Ber ni om lov för att klippa barnet?

Bli lite förvånad Vi går till samma frisör allihop, så ibland borde jag nog boka tid även till exet när han blir för långhårig Vi har liksom inga konflikter om dottern eller om nåt annat heller för den delen. Tvärtom, han är en av mina bästa vänner och vi vill varandra och dottern väl. Så om han bokat tid, så skulle jag nog snarare tro att han varit och klippt sig och vår frisör sagt "ska du inte komma hit med Alice nån dag?".

Ja, man måste ju vara överens. Om jag anser det vara väldigt viktigt får jag försöka övertala helt enkelt.

Ser inte det som det viktigaste att vara överens om. Hår växer. Om han låter dottern tatuera sig utan att diskutera det med mig däremot skulle jag bli arg.

I vårat fall är det inte alls konstigt att jag inte frågar den sk pappan.
Men jag svarade bara rätt o slätt på din fråga.

Nej.

Pappan har inte träffat sonen sen i september ändå (han bor långt bort och har väldigt ont om pengar) och även om de (förhoppningsvis) kommer få en bättre relation när sonen är något större så kan jag inte tänka mig att pappan skulle kräva att jag kollar med honom ifall jag kan klippa sonen. Det är ju jag som gör allt annat med honom och tar alla beslut gällande liksom... vad han skall ha på sig och sådant. Varför skulle då pappan bestämma vad jag gör med sonens hår?

Gällande den andra forumtråden, så... jag kan väl inte riktigt förstå varför den där pappan rakade huvudet på sin son. Det är jävligt fult med rakat, för det första, och för det andra så är det så kallt ute nu så det känns som att man behöver den extra värmen som hår ger. Jag hade förstått det bättre om pappan bestämt sig för att snagga sonen på sommaren.

Värre tyckte jag i så fall att det en annan kvinna skrev i den tråden var: att hennes dotters pappa bestämt sig för att låta farmodern klippa håret på flickan när flickan hade sparat till långt hår. Hon var ju ändå fyra år gammal, så då tyckte jag han borde frågat henne vad hon tyckte om att klippas istället för att bara bestämma själv.

Jag får säga "Nja" på den frågan. Vi tar stora tjejen till frisören varannan gång. När de är hos pappa så är det hans flickvän som tar henne till frisören. Tjejen får bestämma själv hur hon vill ha håret. Han ser inte när hon behöver klippas så jag säger helt enkelt att nu är det dags att klippa och då fixar han det.

Lillan är det jag som klipper, hon har kort hår för det är fortfarande sådär bebistovigt i nacken. Jag klipper henne hur jag vill och meddelar inte pappan innan.

Men alltså, vi pratar väl inte om frisyrer eller ber om lov eftersom stora tjejen bestämmer frisyr själv och lillan får helt enkelt leva med att hon har kort hår

Nej.

Nu går vi förvisso inte till frisören, min son har axellångt hår och jag toppar det bara samt klipper luggen. Jag skulle aldrig komma på att snagga honom eller något dylikt, men det har inget med hänsyn till pappan att göra utan till min son (plus att jag anser det är asfult). Vill han en dag färga håret så kommer jag att nämna det, men mer i syfte att informera än att be om lov - det är jag som står för hur sonen ser ut (inte så att pappan är "förbjuden" att lägga sig i, han har bara aldrig visat tillstymelse till intresse, ens när vi levde tillsammans)

"Ber om tillstånd" förresten, det antyder att det är den andre som har beslutanderätten?

nej, barnen får själva bestämma över sitt hår (men jag ska villigt erkänna att det funnits perioder då jag önskat att jag kört en aningen mer faschistisk linje vad gäller frisyren )

Ber om lov nej, men informerar