Varför jag är bättre än andra människor

men va bra då ts. lycka till.

T:S Det är väldig bra att du har sådana egenskaper, och talar om det helt öppet, och dela med dig dina kunskap.

Själv brukar jag också dela med mig, mina egna egenskaper, utan att ha något avsikt,eller baktankar.
Men tyvärr jag har upplvet rätt så mycket mot hugg,istället än ta vara den egenskapen som vissa har det-

Samhället bygges inte på det sätet,tyvärr, många bli misstänksamma, vad vill han /hon ? de tolkar att denne vill imponera,och vill vissa upp sig, eller konkurerar med de andra,och vissar sina armbågar.
Folk bli avvundsjukar,och behandlar denne väldig illa. Det finns döljda koder som man ska följa hela tiden, brytter man, så får man vara bredd på konsekvensen.

Vad jag funderar
Generellt tycker jag, är man bra på något, ena och andra,
Behöver man skriva och säga det ?? Vad är syftet i det hela ?

Vill du att folk ska bli imponerad av det som du beskriver ?

Förväntar du dig få bekräftelse utav de andra?
Har du dålig självförtroende ?
 Du beskriver en vacker fasad,inåt i då ?
En berättelse är sant,att man skriver sina både för och nackdelar samtidigt,
Att Jag är bra på det, men dålig på det andra.
Vi alla männskor har både fördelar och nackdelar. Ingen är perfekt.
Då när man ser sina fel och brister,då när man erkänner det till sig själv, då när man försöker åtgärda sina fel och brister,då är man en stark person.
Vad vill du åstakomma med din berättelse ??

Har du sett /hört nånsin någon vetenskap män,konstnär, musiker,politiker,kock,kändis,eller liknande tala öppet och säga att jag är bra på det ena och andra ??

********Glöm inte läsa Martin Bubber,  Du och jag**********

-min observation:

Du bedömer dig själv som bättre än andra baserat på dina egna värdegrunder. En annan människa i din närhet hade kunnat jämföra sig med dig och se att de inte är överviktiga, lever hälsosamt, har många vänner och kan lätt komma in i alla möjliga sociala situationer, klarar sig halvhyfsat i skolan, har hjälpt flera vänner i svåra situationer och är därför en mycket bättre människa än dig.

Ahahahahaaa har bara läst ts men måste svara känner jag :D Hoppas du orkar läsa allt fastän det blir långt.

Hade du bara skrivit de 4 första punkterna och inget utvecklande ang. dem i din ts hade jag tänkt "ja, det låter som det stämmer bra" men där du beskrev varför är där du tappar mitt medhåll :) Jag tar det i den ordningen du skrivit ditt inlägg + lite mer.

Kan tillägga innan jag börjar prata om intelligens att jag har ett väldigt elitistiskt synsätt och ett elitsamhälle är mitt idealsamhälle så ni som inte tycker det - jag vet redan att det är väldigt få som tycker som jag och ni behöver inte berätta varför ni inte håller med mig.

First of all - du går i 8:an. I 8:an är det inte svårt att vara bäst i klassen om man säger så. Det var jag med. Jag gick ur högstadiet med MVG i alla ämnen utan problem. Jag ansträngde mig inte särskilt mycket, gjorde bara det lärarna sa att vi skulle göra. Jag pluggade aldrig på fritiden fastän mina klasskompisar trodde att jag var en plugghäst utan lyssnade helt enkelt på vad lärarna sa på lektionerna, sen kunde jag det de sagt. Jag pratade med en klasskompis häromdagen (klasskompis från min nuvarande  utbildning till jurist) och han och jag konstaterade att för att få IG i ett ämne i högstadiet måste man antingen vara mentalt efterbliven eller så lyssnar man helt enkelt inte. Och att få MVG är plättlätt, så det argumentet köper jag inte eftersom högstadiebetyg inte är kopplade särskilt mycket till intelligens utan snarare hur mycket man anstränger sig. Förresten om det spelar någon roll så är mina föräldrar också från typisk medelklass.

Att du vet vad du håller på med och vet vad du vill, är det typiskt för hög intelligens? Knappast. Finfint att du börjat plugga inför högskoleprovet och gymnasiet men det spelar ingen roll. En vän till mig började läsa matte b i högstadiet men fick bara vg i det på gymnasiet. Jag läste matten i takt med de andra i klassen i högstadiet och fick mvg i matte b på gymnasiet. Sen är det ju så att de kommer göra om högskoleprovet och det till hösten kommer vara i det nya formen medan det i våras (som jag antar att det är det du gjort) och de tidigare varit i den "gamla" formen. Så jag vet inte riktigt hur du ska läsa inför högskoleprovet nu när det kommer nytt eftersom du inte vet hur det kommer se ut. Och att kunna planera och läsa inför prov har inte heller med iq-nivå att göra (jag rekommenderar dig skarpt att göra ett riktigt iqtest hos mensa för att få ditt resultat svart på vitt).

