Postis skrev 2011-09-22 19:39:04 följande:
Adams Family: Det låter jätteroligt och intressant!
Själv får jag nästan panik och är oerhört frustrerad. Jag kan nästan inte ha mina byxor längre.

Har ökat i omfång runt magen, och det är inte luft vad det känns som, utan jag har helt enkelt lagt på mig. Och vågen visar ytterligare plus. Vet inte vad jag ska ta mig till. Sedan ett par veckor äter jag mindre, och jag har nästan helt slutat med grädde, har en liten skvätt i teet bara. Orkar bara inte med att väga maten, men jag skriver upp vad jag ätit idag (en vanlig dag, vilket det i stort sett alltid är):
Frukost: Två kokta ägg med en klick majonnäs (ca 2 msk). En kopp te med en skvätt grädde (ca 1 msk)
Lunch: Kycklingfilé med ostgratinerad broccolli och en klick majonnäs.
Mellis: Två frökex (linfrö, sesamfrö, ägg, fiberhusk, kardemumma, kanel) med bregott och ost. En kopp te med en skvätt grädde.
Middag: Biffar på blandfärs, med oliver och fetaost. Lite sparris till, och en klick majonnäs.
Blir nog en kopp te med en skvätt grädde till tv'n sedan.
Tycker själv att det ser bra ut, och portionerna är normalstora (åt rätt stora portioner tidigare). Dricker rejält med vatten under dagen, och är -tadaa!- inte så hungrig mellan måltiderna längre (har kämpat länge med hungern). Inte så att jag skulle kunna hoppa över mellanmålet, men jag är imponerad av att jag klarar mig på ett så lätt mellanmål (bakade kexen igår, veckan innan åt jag ett kokt ägg istället. Innan dess åt jag en bit Brie). Jag mår bra för övrigt med LCHF och tycker att maten är fantastiskt god, men kan inte acceptera att vikten smyger uppåt och att byxorna blir för små!
Men hörni, vad ska jag göra för att få ordning på det här??? Börjar nästan gråta på morgnarna när jag tar på mig arbetsbyxorna.
Även av det goda kan det bli för mycket. Det kan alltså bli för mycket energi för din kropp (eller fett, vissa kroppar reagerar på fettet) så att du inte går ner i vikt trots att du äter rätt sorts mat!
Det låter inte som att du äter direkt mycket mat, men man vet ju aldrig hur kroppen funkar. Det kan ju vara så att kroppen tycker att du ligger på rätt vikt, minns inte hur mycket övervikt du har. Jag kom ju till en platå där jag gick upp/ner ca 2 kg hela tiden, det var en bra bit över min målvikt, och jag fick igång allt genom att minska på fettet och kalorierna, samtidigt som jag håller nere kolhydraterna. Jag äter inte heller direkt mycket av mejeri (grädde, cf mm) däremot ost. Nu när jag nästan har nått målvikten så äter jag mer frikostigt, med resultatet att jag fortsätter gå ner i vikt, sakta visst, men ändå! Så det verkar som att det handlar om att ta sig förbi den där ömma punkten så kanske det börjar funka igen!