Jag kommer aldrig erkänna!!!!
Anonym (Jag) skrev 2011-06-13 16:05:10 följande:
Tack! Det ska jag nog göra.. Ja, är nybliven mamma, så det kan mycket väl vara det.
Inlägg från: Anonym
|
-
Prata med BVC-sköterskan nästa gång du är där, h*n kan lotsa dig rätt -
Snarare inskränkt. Det är inte onormalt att fascineras av tanken på att döda någon, däremot är det tabubelagt. Människan är knappast ett helgon av naturen. Sen är det fortfarande en jävligt stor skillnad på att fantisera om det och att verkligen göra det.Anonym (Motståndare) skrev 2011-06-13 17:57:40 följande:Ja eller normal
-
Jag fick hjälp från BVC att få kontakt med en psykolog så fråga där..Anonym (Jag) skrev 2011-06-13 16:05:10 följande:Tack! Det ska jag nog göra.. Ja, är nybliven mamma, så det kan mycket väl vara det.
-
Jag kommer aldrig att erkänna att jag terroriserat en fd chef med att beställa varor, tidningsprenumerationer mm i dennes namn. Det gjorde jag i flera år, Chefen var en riktig gris mot de anställda och jag är idag glad att slippa personen som chef.
Jag kommer aldrig att erkänna att jag ibland tänker "dö din jävel" eller något annat mycket svart om mycket besvärliga patienter och anhöriga.Vissa människor är bara för mycket och jag har ibland lust att säga precis vad jag tänker.
Jag kommer aldrig att erkänna att jag snattade mycket i unga år
Jag kommer aldrig att erkänna hur slampigt jag betedde mig på alla resor jag gjorde innan jag gifte mig. Ingen kan nog ana hur många olika nationaliteter jag har knullat världen över !
Jag kommer aldrig att erkänna att jag inte alltid tvättar händerna efter toabesök. -
Att vi vart med utflykt med gnälliga svärmor och det är årets sista!
-
Ja, jag är inget helgon. Jag ser inte som min plikt attt underhålla och roa en gnällig kärring bara för att hon är min svärmor. Ej heller att ta hand om henne när hon blir skröplig.Anonym (Elak) skrev 2011-06-18 18:14:23 följande:Hahaha....
-
Jag kommer aldrig erkänna att jag medvetet låtsas vara sjukligt svartsjuk på min man och anklagar honom för att vara otrogen så fort han inte kommer hem inom "tidsramen" eller är bortrest.
Jag kommer aldrig erkänna att jag ångrar att jag gifte mig och skaffade barn med den här mannen.
Jag kommer aldrig erkänna att jag istället för att åka hem direkt efter jobbet sätter mig i bilen och surfar på telefonen fast jag säger till min man att jag jobbar över.
Jag kommer aldrig erkänna att jag ofta skriker fula ord åt min man när jag ser att han ringer. Svarar sen telefonen och låtsas som ingenting.
Jag kommer aldrig erkänna att jag medvetet är sur för att min man ska hålla sig undan när vi är hemma.
Jag kommer aldrig erkänna att jag alltid tackar nej från min man på diverse jobbfester/kompisfester utan att ens fråga om han vill följa med. Drar alltid iväg ensam.
Jag kommer aldrig erkänna att jag skyller på att vi inte fått tag på någon barnvakt när min man vill ha med mig till hans kompisar eller jobbfester. Jag frågar aldrig någon då jag hellre sitter hemma än umgås med honom.
Jag kommer aldrig erkänna att jag låter min man betala rubbet hemma trots att jag har mer pengar än honom.
Jag kommer ALDRIG erkänna att jag helst av allt vill lämna min man men gör det inte eftersom jag inte vill att barnen ska bo varannan vecka hos honom.
Jag kommer aldrig erkänna att jag gör livet surt (allt det jag skrivit innan) för min man för att HAN ska lämna mig (så inte jag framstår som svarta fåret och ger våra barn skilda föräldrar)
Frågan är hur länge han står ut? 5år har jag betett mig såhär!
-
Jo, och min svärmor skulle stå först i kön. Dessutom behöver mina öron lite vila från allt gnäll jag utstod igår. Några månader sisådär.ica skrev 2011-06-18 18:49:44 följande:Nej, vore man ett helgon finns det alltid de som skulle utnyttja det. Bra med skinn på näsan.
-
Du måste vara ett rikigt bra ligg om din man inte lämnar dig för allt det därAnonym skrev 2011-06-18 19:04:27 följande:Jag kommer aldrig erkänna att jag medvetet låtsas vara sjukligt svartsjuk på min man och anklagar honom för att vara otrogen så fort han inte kommer hem inom "tidsramen" eller är bortrest.
Jag kommer aldrig erkänna att jag ångrar att jag gifte mig och skaffade barn med den här mannen.
Jag kommer aldrig erkänna att jag istället för att åka hem direkt efter jobbet sätter mig i bilen och surfar på telefonen fast jag säger till min man att jag jobbar över.
Jag kommer aldrig erkänna att jag ofta skriker fula ord åt min man när jag ser att han ringer. Svarar sen telefonen och låtsas som ingenting.
Jag kommer aldrig erkänna att jag medvetet är sur för att min man ska hålla sig undan när vi är hemma.
Jag kommer aldrig erkänna att jag alltid tackar nej från min man på diverse jobbfester/kompisfester utan att ens fråga om han vill följa med. Drar alltid iväg ensam.
Jag kommer aldrig erkänna att jag skyller på att vi inte fått tag på någon barnvakt när min man vill ha med mig till hans kompisar eller jobbfester. Jag frågar aldrig någon då jag hellre sitter hemma än umgås med honom.
Jag kommer aldrig erkänna att jag låter min man betala rubbet hemma trots att jag har mer pengar än honom.
Jag kommer ALDRIG erkänna att jag helst av allt vill lämna min man men gör det inte eftersom jag inte vill att barnen ska bo varannan vecka hos honom.
Jag kommer aldrig erkänna att jag gör livet surt (allt det jag skrivit innan) för min man för att HAN ska lämna mig (så inte jag framstår som svarta fåret och ger våra barn skilda föräldrar)
Frågan är hur länge han står ut? 5år har jag betett mig såhär!
haha
-
Jag kommer aldrig att erkänna att jag skyller på att jag tyvärr jobbar när svärmor vill hitta på något nån helg. Sen skyndar jag mig för att byta så jag jobbar "rätt" helg.
haha