Sovmetoder

Det är inte fel att ha barnet i sin säng. Min pojke är 7 år och sover fortfarande med oss föräldrar.

håller med många andra här, hur gött som helst att samsova, och som La Lola skrev, det är väl inte många tonåringar som sover med mamma och pappa???
 Vår lill tös sover också i vår säng ( snart 2 år) och det är mysigt, gossigt, osv.. Men pojken på 6.5 år sover i egen säng, men somnar gärna brevid oss

Fel? 

Jag tänker att man frågar sig:

Sover jag bra? Sover bebisen bra? Känns det okej att ha det så här framöver? (jag vet att standardsvaret är det där om tonåringar, men det kan ju lätt bli ett par tre år eller mer)
Om svaret är nej så tycker jag att man ska vänja sin bebis vid egen säng, och då menar jag inte köra 5mm... Det finns metoder vars grundfilosofi är att närvarande och hjälpa bebisen till trygg sömn. Varför en "metod" då? Är man påläst och övertygad om ett sätt som man känner sig trygg med, inte bara under en kur utan vid alla kommande nattningar/uppvak, så är det lättare att övertyga sin bebis om hur bra och härligt det är i sängen

Hur gammal är Liv?

Jag tycker absolut inte att du gör fel!  Jag har en liten tjej på 2år som sovit med bredvid mig mer eller mindre varje natt sedan det att hon föddes.Jag tycker det är mysigt och samtidigt väldigt lugnande att höra hennes små andetag   Så länge man tycker att det känns bra för en själv och att barnet mår bra och känner sig trygg, så  varför inte?   Som ni, ligger jag alltid brevid henne tills de att hon somnar, jag pratar, läser bok eller sjunger lite medans hon dricker sin välling. Efter som man jobbar och sliter så hinner man ju inte ses särskillt mycket på dagarna så jag ser den studen som en mysig kvalitètstid  
Sen kan det klart vara jobbigt när hon fläkar ut sig och man får en spark eller ett slag lite här och var.

Men efter hon somnat, pröva att lägga henne i sin säng för att se hur hon reagerar mest för att testa och är det eran närhet hon vill känna av, pröva om det finns någon möjlighet att ställa hennes säng bredvid eran. Så kanske det räcker med att hålla henne i handen eller visapå nått sätt att ni finnsdärprecis alldeles bredvid

Min dotter sov i egen säng och eget rum från hon var 6 månader. Då sover jag, hon och pappa bäst....samt att nummer två som kommer i sommar inte skulle få plats annars..:)

Hur kan det vara fel med närhet och att tillgodose sitt barns behov? Hur kan det naturliga vara fel?

Min stora flicka på 3 år flyttade nyligen till egen säng i eget rum, från att ha samsovit med oss. Hennes pappa ligger kvar tills att hon somnat. Sen på natten kommer hon oftast över och vill sova hos oss. Inga som helst problem för oss. Vi tycker mycket om att sova tillsammans. 

Hennes lillassyter på snart 1½ sover tillsammans med mig. Hon sover bäst när hon ligger riktigt nära. Jag har inga som helst problem med det utan vi fortsätter så tills att hon visar att behöver mer utrymme.  

Skulle aldrig tvinga mitt barn att sova själv om det inte ville det. 

Min fyraårige son sov i egen säng från början, det var aldrig några större problem utan han och vi trivdes så.Han flyttade in i eget rum vid fem månaders ålder och sov bra där. Fram tills för ungefär ett år sen. Då började han komma in till oss varje natt, vilket självklart var helt okej. Jag tror att när barnen behöver närhet och sällskap ska man lyssna på dem. Nu har vi dock fått/skapat ett problem eftersom hans säng aldrig längre används öht. Nu sover han hela natten i vår säng, tror det började i somras när vi delade säng ute i sommarstugan. Sen fick han en lillasyster i september, och då vill man ju inte knuffa ut honom. Hon sover dock i sin egen säng och trivs bra med det.
Nu borde vi kanske få honom att somna i sin säng igen, så att vi alla får sova bra. Vi har en liten trea och fler sängar får inte plats i vårt rum.

sålänge man inte ser något problem i att bli väkt av en fot i magen emellanåt så tycker jag inte man BEHÖVER ändra på något det är så begränsad tid dom är små, jag tycker man kan låta dom få den tryggheten om det är så att dom verkar behöva den...

allt är ju så indivduellt! det viktigaste att komma ihåg tror jag är just det, att även om ett tidigare barn somnat trygg i egen säng så kanske inte nästa gör det och behöver lite mer närhet.

tycker inte det kan bli så fel om man som du lyssnar på sin intuition.

min dotter sov nära, mest av praktiska skäl. hon ammades tills hon var 1 och sen var det ingen problem att ha henne i egen säng. vi började med att ge henne välling i säng och satt sedan brevid och sjöng eller vyssjade lite. därefter så satt vi bara tyst brevid så hon kände att vi var närvarande och efter ett tag somnade hon rätt snabbt så. därefter flyttade vi sängen stegvis till eget rum och nu sover hon i växasäng själv (är 2,5), men kommer in tidigt på morgonen ibland vilket jag tycker är mysigt då man fått sova ut ändå! viktigast känns sovtiden mellan ca 24-04-5 därnånstans.

sonen är 10 månader nu och sover brevid vår säng i spjälis men vaknar oftast en gång per natt och vill krypa över och sover då tills morgonkvisten... helt ok tycker jag, han är fortfarande liten och ahr dessutom ett syskon att konkurrera med på ett annat sätt, närheten känns nästan ännu viktigare för honom. dagtid stjäl ju storasyster mycket uppmärksamhet.

som sagt, alla sätt är bra utom dom dåliga!

5-minutersmetoden är inte för oss som lägger stor vikt vid trygghet första tiden, för vi tror det gynnar alla i framtiden.
men för andra kanske det fungerar bättre och t om blir nödvändigt för sömnen!

Min tjej är snart 3 år. Har i det stora hela sovit väldigt bra hela nätter i sin säng på sitt rum (fick eget rum när hon var 7 mån, upptäckte att hon sov ännu bättre då). 

Men vid 2 års åldern försämrades hennes sömn på grund av grannar som bankade i väggen sent på kvällen. Hon blev skrämd och än idag..trots att det hände förra sommaren så vågar hon inte vara ensam i sitt eller annat rum utan att veta exakt vad jag är någonstans. (det är enbart ljudet från grannarna som skrämmer henne, att träffa dem ute är det inga problem).

Vi har gjort så att jag lägger mig brevid henne i sin säng, tänder en liten nattlampa som hon kan hålla själv,  läser hennes favoritsagor och när hon har somnat så går jag.

Hon kommer sedan in till oss mellan kl 23,00-01,00 och somnar, ibland kommer hon in senare. Men har funnits tillfällen då hon  till och med sover hela nätter fram till 07,00 ca. Vi har bara ett barn så denna metod fungerar perfekt för oss. På så sätt får lilltjejen sin sömn, hon känner trygghet att vi alltid finns där och vi föräldrar får våran tid och sömn och alla är nöjda. Våran tjej märks inte av att hon sover jämte oss, hon ligger väldigt stilla..jag är rätt säker på att hon inte kommer sova i vår säng tills hon blir 13 år, varför kämpa och träla med sova själv metoder och annat som har med sömnen att göra. Det bästa man kan göra som familj är att försöka hitta en metod som passar bäst för sin familj, även om det blir tvärtemot var böcker säger.