MrsMurphy skrev 2011-02-26 08:39:14 följande:
Jag känner att de strikta LCHF inte riktigt gör mänskligheten en tjänst. Jag var ju helt avskräckt och trodde detta var dårskap på hög nivå innan.
Men jag tror man måste tänka efter och se syftet med detta? Vad vill vi alla uppnå? Hur vill vi att alla andra ska börja agera? Att enbart se detta strikta förstör, folk försöker och pallar inte med efter ett liv i frossande i snabba kollisar. Men om man lyfter fram detta och visar det mänskliga och naturliga så är det ju enbart positiva saker som kommer fram.
Jag ser inte alls att jag gör uppoffringar, jag äter hur gott som helst för att är det någonting som händer när man har fett i maten är ju just detta att alla smaker framträder på ett fantastiskt sätt. Är det någonting jag absolut saknar så går det att ta till medel så att man känner att man inte gör den "uppoffringen", kanske inte det helt optimala utifrån en strikts synpunkt men om man ser utifrån det gamla perspektivet så är det oavsett en så pass stor och klar förbättring.
Jag är iofs en stor njutare, jag äter antagligen för mycket mejeri, nötter och vin. Tillåtna saker men kanske inte i den mängden som jag äter men jisses vad livet är underbart!
Men det känns som folk snöar in mer på det förbjudna, istället för att lyfta fram allt det fantastiska! Jag tror det är bättre att lyfta fram hur fantastiskt detta är, istället för att just göra det så svårt och till en stor vetenskap.
Ja, det är inte konstigt att en del tycker att LCHF liknar en sekt och om man äter ett gram kolhydrater för mycket eller råkar få i sig lite tillsatser så är man ingen riktig LCHFare utan borde bannlysas ur sekten för tid och evighet
Ja, jag tror att många tänker på det som på dieter, att det handlar om att förbjuda saker (en diet är ju en jobbig grej som man måste ta till för att gå ner i vikt, verkar tänket vara). Och även om jag kan sakna potatis ibland (apropå tidigare inlägg i tråden
), så känner jag inte att det är en så stor uppoffring eftersom allt jag äter är så gott, och jag håller mig mätt, med stabilt blodsocker och slipper diverse andra problem. Jag började äta såhär minst lika mycket för hälsans skull som för viktens skull, och nu när jag är uppe i en vikt jag kan känna mig nöjd med, så känner jag att jag inte saknar "kostcirkelmaten", eftersom detta både är godare och får mig att må bättre.
Sen tar jag också mig ganska stora friheter, men då är det ändå inom tillåtna livsmedel. Jag äter ju lätt hellre en mandelmuffins än en kanelbulle, för kanelbullen blir jag gasig av, och det är det inte värt för att få uppleva smaken i munnen. Ok, man ska aldrig säga aldrig, men än så länge har jag inte saknat något så pass mycket att jag kännt att jag verkligen har behövt att äta det (däremot har jag känt "Nä, jag klarar mig bra utan det där som de andra mofflar i sig").
I och med att LCHF ofta framställs som en viktminskninsmetod, så tycker jag att fokus hamnar lite snett. LCHF
har plats för lite frukt, nötter, någon morot här och där, et. c. MEN kanske inte under viktminskningsfasen! Och eftersom det man oftast hör är LCHF = viktminskning så hamnar "normalviktsmaten" lite i skymundan. Det tror jag bidrar starkt till att upprattningen att man "blir så begränsad när man äter LCHF".
Sen kan det förstås vara så att de som en gång varit överviktiga har fått problem med socker, och därför inte klarar av så mycket kolhydrater ens när de nått normalvikt, men då får man ju faktiskt se det som att de har ett problem med sin kropp, och att det gäller just dem. Det går antagligen inte att jämföra med en som alltid har varit normalviktig, utan problem med socker, och som börjar äta LCHF. Den personen lär med stor sannolikhet kunna äta mer kolhydrater i form av frukt, nötter, mjölk mm. eftersom kroppen inte går i gång på det lika mycket.
Fakir är ju verkligen nolltolerans.