Spermiedonation? För en oerfaren barnlängtande..

Vad är kostnaden om man ska köra samma spår som ni, i Danmark?

Vi funderade också på om det fanns någon runtomkring oss som vi kunde tänka oss och fråga. Men kände att känslomässigt blir det nog lättare om det är någon som man inte vet vem det är. Och det känns inte konstigt, har man inga alternativ så tar man den möjligheten man har. Min plan var att jag och mannen skulle älska och sedan skulle det komma ett barn. Vägen har varit lång och nu tror jag nästan vad som helst skulle kunna kännas okej. Min man har ingen bror, annars kanske det hade kännts okej. Tror det skulle kännas konstigt att fråga hans pappa, är det möjligt?

Insemination i Danmark på kliniken vi har valt kostar 3000 kr per gång. Inget extra för första samtal osv, det tar man på telefon och är kostnadsfritt.

Hej!

Min sambo är oxå helt steril, vi fick slutgiltigt besked om det i november 2009. Vi fick tämligen omgående en remiss till insemination med donerade spermier (i Örebro) och fick komma på det obligatoriska kuratorsamtalet efter en 2-3 månader. Första inseminationen gjordes i maj 2010 och andra i juni, och vi hade kunnat börja ännu tidigare men jag var tvungen ner i vikt plus att det blev lite vajsing med ägglossningen i april. Insemination görs i naturlig ostimulerad cykel, åtminstone var det så för mig. Då 2 inseminationer misslyckats bestämde vi att gå vidare med IVF, eftersom vi bara får begränsat med försök (6 inseminationer, varav 2 och 2 kan bytas ut mot 1 IVF). Började med hormonbehandlingen 23 augusti, och hade äggplockning 21 september. 2 ägg sattes in, då de inte var av riktig toppkvalitet, och till vår oerhörda glädje så lyckades det och jag är nu gravid i v 19 med tvillingar

Det har varit en tung tid och många tårar kring faktumet att min sambo inte kan bli biologisk pappa, men för oss har ändå drömmen om det kommande barnet varit större och viktigare, därför tvekade vi aldrig att använda möjligheten med donation. I början tänkte vi många konstiga tankar, var inne på att fråga min sambos kusin, pappa och även mina svågrar, men de tankarna försvann efter ett tag. En stor del i att vi tänkte så var nog att vi trodde att väntetiden skulle vara mycket längre och att det därför skulle gå snabbare om man kom med "egen" donator.  Är glad att tankarna försvann för det skulle nog bli mycket mer komplicerat att ha en såpass känd donator, och inte minst knepiga släktförhållanden. Skulle aldrig kunna tänka mig att ragga en privat donator på nätet, det känns alldeles för osäkert med tanke på vilket motiv de har och vad de har för bakgrund, sjukdomshistoria etc.

Nu när jag väl är gravid så tänker jag naturligtvis ibland på hur det kommer bli, hur barnen kommer att se ut och bli osv, men det vet man ju aldrig ändå även om det skulle vara sambon som var biologisk pappa. Det känns inte jobbigt, och jag har aldrig känt det olustigt att "ha befruktats av en främling". Det kommer att bli våra barn och vi kommer att ge 100% för att de ska få en bra uppväxt och aldrig sakna något, så att de förhoppningsvis inte kommer känna behov för att söka sina rötter, även om de naturligtvis måste få göra det om de vill. Vi kommer att berätta för barnen tidigt, och göra det på ett sådant sätt att det blir naturligt och inte konstigt eller chockartat på något sätt.

Vi har berättat för ganska många i omgivningen, föräldrar, syskon med respektive och några nära vänner/ arbetskamrater. Jag ångrar att vi har berättat för så många, för tyvärr har det redan läckt ut till släktingar som vi inte hade tänkt säga något till. Vi berättade för att vi behövde stöd när vi fick det tunga beskedet om sambons sterilitet, men med facit i hand önskar jag att vi inte gjort det.

Oj vad långt det blev Men blir så glad att få dela med mig till andra i samma situation! Massvis med lycka till nu!!

Copenhagen Fertility Center, CFC, kostar 2300 dkk, ca 3000 sek.

Min syster och hennes fru har varit där. Finns väldigt många kliniker i Danmark, och jag blev väldigt glad när jag fick höra att de hade varit på en, och var jättenöjda med den. De är gravida i v. 12 nu!

Här kommer min historia.
Min man är också steril.
Vi genomgick utredning våren 2010, fick svar i augusti. Under sommaren hade vi då kollat runt på alternativ, och förberett oss för att det var så. När svaret kom, hade vi bestämt oss för att vända oss till danmark för inseminationshjälp. Vi valde StorkKliniken i Köpenhamn. Trevliga, lättförståeliga och en mysig atmosfär. Kostade ca 6000sek per insemination, och 1000 för ett kuratorsamtal.
Vi valde okänd donator, då maken kommer att bli 100% pappa och förebild.

Vi var helt överens om att inte be någon släkting om en donation, skulle inte kännas ok. Vill inte skapa en konstig familjesituation eller känsla... barnen e kusiner men biologiskt halvsyskon... nej nej, inte för oss.

Maken har också valt att tänka framåt och inte älta vårt problem, men visst har vi haft tunga stunder inimellan...
Vi hade tur, det tog för oss på 2 försöket utan hormoner eller liknande, och jag är nu i v 11. BF 7/8

Vi väntar fortfarande på remiss-svar till sahlgrenska, sägs vara 18 månaders väntetid där... Galen sjukvård i Sverige. Vår "grupp" är inte prioriterade här, då de har stängt på helger och på sommaren. I Danmark har de öppet 08-19, varje dag året runt.

Önskar er Lycka till med era försök när ni tagit ert beslut.