• Akinator

    Jag skäms för min son

    Hej!

    För att berätta lite om mig själv så är jag en kille i 25-30 års åldern som redan är tvåbarns-pappa. När alla mina vänner fortsatte leva livet när vi var unga så hittade jag min kärlek och jag blev far när jag var väldigt ung.

    Idag har jag en son som är 7 år och en dotter som är 4 år. Jag oroar mig mycket för min son som inte riktigt är som alla andra barn om man ska skriva så. Alla hans klasskamrater har väldigt normala intressenen, de gillar fotboll, innebandy och annat som barn gillar i den åldern. Detsamma gäller mina jobbarkompisar som har en barn i den åldern.

    När det gäller min son är han intresserad av kyrkor. Jag är själv väldigt sekulär, men tror inte han är religiös, det är nog snarare byggnaden som fascinerar honom. Han älskar att studera dem och läsa om deras historia. Han kan namnet på ett flertal både i vår kommun, och utanför. Jag frågar till vilken nytta, men han säger bara att han tycker att det är kul.

    Han har även andra intressen som är väldigt avvikande. Han tycker det är jätteroligt att läsa om blommor och kan därför sitta timmar och plocka i vår trädgård. Min svärfar gillar hon jättemycket eftersom han släktforskar vilket min son intresserar sig för mycket.

    Finns även en del annat, men det jag tagit upp här är väl det som utmärker honom mest. Jag är lite orolig, han är inte som alla andra barn och jag kan skämmas för honom. Det tar emot när jag måste erkänna att han är min son och jag har ingen aning om vad mina kompisar tycker och tänker om de undrar vad som gått fel. Han har nästan inga vänner heller, eftersom han inte intresserar sig något för fotboll och liknande. Så han är inte med i någon sportöfreing eller liknande och på rasterna i skolan leker han aldrig med de andra.

    Min fru tycker vi ska kolla om han har aspergers syndrom, men jag vägrar just nu. Jag önskar bara att han var normal och som alla andra. Jag hoppas att han får lite andra intressen med åldern, men jag är ytterst tveksam.  

    Tacksam för svar. Vad ska jag göra? Vad är fel på honom? 

  • Svar på tråden Jag skäms för min son
  • MammaG
    sextiotalist skrev 2011-05-06 15:42:21 följande:
    Skulle inte tro att Carl von Linné hade några svårigheter med att skaffa fruntimmer och Picasso, denna konstnälriga konstnärsnörd, hur många kvinnor har han inte lägrat Flört

    Äh, patetiska fotbollsmän med ett bäst-före-datum vid 35 kan man vara utan, bättre då med en man med en hjärna som har ett bäst-före-datum långt efter pensionen
    Hahahahaha!
  • MammaG
    multivitaminjuice skrev 2011-05-06 17:19:30 följande:
    Det är väl också för att han har svårt med de sociala kontakterna? Att ha ovanliga intressen är också typiskt. Men vadå? Vad är det för fel med att ha AS? De flesta vuxna jag träffat med AS hade jag aldrig gissat att de hade någon diagnos om jag inte vetat om det, så man behöver inte vara såå udda och konstig bara för att man har AS, det är jätteolika från person till person.
    Det är inte så att alla vare sig vill eller behöver ett jättestort kompisgäng. Om någon är fullt nöjd med sitt eget sällskap och sina intressen betyder inte det att personen ifråga har en diagnos. Människor är olika, varför ska det vara så svårt att acceptera det. Tycker behovet av att trycka in både barn och vuxna i mallar är både obehagligt och skrämmande
  • Sessilou

    Knappast troligt att han skulle ha asperger pga sina intressen.
    Han e ju 7 år och skulle så vara fallet skulle nog förskolan slagit larm för längesen.


    Less is more=)
  • holy shit

    Tycker du borde skämmas TS. Det är din son du talar om och du borde givetvis uppmuntra och stödja honom i hans intresse!

