Sovmetoder
Hej,
Tack för att du har hittat min tråd här på Familjeliv. Det här ska verkligen bli kul och jag hoppas att vi kommer ses här framöver och diskutera allt mellan himmel och jord. Vi kommer nog inte alltid hålla med varandra men det är så vi båda kommer lära oss mer, genom att lyssna på varandra.
Som veckans ämne har jag valt att ta upp sovmetoder. När jag fick min William var jag ensam och ung så efter att ha läst böcker om bebisar så förstod jag att det bästa var att låta honom somna i egen säng. Så när jag slutat amma så lärde jag honom direkt att sova i sin egen säng. I början skrek han men fort lärde han sig att lägga sig tillrätta och somna tryggt i sin egen säng.
För Mio, mitt mellanbarn, var det samma sak. Jag lärde honom tidigt att somna i sin egen säng. Jag var lite bortskämd för det var aldrig några problem. Killarna lärde sig fort att när det var läggdags så väntade sängens trygga vrå. Det var aldrig några problem och de ville sova i sina egna sängar, där somnade de lättare och sov bättre.
När Liv föddes tappade jag allt. Jag lät henne sova i vår säng och varje kväll nattar jag eller min man henne. Vi ligger och pratar med henne samtidigt som hon dricker sin välling och sedan ligger vi bredvid henne tills hon somnar. Och inte nog med det, när hon väl somnat låter vi henne ligga kvar i sängen hela natten. Jag vaknar minst fem gånger varje natt av en fot i ansiktet eller ett slag i magen, där hon fläker ut sig tvärs över sängen. Vi vet hur fel vi gör men har vant oss och framför allt tycker vi det är mysigt.
Jag har nu försökt att få henne att somna i sin säng. Har provat på olika metoder som t ex Fem-minuters-metoden, men jag klarar inte av att höra henne hjärtskärande gråt mer än en minut. Jag har tappat det. Kommer hon sova mellan oss till hon blir femton?
Hur kan man som förälder vara så dum när vi vet att det är fel? Det kommer bli otroligt jobbigt när hon inte längre kan sova i vår säng. Eller är det inte fel att ha henne i sängen?
Vad tycker du?
Kram
/Hannah
. Det är jättevanligt att de just behöver mer närhet vid insomnandet när de blir lite "äldre" för att de har mer intryck att smälta vilket inte är så lätt när man är relativt ny i världen. Om det finns någon slags magisk gräns för barns sömn så skulle jag snarare säga att den ligger när den första separationsfasen tagit slut efter 9/10 månader 
.
. Det är jättevanligt att de just behöver mer närhet vid insomnandet när de blir lite "äldre" för att de har mer intryck att smälta vilket inte är så lätt när man är relativt ny i världen. Om det finns någon slags magisk gräns för barns sömn så skulle jag snarare säga att den ligger när den första separationsfasen tagit slut efter 9/10 månader 
.
