Någon annan därute som kämpar med det eviga problemet att man inte kan stänga av hjärnan på kvällen? Kroppen vill sova och ögonen svider, men sömnen kommer inte. Sen tittar man på klockan och känner den välbekanta ångesten komma krypande i kroppen.
Känner mig så himla ensam i detta. Finns det någon annan därute? Som kan dela med sig av erfarenheter? Berätta vad som hjälpt/inte hjälpt osv.
En medmänniska mitt i natten helt enkelt.
Jag har precis samma problem. Inte kul alls..
Jag har slutat gå och lägga mig vid "normala tider" för jag har legat vaken i flera veckor nu och bara vridit på mig, fram till 5-6 på morgonen. SEN kan jag sova. Nu sitter jag uppe och väntar på att sömnigheten ska komma och sen går jag och lägger mig, men snart börjar skolan igen och då kommer det inte funka att gå och lägga sig klockan 4 :(
Tycker det hjälper att tänka att det inte är någon katastrof om man inte somnar...man överlever faktiskt utan en natts sömn. Pressen att man "måste" sova gör det hela ännu svårare tycker jag... Brukar heller inte ligga kvar i sängen, då blir det lätt att man ligger och grubblar i onödan...går hellre upp och bakar, lägger in en tvätt i maskinen o.s.v. om jag absolut inte kan sova... :)
Alltid haft det så. Otroligt jobbigt men jag försöker att acceptera mina sömnproblem. Precis som Vinyan skriver så blir det bara värre att sätta press på sig att man "måste" sova. Nu är det lättare för mig att hantera detta eftersom jag är sjukskriven men jag minns hur svårt det var under skolåren och senare när jag jobbade.
För mig spelar det ingen roll hur mycket jag försöker trötta ut mig under dagen, går inte sova ändå. Inte hjälper det att "vrida tillbaka dygnet" utan jag går automatiskt tillbaka till samma dygnsrytm.
Har ni hört talas om försenad sömnfas?
Jag hittade inte en bra beskrivning på svenska just nu men här förklaras det väldigt bra:
en.wikipedia.org/wiki/Delayed_sleep_phase_syndrome
Jag tror definitivt att det är vad jag lider av.
Jag har sömnproblem i perioder... just nu är det illa...
har sovit två hela nätter sen strax innan nyår.
blir kanske en halvtimme sen vaknar jag vid sex sen ligger jag i dvala tills dess att jag måste upp till skolan eller annat:(
Jag har haft sömnproblem så länge jag kan minnas. Det tar inte bara lång tid att somna utan jag sover ytligt och vaknar många gånger per natt. Är nästan alltid trött oavsett hur många timmar jag har legat i sängen.
För en vecka sen började jag prova en metod som heter sömnreduktion. Man utgår från den tid man tror att man faktiskt sover och får bara tillbringa så många timmar i sängen. Tanken är då att sömnen blir mer komprimerad och att kroppen tvingas sova djupare eftersom man inte kan ligga och småslumra under en längre tid som man kanske gör annars. När sömnen är bra på en viss tid (jag började med 5 1/2 timme) så ökar man sakta på med en kvart eller halvtimme per vecka tills man är uppe i en bra sömnmängd. Förhoppningsvis har man då fått bättre kvalitet på sömnen.
Jag har som sagt bara hållit på en vecka, men än så länge är jag imponerad. Jag är ju fruktansvärt trött på dagarna men hoppas att det ska gå över när jag ökar på tiden. Jag somnar nästan direkt när jag lagt mig istället för att som förut ligga och vrida på mig någon timme eller mer. Det har gjort att det här med att gå och lägga sig har fått en väldigt positiv laddning, förut tyckte jag att det var hemskt jobbigt eftersom jag visste att jag inte skulle somna snabbt. Nu blir jag jätteglad när jag äntligen får gå och lägga mig.