa tråden lite, varför står det på vårdguiden (http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/HPV/): "Förebygga HPV-infektion

Kondom ger ett visst skydd mot HPV-viruset.

HPV är världens vanligaste sexuellt överförda infektion och de allra flesta sexuellt aktiva män och kvinnor har någon gång haft en infektion med HPV. Nästan alla dessa infektioner har läkt ut spontant."

det jag undrar över är det jag stryckt under, varför endast visst skydd? 

TS: Bra att du beslutat dig för att göra så. Låt inte din rädsla kosta dig så mycket  

Nej jag vill inte heller, inte så att jag är paniskt rädd men undviker det gör jag!
Var dags för cellprov när jag var gravid så jag skulle återkomma efter graviditeten, det gjorde jag inte. Och sedan dess har jag väl fått 2 kallelser men inte gått på dem heller.
Gillar inte gynstolar helt enkelt, dessutom hade jag en väldigt osympatisk bm den enda gången jag har gjort det. JAG fick dessutom hålla i glaset son skulle "smeta ut provet på"!! Knäpp var hon!

Hur ofta är det man blir kallad? Fick ju en kallelse för nån månad sedan så man kan ju ringa och boka ny tid..
Men hur lång tid tar det tills nästa kallelse? Är det var tredje år?

Jag var fullständigt skräckslagen inför alla former av gynekologisk undersökning. Detta efter att ha blivit utsatt för en våldtäkt. Ville aldrig mer visa upp mig för någon.
När jag fick kallelesen till cellprov så tänkte jag noga igenom alla risker med att dö i cancer osv, och kom fram till att jag hellre dog i cancer än lät mig undersökas. (inte så vettigt kanske)

Efter flera år så blev jag övertalad av en väninna att söka hjälp för min undersökningsrädsla.
Jag grät o skakde när jag hade ringt första samtalet och ansökt om hjälp.
Dt var kö i ett år, vilket jag tyckte var bra, för då hann jag vänja mig vid tanken. Sedan efter det så träffade jag en fantastiskt läkare, och fick KBT-behandling under nästan ett år.
Numera har jag inga problem alls med undersökningar, eller rättare sagt - jag ser till att få det som jag vill ha det. Bara kvinnliga läkare, jag går alltid till samma på en privatklinik, och hon gör cellproverna där åt mig i samband med rutinundersökning. Jag går numera vartannat år för att hålla "ångan" uppe o inte bli rädd igen.
Jag lärde mig att sätta gränser, att säga till när det blev obehagligt. Att kunna be läkaren att göra paus, vara försiktigare eller vänta.

När jag bokade min första tid hos min "vanliga" gynekolog efter KBT-behandlingen, så sa jag att jag ville komma 2-3 tillfällen med ganska tätt mellanrum o bara prata först. Det fick jag, eftersom hon visste att jag hade denna historia.
Det tycker jag är ett tips även om man inte behöver så lång o omständig behandling som jag, be om att få komma o träffa läkaren för ett samtal, och så bokar en ny tid för själva cellprovet om det kändes som att man gillade läkaren. Man skall inte ha dåligt samvete heller för att mna kanske kommer till e undersökning, men ångrar sig, och inte vill genomföra alla moment. Det viktigaste är enligt min erfarenhet att mna inte tvingar sig till att gå med på saker för att vara läkaren till lags. Du undersöker dig för att du vill det, och det rä DU som vill ha dina provsvar. Ingen annan bryr sig ju.

Här på FL finns en fråga experten gällande undersökningsrädsla (för övrigt den läkare som hjälpte mig, så jag har mycket stort förstroende för henne) du kan säkert skriva en fråga till henne och fråga var din närmsta hjälp är om du inte klarar cellprovet nu.

Lycka till.

Förlåt att jag snor din tråd lite TS men jag undrar om någon kan svara på min fråga.
Jag var oskuld då jag träffade min man (och har inte haft sex med någon annan efter det) 
Likaså var man man oskuld då han träffade mig (och har inte heller haft sex med andra efter det,om han nu inte skulle varit otrogen men det får man ju inte tänka!)
Kan jag trots detta få livmoderhalscancer?