• Hannah Graaf

    Sovmetoder

    Hej,


    Tack för att du har hittat min tråd här på Familjeliv. Det här ska verkligen bli kul och jag hoppas att vi kommer ses här framöver och diskutera allt mellan himmel och jord. Vi kommer nog inte alltid hålla med varandra men det är så vi båda kommer lära oss mer, genom att lyssna på varandra.


    Som veckans ämne har jag valt att ta upp sovmetoder. När jag fick min William var jag ensam och ung så efter att ha läst böcker om bebisar så förstod jag att det bästa var att låta honom somna i egen säng. Så när jag slutat amma så lärde jag honom direkt att sova i sin egen säng. I början skrek han men fort lärde han sig att lägga sig tillrätta och somna tryggt i sin egen säng.


    För Mio, mitt mellanbarn, var det samma sak. Jag lärde honom tidigt att somna i sin egen säng. Jag var lite bortskämd för det var aldrig några problem. Killarna lärde sig fort att när det var läggdags så väntade sängens trygga vrå. Det var aldrig några problem och de ville sova i sina egna sängar, där somnade de lättare och sov bättre.


    När Liv föddes tappade jag allt. Jag lät henne sova i vår säng och varje kväll nattar jag eller min man henne. Vi ligger och pratar med henne samtidigt som hon dricker sin välling och sedan ligger vi bredvid henne tills hon somnar. Och inte nog med det, när hon väl somnat låter vi henne ligga kvar i sängen hela natten. Jag vaknar minst fem gånger varje natt av en fot i ansiktet eller ett slag i magen, där hon fläker ut sig tvärs över sängen. Vi vet hur fel vi gör men har vant oss och framför allt tycker vi det är mysigt.


    Jag har nu försökt att få henne att somna i sin säng. Har provat på olika metoder som t ex Fem-minuters-metoden, men jag klarar inte av att höra henne hjärtskärande gråt mer än en minut. Jag har tappat det. Kommer hon sova mellan oss till hon blir femton?


    Hur kan man som förälder vara så dum när vi vet att det är fel? Det kommer bli otroligt jobbigt när hon inte längre kan sova i vår säng. Eller är det inte fel att ha henne i sängen?


    Vad tycker du?


    Kram 


    /Hannah

  • Svar på tråden Sovmetoder
  • ewaulrica

    Jag tänker definitivt på detsamma..Jag väntar mitt fjärde barn och för mig blev det tvärtom, jag hade ett himla sjå med den förstfödda. (vad är det de säger-"försökskaninen") Hon sov ALDRIG och till slut så blev det att jag (vi) hamnade i den onda cirkeln att vi var tvungna att ha henne hos oss, jämt och ständigt. Jag ammade henne nattetid, var så trött till slut att jag ammade henne i sängen utan att ta upp henne, vilket i sin tur ledde till att hon åt sämre, eftersom hon varje gång hon vaknade till ville ha bröstet, men hann somna innan hon åt sig riktigt mätt. Vilket i sin tur ledde till sämre nattsömn för oss alla...

    Hon slutade sova i vår säng när hon var 7. Då var jag mer eller mindre totalt uppgiven, sov dåligt själv och var mest som en levande zombie på dagarna, VARENDA kväll var vi tvungna att ligga bredvid henne tills hon somnade, och hon hade verkligen inte "lärt" sig det där med att "somna själv". (hon visste ju inte hur det gick till!)

    När hon var 1,5 år blev jag gravid med tvillingar. För att "överleva" (ja, jag väljer att skriva så) så fick de redan från första stund lära sig somna på egen hand. Vad hade jag för val? Natta tre barn ensam varje kväll? Sova med tre barn i sängen, till följd att de skulle ha en mamma som inte orkade pga sömnbrist? Dessutom så såg jag till att VARJE natt GÅ UPP och amma dem, hur jobbigt det än var i början. Det var en fördel att det var just två på det sättet, man var tvungen att synka dem och det gjorde man genom att gå upp, dubbelamma, rapa, byta blöja och dubbelamma igen. Detta i sin tur ledde ju till att de åt ORDENTLIGT, blev trötta till tusen av det, blev nedlagda i sina egna sängar utan protester, och sov som stockar. Jag tror inte att det enbart beror på att de är olika som barn, utan mer att mina rutiner styrde och att de kände av att jag i detta fall var TRYGG som mamma. (jag visste vad jag gjorde) Sen att de var två gjorde det hela lättare. De hade alltid varandra och var inte "ensamma" på samma sätt, det blev inget dåligt mamma-samvete.

    Killarna slutade äta på nätterna när de var 2,5 månad. Med deras nattsömn kunde jag (och kan fortfarande, trots att de är nästan 12 år idag) ha koll på hur de växte (började de vakna på nätterna så visste jag att det högst sannolikt berodde på 1) hunger, dvs tillväxtperiod= mer mat 2) sjukdom på g. Det var bara att rätta sig efter det och känna sig fram, och nej, jag misslyckades faktiskt inte med att misstolka dem en enda gång!!!

    Nu väntar jag som sagt mitt fjärde barn, en riktig sladdis, så vi får se hur jag fixar det denna gång.. Men jag har i bakhuvudet vad som fungerade i just min familj, och för mig som mamma med mina barn, tidigare gånger. Det är en erfarenhet jag ska ta med mig. Men sen kan man ALDRIG säga att det ena är rätt eller fel! Man kan ge tips-men aldrig tala om "att såhär ska du göra för att..."

