Någon annan därute som kämpar med det eviga problemet att man inte kan stänga av hjärnan på kvällen? Kroppen vill sova och ögonen svider, men sömnen kommer inte. Sen tittar man på klockan och känner den välbekanta ångesten komma krypande i kroppen.
Känner mig så himla ensam i detta. Finns det någon annan därute? Som kan dela med sig av erfarenheter? Berätta vad som hjälpt/inte hjälpt osv.
En medmänniska mitt i natten helt enkelt.
Jag förstår litegrann vad andraadvent menar.
Men vill påstå att det egentligen bara hjälper vid stressrelaterade sömnbesvär. Då måste man mitt i natten intala sig själv att det inte är jordens undergång att må pyton följande dag. Kan ju bara tala för mig själv, men jag förvärrar mitt problem genom att tänka på hur trött jag kommer vara nästa dag och få ångest av detta. Med ett mer accepterande förhållningssätt kan man lindra mitt i natten ångesten ibland.
Men att man piggnar till så bra nästa dag, det kan jag då inte hålla med om. Skulle ändå ge många tusenlappar för att få ligga kvar helt klart.
Har man narkolepsi eller annan diagnos i botten är det såklart annorlunda.
Har sovit mig igenom mååånga föreläsningar. Det blir pinsamt när man börjar dregla!
Hej!
Jag har bara läst TS och vet ännu inte vilka sömnproblem ni andra har (men jag ska genast läsa igenom dom) men jag känner direkt att denna tråd måste vara något för mig.
Jag har enligt mig själv väldiga sömnproblem. Något jag haft i hela mitt liv (eller iaf så länge jag kan minnas). Det är ingenting som går i perioder eller från dag till dag utan det är alltid så. Väldigt tråkigt men känns skönt att jag inte är ensam. Det tar ca 4-5 timmar för mig att somna en bra natt, en dålig somnar jag inte alls. Sen ungefär 15 års ålder har jag en eller ett par gånger per år gått till läkare för att få hjälp men blir lika besviken varje gång, jag blir inte tagen på allvar. Till slut föreslog en av läkarna sömnterapi som jag skulle gå 1 gång/mån. Jag blev själaglad och tyckte det skulle bli underbart. Jag kan fortfarande än idag inte tänka mig att denna terapuet var sömnutbildad då varenda gång jag bara fick råden:
1) Drick inget kaffe innan du ska lägga dig
2) Ha det mörkt omkring dig och stäng av tv, dator och andra media i sovrummet
3) Gå på en promenad en timme eller två innan du går och lägger dig
DUUUH??! tack för dom oerhört bra tipsen, att jag inte tänkt på DET innan, det ska jag genast hem och prova. Jag kanske ska sluta dricka kaffe i sängen och att släcka lampan? Det var ett himla bra tips.
Efter ytterliggare ett par år fick jag Mirtazapin utskriven. Sov gjorde jag men mådde förskräckligt dagen efter. Illamående och kaskadspyor så det blev inget fast inslag på kvällarna direkt. När jag var gravid blev sömnproblemen katastrofala och jag fick utskrivet lergigan. Även om det inte funkar optimalt för mig då det tar ca 3 timmar att somna in och när man väl sover så är det i princip omöjligt att ta sig upp så är det på helgerna min absolut bästa vän. Jag har en bebis hemma som fortfarande äter ca 2-3 ggr per natt och kan därför inte ta lergigan på vardagarna (jag sover lätt 18 timmar med 4 lergigan och kan inte gå upp och ta hand om bebis vid 7,8tiden på morgonen).
Jag skulle gärna vilja hitta ett insomningsmedel där man somnar fort men det går snabbt ur kroppen, har ni några tips? Och hur sjutton får ni det utskrivet av läkare? Jag känner att jag får tjata mig röd i ansiktet för att något ska hända, men kanske ska tillägga att så klart vill jag allra helst somna själv på kvällarna.
Ska följa tråden med spänning :)
Hej!
Jag har bara läst TS och vet ännu inte vilka sömnproblem ni andra har (men jag ska genast läsa igenom dom) men jag känner direkt att denna tråd måste vara något för mig.
Jag har enligt mig själv väldiga sömnproblem. Något jag haft i hela mitt liv (eller iaf så länge jag kan minnas). Det är ingenting som går i perioder eller från dag till dag utan det är alltid så. Väldigt tråkigt men känns skönt att jag inte är ensam. Det tar ca 4-5 timmar för mig att somna en bra natt, en dålig somnar jag inte alls. Sen ungefär 15 års ålder har jag en eller ett par gånger per år gått till läkare för att få hjälp men blir lika besviken varje gång, jag blir inte tagen på allvar. Till slut föreslog en av läkarna sömnterapi som jag skulle gå 1 gång/mån. Jag blev själaglad och tyckte det skulle bli underbart. Jag kan fortfarande än idag inte tänka mig att denna terapuet var sömnutbildad då varenda gång jag bara fick råden:
1) Drick inget kaffe innan du ska lägga dig
2) Ha det mörkt omkring dig och stäng av tv, dator och andra media i sovrummet
3) Gå på en promenad en timme eller två innan du går och lägger dig
DUUUH??! tack för dom oerhört bra tipsen, att jag inte tänkt på DET innan, det ska jag genast hem och prova. Jag kanske ska sluta dricka kaffe i sängen och att släcka lampan? Det var ett himla bra tips.
