Varför jag är bättre än andra människor
Jag anser att jag är bättre än andra människor, det grundar jag främst på fyra pelare:
- Jag är intelligentare
- Jag förstår livets "spelregler" bättre än andra människor.
- Jag är samtidigt ödmjuk med bättre självförtroende och självkänsla än andra människor.
- Jag har uppnåt detta utan att mina föräldrar liksom har uppmanat och "uppfostrat" mig till att gå i dessa spår.
Vem är jag?
Jag går andra terminen i 8:an och är kille. Jag kommer från en medelklassfamilj, skilda föräldrar och två mycket nära till familjen som gick bort mycket tragiskt nyligen, annars har jag en helt okej uppfostran. I låg -och mellan stadiet var jag inte direkt något underbarn så, det börjar i sjuan när jag började plugga stenhårt till varenda prov, utan att riktigt förstår vad jag gjorde. Det kan bero på att jag kom från en skolklass där vi hade väldigt bra sammanhållning och alla stötade varann. Det har mer börjat på allvar nu när jag har kommit upp i puberteten.
Varför är jag intelligentare?
Dels för det faktum att jag har betydligt bättre betyg och vet att jag kan bra mycket mer än andra i min ålder. Jag har MVG i praktiskt taget alla ämnen sedan sjuan, räknar matematik B, skriver mycket bra uppsatser och vet det mesta inom sahällskunskapen. Engelskan och tex. läsförståelsen är inte den bästa, så visst det finns större tänkare än mig absolut, men.. Jag är övertyggad om att jag i särklass är den största "filosofen" och vet vad jag håller på med, flera av dessa vet jag kommer lägga av när de hetsar så extremt mycket nu i början.
Sen också att jag vet vad jag håller på med och vad jag pluggar samt vad jag vill. Jag vet att betygen från högstadiet inte spelar någon roll, jag har tex. redan nu börjat plugga inför högskoleprovet och gymnasitet. Jag vet att undgomar hetsar med högstadiebetygen och inte får med sig någon kunskap och vet inte vad de håller på med helt enkelt. Jag skriver 1.0 på högskoleprovet, så återigen, visst jag är inte den värsta sortens underbarn, men är övertyggad om att jag har det där "filosofiska tänkandet" som de flesta saknar och kommer därför inte håla hela vägen.
Varför förstår jag livets "spelregler" bättre än andra människor?
Det jag förstår som ytterst få gör sammanfattas väldigt bra i denna video:
Alltså jag vet hur det är att ta en motgång, det tror jag är en viktig livserfarenhet. Jag har ett jädra anamma och är mycket envis. Ett talesätt brukar jag tänka på "låt själen lämna kroppen, gör dig helt känslolös" vilket verkligen fungerar. Som de säger säger i klippet "it will beat you to your knees and keep you there permanently, if you let it" är en viktig filosofi för mig.
Varför är jag samtidigt ödmjuk med bättre självförtroende och självkänsla än andra människor?
Jag anser att jag samtidigt trots allt detta är väldigt ödmjuk inför livet. Jag är övertyggad att om ett riktigt underbarn helt saknar ödmjukhet vilket flera troligtvis gör, när de möter en motgång kommer det gå riktigt illa för dem. Jag tar iakt att livet kan ta en plötslig vändning och allt kan hamna upp och ner. Jag låter mig aldrig bli arrogant i vardagssammanhang utan försöker visa respekt och empati för mina medmänniskor.
Jag har en otrolig självförtroende och självkänsla och ser ner på nästan alla människor jag träffar, det brukar vara för att de är ointelligenta, saknar helt självkänsla, har ett falskt yttre eller helt enkelt inte allt resonerar över livet eller vad som väntar dem.
Jag är som sagt 14 år och känner att jag har kommit över min pubertet och att det jag nu skrivit inte alls är något jag bara skriver för att jag är en liten fjortis och inte vet vad jag vill. Utan att jag verkligen har resonerat över livet i några månader nu och vet vem jag är och vad jag vill.
Sen med den sista punkten menar jag att jag har själv tagit detta initiativ och inte att jag har "uppfostras till att bli en duktig pojke" att min föräldrar liksom har lett mig in på den här bannan. Idag vet jag till exempel att det är flera ungdomar som har föräldrar som liksom har lett in barnen på den här bannan, inte att barnen själv har resonerat något vidare om det utan bara glidit med liksom. Jag har en helt annan filosofi än dessa ungdomar.
Jag reserverar mig för massa stavfel 
Sätt igång att hata mig eller ställ frågor så kan vi diskutera detta vidare!
Edit: Försöker inte att provocera de som följer jantelagen.
Däremot får jag ofta höra att jag är väldigt klok, varför var jag nu tvungen att skriva med det...jo just det, min poäng är att de finns olika typer av intelligens och jag tror den som har en bra blandning av alla dessa är de som lyckas bäst här i livet.