Januaribebis 2012

Ja det är väldans praktiskt att pumpa ur och frysa in särskilt när man helammar. Perfekt om man behöver fara iväg någon gång, då har pappan eller den som sköter mat att ge och man behöver inte stressa hem för amningens skull. Det jag fick lära mig som man kan tänka på är dock att inte spara den frysta mjölken alltför länge eftersom mjölken ändrar sig efter bebisens ålder och behov. Så det är inte samma mjölk man har då bebisen är två månader som när den är fyra som exempel. Jag vet inte hur stor betydelse detta har, men ville ändå dela med mig av detta.

Apropå förlossning, så sa jag redan nu till min BM att jag har endel frågetecken kring förra förlossningen som jag känner att jag vill reda ut. Jag kan inte påstå att jag känner mig rädd eller går omkring med någon skräckupplevelse i bagaget, men en liten oro gnager ändå i mig. Hon bokade direkt in mig på ett samtal på förlossningen nån gång efter vecka 30, kan bli mer än ett också om så skulle behövas. Det jag känner är att min första förlossning som helhet är en positiv upplevelse, vi fick ju världens finaste skatt utan komplikationer. Men det finns ändå vissa delar av händelseförloppet som jag upplevde som jävligt jobbigt och som jag inte vill ska ske på samma sätt en gång till. Förhoppningsvis kan ett sånt här samtal hjälpa till att förebygga mina farhågor. Känner fler som jag så tveka inte att tala om det för er BM, jag hade nämligen ingen aning om att dessa förlossningssamtal på sjukhus existerade.

RaraS: Jag tycker det låter som att du är himla tapper, men man kan bara inte orka med hur mycket som helst. Det är inte alltid så fantastiskt och underbart att vara gravid som man hoppats. Mitt bästa råd till dig är att sluta vara så himla duktig, du ska inte behöva må som du gör just nu. Det enda jag ångrar från min förra graviditet är att jag knappt ställde några krav. När BM frågar hur jag mådde så svarade jag alltid att det var väl bra, det är väl såhär det ska vara. Då hade jag det långt ifrån så jävligt som det du beskriver, men dock en tuff foglossning, ett tungt jobb som jag till slut inte klarade att gå till och en hemsk sista månad av graviditeten. Jag är övertygad om att jag hade kunnat må bättre då om jag som jag gör idag bara öser ur mig frågor och ärligt säger till min BM hur jag mår, det är först då dom verkligen kan hjälpa och stödja. När det är första barnet är det svårt att veta vad som är normalt, vad man ska räkna med att behöva stå ut med och vad som man kan behöva stöd och hjälp för att orka med. Jag förstår att du tänker att en förlossning är väl en baggis, några timmars pina jämfört med flera månaders... Lite så är det väl också.. Jag minns att jag tänkte likadant, och även den som har en drömgraviditet är ju sjukt less på slutet och bara längtar att det ska sätta igång. Hur som helst är ju förlossningen ändå någonting tufft och något man ska igenom och även här tycker jag att man ska försöka få göra det till det bästa möjliga scenario, det är fasen våran rätt efter nio månaders slit. Jag hoppas att du framöver ska kunna få bra hjälp av BM och andra hon kan råda dig till, så ska du se att du så småningom kommer kunna ha ork att se fram emot och planera din förlossning lite, som du hade hoppats kunna göra. Styrkekramar till dig!!

Glidlakan är bara glatta i mitten, så inte äldre personer ska glida så långt så de glider ur sängen. På sidorna som hänger över sängkanten är det mera "oglidigt" tyg :) Lakanet ska underlätta för de äldre att vända sig i sängen, eller för vårdpersonal att vända personen.. Funkar säkert riktigt bra vid foglossning, kan kännas oändligt långt att vända sig från en sida till den andra ibland :)

Det är ju skrämmande vad olämpliga människor det verkar vara som svarar i telefon på den där Sjukvårdsrådgivningen. Herregud så ointelligent att kalla en orolig blivande mamma för dålig förälder. Jag tycker det är oerhört ansvarsfullt att ringa och kolla upp vad som skulle kunna hända när man misstänker att man gjort ett misstag. Ett sånt där bemötande kan ju göra att man inte ringer en annan gång när det kanske är mer angeläget. Usch så arg jag blir över sånt där!!!

Paet: Känner som dig att det är jobbigt att det redan trycker mot lungorna. Jag bär min bebis så högt så den härjar mest vid mina revben. Så gjorde min dotter också när hon låg i magen, och det kändes som att man inte kan använda lungorna fullt ut. Nu börjar det kännas så igen men jag vill minnas att det lättar sista veckorna då magen sjunker, en liten tröst iaf...

Paet: Jo den verkar ha legat tvärs över min lilla skrutt också. Men igår är jag ganska säker på att den lagt sig med huvudet neråt, för jag hade ett par fötter som tog spjärn mot revbenen och tryckte sig neråt hela dagen. Jag fick springa på toan ideligen då huvudet pressades mot blåsan. Men idag tror jag inte den ligger kvar så längre, ska till BM imorgon så då ska det bli spännande och se om hon känner hur den ligger nu :)

Ja så tröttsamt det är med kommentarer om hur stor man är. Det jag har tänkt på är att det bara är medelålders folk som säger så. Det är så skönt att vistas på universitetet där majoriteten är yngre än en själv, ingen har där yttrat något sånt. Men åker man på jobbet där alla är äldre än mig där haglar kommentarerna. Är det avundsjuka måntro, eller bitterhet kanske?? Det roliga i mitt fall är att jag gått upp mycket mindre än med första barnet, fast magen är väl kanske något större denna gång. För tusan det är ju fint med stora bebismagar, jag tänker inte låta någon bitter trögskalle förstöra min glädje. Har folk inte vett att säga en fin kommentar till en som kan behöva höra det så är det då dem det är synd om. De stackarna får säkert inte många fina komplimanger själva skulle jag tro.

Grattis till den lilla gossen SFHelen, hoppas allt går bra fortsättningsvis och att ni får må bra alla.

TAN: Jag hade också sf: 29 i vecka 34. Men liten lever då loppan där inne så jag är inte så orolig. Dessutom behöver inte ett litet sf mått betyda en liten bebis för det. Jag ska på fredag till BM så jag avvaktar med att vara orolig tills vi ser vad som hänt med måttet då.