Flera av mina tjejkompisar anser att man är otrogen så fort man ens tänker på någon annan eller föreställer sig något med någon annan.
Det tycker jag är att vara lite väl strikt, tanken är ju ändå fri, men det är ju kanske inte bra om man fantiserar jättemycket om andra hela tiden, kanske är ett tecken på att något inte är riktigt bra i förhållandet.
Vad tycker ni gränsen för otrohet går??
Idag hörde jag Dr Phil's definition på otrohet ( 
) och jag tyckte den var bra: Det man inte skulle göra om ens partner stod precis brevid är otrohet, om man gör det.
Otrohet är att dela intimtet,,oavsett om det är via nätet eller IRL.
Chatta sex osv är för mig lika illa som att träffa den personen och sätta på henne/honom.
Catha, håller med dig, allt man inte kan göra när ens partner är med som tii sa.
Otrohet är något man själv bestämmer. Jag sätter min gräns ganska tidigt, visst får min sambo tänka på andra - men inte kontinuerligt. Och inte "medvetet". Att ständigt fantisera om andra anser jag vara ett hån mot den man är tillsammans med.
Skulle min sambo kyssa en annan tjej är han otrogen genom mitt sätt att se det medan någon annan kankse har dragit sin gräns vid samlag.
Min sambo och jag har gått igenom (gjorde vi väldigt tidigt i förhållandet) vad vi anser vara otrohet - turligt nog har vi samma åsikter 
För mig går otrohet vid tanken.
Men alla har ju olika referensramar, så länge man inte utsätter sin partner för något man inte vill att den skulle göra så... Och så länge man inte går över den gräns man i sitt respektive förhållande har. Alla har ju inte samma gränser.
För min del är otrohet det som man har kommit överens med sin partner om att det inte är okej att man gör.
"Sådant man inte kan göra medan partnern är nära" är inte riktigt heltäckande, för folk har olika moraliska grunder för vad de själva tycker är okej och inte. Ifall en person tänder på att hångla inför sin kille, t.ex., och gärna gör det när han ser, kan det ju fortfarande vara otrohet beroende på hur han uppfattar det.
"Sådant man inte vill att han ska göra mot en" har samma brist som ovan.
Alltså är det bäst att inom sitt förhållande definiera vad som är okej och inte (och ibland kanske, om nödvändigt, omformulera reglerna).
Jag sag presis ett program med dr phil om detta och han sa: Man ska agera, tala och tanka presis som man gjort om sin partner hade statt bakom. Allt annat ar otrohet.
oj nagon mer hade visst sett det programet
Jag tycker som Danbala. Otrohet är det om man sviker den andres förtroende och går emot det man bestämt tillsammans ska gälla för förhållandet. Alltså om man gör något som den andra inte tycker är ok och man har gått med på att man därför inte ska göra det. Det behöver inte vara otrohet om man så har sex med nån annan - om man bestämt att det är så man vill ha det. Och det kan vara otrohet om man bara så lite som tittar på nån som ser bra ut, om man bestämt att det inte är ok.
Håller med Danbala:
Otrohet är när man bryter mot de regler man satt upp. Det är därför vissa gör slut för en kyss eller en flirt, och andra kan leva i fria relationer.
Har man inte satt upp några regler så brukar allt där genetalier är inblandade absolut räknas som otrohet, och tanken brukar vara fri, och så går gränsen nånstans däremellan.
Men det är bäst om man tar upp det, så man vet.
Om nån säger: "han var otrogen!" så skulle jag anta att det var sex det handlade om. Om min man hade hånglat med nån annan så skulle jag se det som ett stort problem, men jag skulle nog tänka att det var bra att han hejdade sig innan det blev "riktig" otrohet, och tycka att förhållandet gick att rädda. Men sex - då är det bye-bye.