Någon annan därute som kämpar med det eviga problemet att man inte kan stänga av hjärnan på kvällen? Kroppen vill sova och ögonen svider, men sömnen kommer inte. Sen tittar man på klockan och känner den välbekanta ångesten komma krypande i kroppen.
Känner mig så himla ensam i detta. Finns det någon annan därute? Som kan dela med sig av erfarenheter? Berätta vad som hjälpt/inte hjälpt osv.
En medmänniska mitt i natten helt enkelt.
Jag har bara provat zopiklon som insomningstablett, och tycker att de fungerade väldigt bra.
Somnar lagom snabbt, inga hallucinationer/illamående, vaknar pigg på morgonen och absolut ingen bakiskänsla under dagen.
Tog dem för att bryta mina problem och försöka hamna i rätt sömnfas igen. Men blev istället psykiskt (och kanske även fysiskt) beroende av dem. Så det är inget att ta lättvindigt.
Men som det verkar så är alla här kloka nog att veta det, och har testat det mesta innan tabletterna. :)
Trevlig natt, oavsett om ni sover eller inte!
Jag hoppas verkligen alla härinne har slutat helt med koffeinintag.
Och inget socker senare än tre timmar innan läggdags.
Fysisk aktivitet varje vecka, svalt i rummet, sängen ställd så man får morgonsolen på ögonlocken varje dag?
Finns nog tio saker till jag hade kunnat rekommendera innan jag hade tagit en sömntablett, men smaken är delad.
)
Usch verkar lite rysliga de där stilnoct. det verkar väldigt obehagligt med hallisar, eftersom jag bor själv också. jag ska fundera på om det är värt att plovka ut dom. ikväll ska jag ligga på spikmattan tills jag somnar tänkte jag :)
Jag sällar mig till klubben! De senaste veckorna har jag tagit atarax till natten och sovit som en prinsessa. Innan det hade jag flera helvakna nätter och nätter där jag lyckades skrapa ihop tre timmars sömn uppdelat i intervaller. Dessutom vaknade jag av allt. Med ataraxen har jag inte bara somnat utan också sovit djupare.
Inatt blir dock första natten utan på ett tag. Har en del viktiga saker att göra nu på kvällen och då fungerar det inte riktigt med att sitta och hänga med huvudet i soffan. Jag får återkomma med berättelsen om hur den här natten gick...
innan man lägger sig. Men det är inte alltid så lätt om man inte är det.
Hej !
Här är en till som har konstig sömn. Jag är trött och kan somna. Problemet är mer sömnen under natten. När det är som värst så vaknar jag en gång i timmen, men jag har ganska lätta för att somna om. Vill inte ta sömntabletter , men jag har Propavan att ta till. I höstas nu fick jag deppression och äter en medicin för det, samt att jag är sjukskriven. Nu ska man göra en sömnutredning på mig, för att se hur jag faktiskt sover, för man tror att min deppression beror på att jag har en för ytlig sömn. Ska läggas in äöver en natt nu i februari och då ska de kika hur jag sover. Någon som gjort en sådan undersökning och kan berätta hur det går till ?
Usch, lider med er! Jag hade också sömnproblem för ca 8 år sedan. När det var som värst sov jag 2h/natt (som tur var var detta innan jag fick barn). Fick sömntabletter, gick någon slags sömnskola och läste det mesta jag kom över. Kunde bli lite smått tokig om en läkare frågade om jag hade det svalt på rummet... Suck!
Jag tyckte det var skönt att försöka släppa tankarna på att jag måste sova så jag brukade lyssna på ljudsagor (eller vad heter det, när någon läser en bok på cd). Det var många böcker jag hann igenom
Lycka till allihopa!