Neej. f-n fått kallelse till cellprov

Läste detta på liv.se

Jag var fullständigt skräckslagen inför alla former av gynekologisk undersökning. Detta efter att ha blivit utsatt för en våldtäkt. Ville aldrig mer visa upp mig för någon.
När jag fick kallelesen till cellprov så tänkte jag noga igenom alla risker med att dö i cancer osv, och kom fram till att jag hellre dog i cancer än lät mig undersökas. (inte så vettigt kanske)

Efter flera år så blev jag övertalad av en väninna att söka hjälp för min undersökningsrädsla.
Jag grät o skakde när jag hade ringt första samtalet och ansökt om hjälp.
Dt var kö i ett år, vilket jag tyckte var bra, för då hann jag vänja mig vid tanken. Sedan efter det så träffade jag en fantastiskt läkare, och fick KBT-behandling under nästan ett år.
Numera har jag inga problem alls med undersökningar, eller rättare sagt - jag ser till att få det som jag vill ha det. Bara kvinnliga läkare, jag går alltid till samma på en privatklinik, och hon gör cellproverna där åt mig i samband med rutinundersökning. Jag går numera vartannat år för att hålla "ångan" uppe o inte bli rädd igen.
Jag lärde mig att sätta gränser, att säga till när det blev obehagligt. Att kunna be läkaren att göra paus, vara försiktigare eller vänta.

När jag bokade min första tid hos min "vanliga" gynekolog efter KBT-behandlingen, så sa jag att jag ville komma 2-3 tillfällen med ganska tätt mellanrum o bara prata först. Det fick jag, eftersom hon visste att jag hade denna historia.
Det tycker jag är ett tips även om man inte behöver så lång o omständig behandling som jag, be om att få komma o träffa läkaren för ett samtal, och så bokar en ny tid för själva cellprovet om det kändes som att man gillade läkaren. Man skall inte ha dåligt samvete heller för att mna kanske kommer till e undersökning, men ångrar sig, och inte vill genomföra alla moment. Det viktigaste är enligt min erfarenhet att mna inte tvingar sig till att gå med på saker för att vara läkaren till lags. Du undersöker dig för att du vill det, och det rä DU som vill ha dina provsvar. Ingen annan bryr sig ju.

Här på FL finns en fråga experten gällande undersökningsrädsla (för övrigt den läkare som hjälpte mig, så jag har mycket stort förstroende för henne) du kan säkert skriva en fråga till henne och fråga var din närmsta hjälp är om du inte klarar cellprovet nu.

Lycka till.

Ååh. Käns som du av någon förstår min rädsla att det inte bara är att gå dit och få det gjort. Fast lider med dig att du också råkat ut för en våldtäkt  
Jag har tyvärr fått stå ut med flera gyn.und. pga. två missfall och komplikationer och även under förlossning. Men jag tycker det bara blir värre för varje gång och cellprov är ju inget måste så det är lättare att hoppa över. Även om jag nu bestämt att gå så är jag inte säker på att jag kommer klara det.
Tack för att du delar med dig!

Men gå dit på tiden du fått, men säg att du nog inte vill göra nån undersökning, och så använder du tiden till att beskriva din rädsla och att den växer med åren, och se om läkaren har något vettigt förslag att komma med.
Gå dit med medvetenheten om att du inte kan bli tvingad till någon undersökning, och att du inte heller behöver tacka ja till vad som föreslås.

Nej cellprov är inget akut, så därför är det inte bråttom, men det är en bra tid att passa på att se vad rädslan beror på och göra någonting åt den, för det är ju inte läge att sitta o prata vecka ut o vecka in OM man skulle ha några cellförändringar eller ha fler knepiga graviditeter.

Det är nog 3 år tills nästa gång du kallas, så ta vara på denna chansen att komma dit o börja prata om läget.

Kram

Jag vet hur det känns, TS. Står i valet och kvalet själv...

Jag vet hur det känns, TS. Står i valet och kvalet själv...

Läst igenom tråden igen för att få lite mod att boka tid (avbokade den jag fick) och känner nu att jag verkligen Borde gå!
tackar igen för era svar som visar hur viktigt det är att gå och kolla sig.