    Trevlig tråd förresten! :)
    vänligen
    /Ulrica

  • Hannah Graaf

    Måste säga att jag blir riktigt glad av att höra att jag tydligen varken är galen eller onormal Trodde jag skulle få massor av förmaningar om olika metoder hit och dit. Som många av er säger så finns det säkert inget rätt eller fel i hur man ska göra. Men som Ewaulrika skriver så blir man nog tvungen att få bättre rutiner om man får flera barn i kort följd. Går ju inte att ha tre barn i sängen.

    Man glömmer så fort hur jobbigt det är med en liten bebis som vaknar och vill bli ammad mitt i natten. Från att varit "nej nu räcker det, inte fler barn" har jag helt plötsligt blivit "det skulle vara ganska mysigt med en liten till." Vet inte om jag är galen eller om det är normalt. Vad tycker du som redan har tre barn?

    Kram

    /Hannah 

  • La Lola
    Hannah Graaf skrev 2011-02-22 22:42:44 följande:
    Måste säga att jag blir riktigt glad av att höra att jag tydligen varken är galen eller onormal Trodde jag skulle få massor av förmaningar om olika metoder hit och dit. Som många av er säger så finns det säkert inget rätt eller fel i hur man ska göra. Men som Ewaulrika skriver så blir man nog tvungen att få bättre rutiner om man får flera barn i kort följd. Går ju inte att ha tre barn i sängen.

    Man glömmer så fort hur jobbigt det är med en liten bebis som vaknar och vill bli ammad mitt i natten. Från att varit "nej nu räcker det, inte fler barn" har jag helt plötsligt blivit "det skulle vara ganska mysigt med en liten till." Vet inte om jag är galen eller om det är normalt. Vad tycker du som redan har tre barn?

    Kram

    /Hannah 
    Njo...3 barn kan man ha i sängen om man vill.
    Man gör helt sonika en familjesäng av flera sängar på rad där alla får plats.
    *mamma till Alma 10 år (-00) och Hedda 1 år (-09)*
  • ami

    Visst går det att ha tre barn i sängen, man får bara skaffa sig en stor. Däremot, av erfarenhet, supermysigt med bäbis i sängen, mindre mysigt sedan.. När bäbisen förvandlats till en svettig 6-10 åring med smutsiga fötter.. Eller två :) Ändå lägger man den där lilla där :)fast man borde veta bättre. Men, man vet aldrig hur länge eller hur livet blir, så man ska njuta och unna sig varje dag, särskilt av de små. Snart nog är de stora.

  • lövet2
    Hannah Graaf skrev 2011-02-22 22:42:44 följande:
    Måste säga att jag blir riktigt glad av att höra att jag tydligen varken är galen eller onormal Trodde jag skulle få massor av förmaningar om olika metoder hit och dit. Som många av er säger så finns det säkert inget rätt eller fel i hur man ska göra. Men som Ewaulrika skriver så blir man nog tvungen att få bättre rutiner om man får flera barn i kort följd. Går ju inte att ha tre barn i sängen.

    Man glömmer så fort hur jobbigt det är med en liten bebis som vaknar och vill bli ammad mitt i natten. Från att varit "nej nu räcker det, inte fler barn" har jag helt plötsligt blivit "det skulle vara ganska mysigt med en liten till." Vet inte om jag är galen eller om det är normalt. Vad tycker du som redan har tre barn?
    Jodå, det går att ha 3 barn i sängen åtminstone kortare perioder. Har testat!

    3:e barnet för oss blev liksom en aha-upplevelse. Bra var att vi dunsade ner på jorden igen efter att ha varit övertygade om att vi minsann kunde det där med barn. Vi visste hur den enda rätta Sanningen såg ut, trodde vi. 3:e barnet visade oss att vi hade fel, för hon betedde sig inte alls som nr 2 gjort.
    3:e barnet innebar också slutet på de äldstas konkurrens och eviga bråk. De slutade slåss och började leka, och vår vardag blev betydligt lugnare än förut.

    Ett 4:e barn blev ingen stor fråga, utan det var något som kändes självklart. Mycket vill ha mer, och det ville vi också. Som det visade sig, så fattade vi alldeles rätt beslut. Ju fler barn, desto lyckligare familj blev vi ...
  • KikiBoo
    La Lola skrev 2011-02-22 22:54:40 följande:
    Njo...3 barn kan man ha i sängen om man vill.
    Man gör helt sonika en familjesäng av flera sängar på rad där alla får plats.
    som vi har gjort uppe i vårt sovrum.
    Vi sover otroligt bra allihopa
    -Vilhelm 051014 - Puma 070730- Valentin 100620-
  • Hannah Graaf

    Ami, Ha, ha, ha... Ligger med tre barn i sängen just nu och trots öronproppar är det ett väldigt liv med snark, tandgnissel och prat i sömnen. Men snart är de små liven tonåringar så man får passa på så länge de vill mysa. Stor kram till er alla. /Hannah

  • KikiBoo
    Hannah Graaf skrev 2011-02-22 23:12:08 följande:
    Ami, Ha, ha, ha... Ligger med tre barn i sängen just nu och trots öronproppar är det ett väldigt liv med snark, tandgnissel och prat i sömnen. Men snart är de små liven tonåringar så man får passa på så länge de vill mysa. Stor kram till er alla. /Hannah
    -Vilhelm 051014 - Puma 070730- Valentin 100620-
Svar på tråden Sovmetoder