1.0 på högskoleprovet?! Som att det är nåt att skryta om? Alltså visst du går i 8:an så jag kan väl lägga på lite för det, men ändå. Det motsvarar ungefär 55% rätt, alltså nästan vartannat svar är fel. Jag fick 1.8 när jag gjorde det i gymnasiet då var det närmare 90% rätt. Högskoleprovet motsvarar inte iq-nivån direkt även om resultatet delvis är kopplat till iq men även allmänbildning. Apropå det så är inte allmänbildning eller "filosofiskt tänkande" heller direkt kopplat till intelligenskvot.

Det klippet du länkar till om livets spelregler och att det gör att du förstår dem bättre än andra. Det vettetusan alltså om jag tycker att en som går i 8:an har tillräckligt mycket livserfarenhet för att förstå livets spelregler. Du förstår dem kanske säkert bättre än dina jämnåriga men jag tror att det krävs betydligt mer upplevelser än de du nämner för att förstå alles.

Jag tycker personligen inte att göra sig helt känslolös är något som fungerar. Tyvärr. Been there, done that, försöker det lite desperat ibland men märker att det inte fungerar. Du kanske kan smita från känslorna ett tag men förr eller senare kommer det ikapp dig och visar sig på ett eller annat (negativt) sätt. Och som sagt, så länge man inte upplever ett större "trauma" (förälder som dör, att man skiljer sig, man får barn) så anser jag inte att man känt på känslor i ändarna av spektrat. Jag har varit med om många med- och motgångar men är inte mer än 24år och vet att det kommer komma många fler och större av båda sorterna.

Att vara ödmjuk är en bra egenskap som jag själv saknar en del. Jag tycker t.ex. att man (när tekniken finns i framtiden) bör genmanipulera fram elitmänniskor och tycker det är onödigt och dåligt för mänskligheten att personer som vet att de inte är särskilt intelligenta eller bra på något annat vis väljer att skaffa barn. Vi fördummar oss själva (men jag avböjer mig påhopp ang. detta). Många säger nog att ödmjukhet är kopplat till en bra personlighet så jag kan absolut ge dig den här punkten även om jag själv inte helt håller med (eftersom jag har lite svårt med ödmjukheten själv ibland haha).

Meeen vänta nu. I stycket efter det om hur ödmjuk du är skriver du "Jag har en otrolig självförtroende och självkänsla och ser ner på nästan alla människor jag träffar, det brukar vara för att de är ointelligenta, saknar helt självkänsla, har ett falskt yttre eller helt enkelt inte allt resonerar över livet eller vad som väntar dem." Där är du ju precis som mig!! Och jag är inte ödmjuk i alla lägen. Att se ner på nästan alla människor kallar inte jag ödmjukt ;)

Och att du har resonerat över livet i några månader.. Alltså jag ska inte kalla dig fjortis för att provocera, jag väljer istället att kalla dig: din pretentiösa tonåring yngre än 15år! Om 5 år kommer du titta på din trådstart och mitt inlägg och anse att jag har helt rätt och att HannaS86 är en gudinna värd att dyrkas hårt så länge hon lever ;) Nu brukar kanske gudinnor vara odödliga men skit samma.

Yadayada om att dina föräldrar inte uppfostrat dig till att bli sån här, vad spelar det för roll? I slutändan är det alltid man själ som väljer hur man vill vara som person.

Take care!

Hahah nja jag skulle inte säga att jag resonerar som en nazist, däremot elitist. Nazister ansåg att vissa "raser" var bättre än andra medan jag skiter fullständigt i eniticitet och sådant utan vill att man ska främja det som jag anser är bra egenskaper som bl.a. hög intelligensnivå. Ber om ursäkt för min okunskap ang. hur många procent rätt jag har, orkade inte leta upp pappret :)

Tycker du går över gränsen.

Att tycka att man är bra på det man gör, att man överskrider sina egna uppsatta mål, ständigt utvecklas och har ambitioner, det tycker jag är skitbra.

Att därifrån gå vidare till att anse att man är bättre än andra människor, det är i mina ögon något helt annat, och början till att egentligen vara en sämre människa. Det är heller inte förenligt med ödmjukhet.
Det är också något helt annat än att vara bättre på specifika sake; Lisa är bättre än Kalle på språk, Kalle är bättre än Lisa på matte, eller what ever. Men att anse sig vara en bättre människa, det

Det vore verkligen intressant att veta hur din omgivning uppfattar dig

är det inte motsägelsefullt att säga att man ser ner på andra människor och samtidigt poängtera hur ödmjuk man är?

Dessutom finns det olika former av intelligens där andra säkert glänser mer än du, och tvärtom. Alla är olika, har olika värderingar, synvinklar och intressen.

För övrigt tycker jag det är jättebra av dig att ta skolarbetet på allvar, det kommer man långt på. Men glöm inte att lärdomar också kommer av att vara "vanlig tonåring".