Efter ytterliggare ett par år fick jag Mirtazapin utskriven. Sov gjorde jag men mådde förskräckligt dagen efter. Illamående och kaskadspyor så det blev inget fast inslag på kvällarna direkt. När jag var gravid blev sömnproblemen katastrofala och jag fick utskrivet lergigan. Även om det inte funkar optimalt för mig då det tar ca 3 timmar att somna in och när man väl sover så är det i princip omöjligt att ta sig upp så är det på helgerna min absolut bästa vän. Jag har en bebis hemma som fortfarande äter ca 2-3 ggr per natt och kan därför inte ta lergigan på vardagarna (jag sover lätt 18 timmar med 4 lergigan och kan inte gå upp och ta hand om bebis vid 7,8tiden på morgonen).
Jag skulle gärna vilja hitta ett insomningsmedel där man somnar fort men det går snabbt ur kroppen, har ni några tips? Och hur sjutton får ni det utskrivet av läkare? Jag känner att jag får tjata mig röd i ansiktet för att något ska hända, men kanske ska tillägga att så klart vill jag allra helst somna själv på kvällarna.
Ska följa tråden med spänning :)
Ja precis vad jag skulle säga, stilnoct fick jag utskrivet nyss. har inte provat dem själv men de ska man tydligen somna fort på. konstigt att du har så svårt att få piller utskrivet. Jag ringde min läkare o han skrev ut direkt. Jag tycker du borde gå till nån annan.
Hej!
Jag har bara läst TS och vet ännu inte vilka sömnproblem ni andra har (men jag ska genast läsa igenom dom) men jag känner direkt att denna tråd måste vara något för mig.
Jag har enligt mig själv väldiga sömnproblem. Något jag haft i hela mitt liv (eller iaf så länge jag kan minnas). Det är ingenting som går i perioder eller från dag till dag utan det är alltid så. Väldigt tråkigt men känns skönt att jag inte är ensam. Det tar ca 4-5 timmar för mig att somna en bra natt, en dålig somnar jag inte alls. Sen ungefär 15 års ålder har jag en eller ett par gånger per år gått till läkare för att få hjälp men blir lika besviken varje gång, jag blir inte tagen på allvar. Till slut föreslog en av läkarna sömnterapi som jag skulle gå 1 gång/mån. Jag blev själaglad och tyckte det skulle bli underbart. Jag kan fortfarande än idag inte tänka mig att denna terapuet var sömnutbildad då varenda gång jag bara fick råden:
1) Drick inget kaffe innan du ska lägga dig
2) Ha det mörkt omkring dig och stäng av tv, dator och andra media i sovrummet
3) Gå på en promenad en timme eller två innan du går och lägger dig
DUUUH??! tack för dom oerhört bra tipsen, att jag inte tänkt på DET innan, det ska jag genast hem och prova. Jag kanske ska sluta dricka kaffe i sängen och att släcka lampan? Det var ett himla bra tips.
Efter ytterliggare ett par år fick jag Mirtazapin utskriven. Sov gjorde jag men mådde förskräckligt dagen efter. Illamående och kaskadspyor så det blev inget fast inslag på kvällarna direkt. När jag var gravid blev sömnproblemen katastrofala och jag fick utskrivet lergigan. Även om det inte funkar optimalt för mig då det tar ca 3 timmar att somna in och när man väl sover så är det i princip omöjligt att ta sig upp så är det på helgerna min absolut bästa vän. Jag har en bebis hemma som fortfarande äter ca 2-3 ggr per natt och kan därför inte ta lergigan på vardagarna (jag sover lätt 18 timmar med 4 lergigan och kan inte gå upp och ta hand om bebis vid 7,8tiden på morgonen).
Jag skulle gärna vilja hitta ett insomningsmedel där man somnar fort men det går snabbt ur kroppen, har ni några tips? Och hur sjutton får ni det utskrivet av läkare? Jag känner att jag får tjata mig röd i ansiktet för att något ska hända, men kanske ska tillägga att så klart vill jag allra helst somna själv på kvällarna.
Ska följa tråden med spänning :)
Jag har både terapi och medicinering och ändå sömnsvårigheter..
Är inne i en skitperiod just nu med extrema sömnproblem. Jag har inga svårighetr att somna in men vaknar på natten och är liksom inne i en dimma. Är inte speedad på nåt sätt utan mer har en väldigt ytlig sömn, typ mellan vaken och sömn.
Senaste nätterna har jag legat vaken från kl 2.30 ochg är död på dagarna. Ändå ska man jobba och vara en glad morsa när man hämtar på dagis...
Provade immovanne i måndags men det var INTE bra för mig. Låg som i en dimma hela natten och kunde inte sova, mådde illa hela morgonen efter och skakade som en knarkare utan sin dos. Skitobehagligt.
Provade attarax i natt men märkte absolut ingen skillnad.
Ska till läkaren imorgon får vi se vad han säger. Jag orkar inte mitt liv längre utan sömn. Är så illamående och trött hela tiden så jag bara vill lägga mig i ett hörn och vara ifred 
propavan hjälper dig säkert. jag har ätit dem ett tag nu men känner av biverkning dagen efter, blir väldigt seg dan efter. så nu har jag testat att ta en halv o det har faktiskt räckt för mig att sova på. testa dig fram o får du biverkningar så be om en annan sort. jag tror man börjar med propavan för de inte är så vanebildande som andra sorter kan vara. håller tummarna för dig o sömnen