Vill att alla som kämpat med IVF och äntligen lyckats ska kunna känna sig hemma här!
Hit vill jag även ha alla från ursprungliga tråden: www.familjeliv.se/Forum-7-134/m55236143.html
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-04-08 17:30
Bara för att det finns en ursprungstråd betyder det inte att vi inte vill ha andra IVFare hit, tvärtom! ALLA är välkomna. Ju fler desto roligare!
Hon vill till mig för att somna efter att hon har fått flaskan. Då har hon ammat innan också.
Kul att läsa olika förlossningsupplevelser. Jag själv var missnöjd med min första och hade sett fram emot att få min andra annarlunda och förhoppningsvis bättre, men nu blev det ju snitt. Jag gick sönder mycket och blödde mycket, trots det så försökte de laga på plats och kan säga att det inte blev bra så behöver operara om mig nu när det inte blir fler förlossningar. Eftervården var inte heller så bra för trots att jag sa att jag blödde enormt mycket- bara forsa blod ur mig så sa de att det var normalt och att det skulle läka fint där nere. Hade när de väl tog ett blodvärde, två dagar senare sjunkit från 140 till 70. Hoppas jag inte skrämmer dig sunseed, men jag kan bara rekomendera att om du går sönder och blöder se till att de kollar ett blodvärde så du slipper bli trött, tror att det kan ha en påverkan på amningen med.
Det är okej. Jag blir inte räddare än vad jag har varit hela vägen. Jag har betydligt värre berättelser i huvudet. 
Vi har gått igenom det mesta i samtalsväg hos Aurora-BM, t o m värstascenarior om att spricka, halvt förblöda och annat. Så jag känner mig relativt lugn. Efter mina besök på förlossningen förra helgen då jag var inne på undersökningar så känner jag mig ännu lugnare. För mig är det viktigt att personalen är närvarande, och det var dom tusenfalt. Jag lämnar mig gärna i deras händer. Det får bli hur det blir. Bara jag och bebisen överlever är jag glad.
Sunseed: jag var inte så rädd inför förlossningen konstigt nog. Antagligen för att man inte kan föreställa sig smärtan. Jag är en kontrollmänniska så jag var förvånad över hur lite jag oroade mig inför förlossningen.
Och på jobbet har jag blivit matad med berättelser om folk som varit säkra på att partnern skulle dö vid förlossningen, akutteam, förblödningar och IVA och diverse annat (folk älskar att berätta om allt hemskt när man träffas i verkliga livet - vilket är jättepsykologiskt när jag har berättat för dom om min rädsla) så jag börjar bli immun tror jag. Och det är nog bra. 
För ett tag sedan blev jag galet irriterad på alla skräckberättelser, men BM lugnade mig med att det ofta är dom som man hör om. Det gör att man tror att alla genomgår en skräckupplevelse, men i de allra flesta fall går det betydligt lugnare till. Nu känner jag mig immun för era berättelser är milda mot det folk har pepprat mig med sedan jag blev gravid.
Och oavsett vilken kategori jag hamnar i så kan jag omöjligt göra något åt det. Jag kan välja att försöka vara lugn och tänka på att andas, eftersom det för de allra flesta gör förlossningen mindre traumatisk. Men det är det enda jag kan försöka påverka själv och träna på.
Allt annat får jag ta som det kommer.
7879, jag får också försöka släppa det här med att öka mängden. Svårt...
Vilken fruktansvärd förlossning du hade! Så trist att råka ut för klåpare. Mig sydde de noggrant efter att de hade fått ut moderkakan. Sprack inte så mycket.
Sunseed: Ja det var väl ungefär så jag tänkte med. Jag kan inte styra det som händer så det är lika bra att bara dras med och göra det man kan.
Ja, i mitt fall kommer personalens beteende i mångt och mycket vara avgörande för min upplevelse OM jag inte klarar av att slappna av. Det är tur att det är över någon gång, att man vet att det förhoppningsvis kommer något gott av det.
Sunseed: Jag skulle inte klassa vår förlossning som någon skräckupplevelse. Så här långt senare säger jag bara att jag önskar att jag får gå igenom det en gång till 
