Gastric Bypass (GBP)

Jag har också kämpat att bli gravid. Har PCO. gick ner 25 kg innan jag blev gravid och kände att jag ville fortsätta gå ner. Då berättade min bm att när man går ner och förbränner fett bildas ett gift i kroppen. Detta gift är inte bra för bebisens utveckling och barnet kanske får lida hela livet.

Du har alltså inte ens gjort din op än?

Då kan du absolut inte veta hur det kommer gå för dig.

Att sitta och planera barn innan open är som att försöka glo in i en spelkula och sia om framtiden.
Visst kan det finnas en längtan efter barn men jag tror du blir hemskt besviken om det inte går lika bra för dig som en del fall här inne.

Att din sambo är 40 och ni väntar den rekommenderade tiden efter gör inte att det aldrig blir av.
Eller tacklar 40-åringar av vid 42?

Det finns 20-åringar som inte har ork till småbarn lika mkt som en äldre.

Vad säger HAN om detta?

Varje dag får jag i mig ca 7 dl vatten, och ibland ett glas mjölk också (räknar dock inte med någon vätska i maten då). Det är ungefär hälften av man måste dricka. Så har det varit det senaste halvåret och jo, jag känner av att jag inte får i mig tillräckligt med vatten. Kan känna mig jättetörstig men klarar ändå inte av att dricka för att det helt enkelt inte får plats i magen. Jag får ont i huvudet (troligtvis av vätskebrist) och huden är så torr att det kliar och svider ibland, så jo, visst känner jag av vätskebristen. Nu har jag haft tur och bebisen tycks ha fått tillräckligt med fostervatten i alla fall, men det är ju just det det handlar om när man blir gravid så nära inpå, det handlar om tur. Och även om man gör det lätt för sig med matlådor (vilket är jättebra, det körde jag mycket på i början) så betyder ju inte det att man klarar av att äta det. Ibland går det bara inte.

Jag förstår om du längtar efter barn, men se till att inte bara lyssna på solskenshistorier utan att även höra den andra varianten. Själv hör jag till de som verkligen har haft tur (trots att jag inte mått särskilt bra), i alla fall än så länge, men vi vet ju inte ännu om bebisen växer som den ska och får inte veta det förrän om en månad heller. Men bara för att några har tur så betyder inte det att alla har det. Å andra sidan så gäller ju det för graviditeter i största allmänhet, man kan ju vara icke-opererad och också råka ut för en massa saker, men riskerna är högre om man är opererad. Min bebis ligger till exempel i en hög riskgrupp för att ha ryggmärgsbrock p.g.a en vitaminbrist, de kollar naturligtvis efter sådant vid rul och hittade ingen defekt, men bara för att de inte lyckas se något misstänkt vid rul så utesluter ju inte det att risken fortfarande finns.

 

Eller så går du inte ner ett skit efter din graviditet eller under, det kan du aldrig veta.
Vad läkarna sagt till mig så går man ner ca 70-80% av sin övervikt. Efter något år växer bla tarmluddet tillbaka och då får du kämpa.

Är målet viktnedgång så väntar man med en graviditet. Är målet barn så väntar man med open.

Miala 90, du tänker väldigt egoistiskt när du planerar att försöka bli gravid när det finns så tydliga riktlinjer vid en op. Du utsätter både dig själv och ditt barn för risker, skulle du kunna leva med ditt samvete om ditt barn dör eller får skador för livet? Att veta att det är ditt fel. Tänk om, tänk rätt!

Miala 90, året kommer gå fort få du kommer gå igenom en enorm förändring i kropp och själ. Du kommer vara tvungen att bygga upp en ny vardag med träning och nytt tänk vid mat. Lära känna din kropp på nytt osv. Jag hör vad du säger om åldern på din sambo, men det är inte värt risken. Vänta ett år, för din egna skull.

Folsyra ingår i den multivitamin som jag äter varje dag men den lilla mängden har inte varit tillräcklig, och att medicinera sig själv med receptfri folsyra från apoteket hjälper föga, så om du ändå tänker försöka bli gravid innan värdena blivit mer stabila så se verkligen till att du har koll på exempelvis folsyran. Du bör ta upp det med en läkare innan så att de åtminstone kan skriva ut folsyra på recept. Min kirurg skrev ut folsyra åt mig när graviditeten blev bekräftad (men jag var då redan i vecka 11) och sa att om jag skulle äta dem från apoteket skulle jag vara tvungen att ta minst 10 såna tabletter varje dag. 

Det finns givetvis inget som säger att du inte skulle klara av att bli gravid tidigt efter operationen, men det finns samtidigt inget som säger att du faktiskt skulle klara det så det går ju faktiskt åt båda hållen.

Mitt fall är en smula ovanligt då jag blev gravid strax innan operationen (ca 1-2 veckor innan tror jag de kom fram till), efter operationen hade det varit omöjligt för vi var jättenoga att använda kondom eftersom jag var så rädd för att bli gravid (ironiskt nog var jag ju redan det). Innan operationen hade jag ätit P-piller men mitt recept tog slut strax innan operation och jag såg ingen mening i att skaffa nytt, vi slarvade med att skydda oss innan operation eftersom jag trodde att jag inte kunde bli gravid (hade bmi 50 och läkarna misstänkte även att jag hade pco), men tji fick jag. Jag har också många gånger tänkt att jag ska sköta maten och jag ska dricka rätt och allt det där, men det är sällan jag lyckas äta 6-7 gånger varje dag som jag fått som direktiv, oftast kommer jag bara upp i 4 måltider, ibland 5, så det är inte alltid det går även om man verkligen vill. Det är inte min mening att låta så negativ men det är faktiskt så det ligger till för min del. Sen finns det ju dem som klarar av alla mål galant, och de som klarar av betydligt färre. 

Öh..

Så du menar att vi som då inte mår lika bra efter våra opar var negativa innan? 

Du är tillsammans med en jättebebis som "vill" massa saker framför vad doktorer anser och råder och hur din hälsa påverkas?
Ja, men han låter som ett kap!