  • multivitaminjuice
    MammaG skrev 2011-05-06 19:47:02 följande:
    Det är inte så att alla vare sig vill eller behöver ett jättestort kompisgäng. Om någon är fullt nöjd med sitt eget sällskap och sina intressen betyder inte det att personen ifråga har en diagnos. Människor är olika, varför ska det vara så svårt att acceptera det. Tycker behovet av att trycka in både barn och vuxna i mallar är både obehagligt och skrämmande
    Jag fattar bara inte varför det skulle vara så farligt OM han hade asperger? För ja, det är möjligt att han har det, därmed inte sagt att det är SÄKERT att han har det. Jag tror inte att diagnoser behöver vara dåligt att få då de många gånger är nödvändiga för att få hjälp (om man behöver det) och för att förstå varför någon fungerar annorlunda. Dock är det givetvis inte bra att missbruka dem. Var har jag skrivit att jag inte accepterar att folk är olika? Läs vad jag skrev ovanför komentaren du citerade så ser du att jag tvärt om tycker att man SKA acceptera olikhet, oavsett om han har AS eller ej.
  • multivitaminjuice
    Sessilou skrev 2011-05-06 19:48:15 följande:
    Knappast troligt att han skulle ha asperger pga sina intressen.
    Han e ju 7 år och skulle så vara fallet skulle nog förskolan slagit larm för längesen.
    Det är inte säkert, för många upptäcks inte AS fören senare. Speciellt om det inte vållat några större problem.
  • vallakra
    multivitaminjuice skrev 2011-05-06 19:59:53 följande:
    Det är inte säkert, för många upptäcks inte AS fören senare. Speciellt om det inte vållat några större problem.
    Min son fick diagnosen i tonåren, min make som vuxen.
  • MammaG
    Trillian80 skrev 2011-05-06 15:54:46 följande:
    Ni tror inte att detta är ytterligare en skämttråd? De verkar växa som mögelsporer ju =(
    Man kan alltid hoppas. Annars är det riktigt, riktigt tragiskt
  • MammaG
    multivitaminjuice skrev 2011-05-06 19:58:20 följande:
    Jag fattar bara inte varför det skulle vara så farligt OM han hade asperger? För ja, det är möjligt att han har det, därmed inte sagt att det är SÄKERT att han har det. Jag tror inte att diagnoser behöver vara dåligt att få då de många gånger är nödvändiga för att få hjälp (om man behöver det) och för att förstå varför någon fungerar annorlunda. Dock är det givetvis inte bra att missbruka dem. Var har jag skrivit att jag inte accepterar att folk är olika? Läs vad jag skrev ovanför komentaren du citerade så ser du att jag tvärt om tycker att man SKA acceptera olikhet, oavsett om han har AS eller ej.
    Det är inte farligt OM han har asperger. Det som är farligt är att vilja slå på alla som "avviker" en etikett. Det är inte så att alla som inte gillar fotboll, big brother, och allt annat som "alla andra" gillar har en diagnos.

    JAG tror att man är alldeles för angelägen att slå på alla som avviker det minsta lilla en diagnos och därmed få en förklaring. Vi är inte lika. Alla människor skiljer sig åt, rent individuellt, men väldigt få vågar erkänna det genom egna intressen och val. Därför ska de som vågar "medarbetas", inte motarbetas. det finns faktiskt INGET egenvärde i att vara "som alla andra".
  • smufflan

    Eftersom ts skriver att barnets mamma vill göra en AS utredning så tar jag förgivet att det finns fler anledningar än pojkens intressen till att man funderar på detta. En utredning gör heller ingen skada men att låta bli att utreda kan försvåra avsevärt för pojken i framtiden, med rätt hjälpmedel o pedagogik tidigt i livet får man verktyg o bättre möjligheter att klara sig bra senare i livet.

Svar på tråden Jag skäms för min son