• Akinator

    Jag skäms för min son

    Hej!

    För att berätta lite om mig själv så är jag en kille i 25-30 års åldern som redan är tvåbarns-pappa. När alla mina vänner fortsatte leva livet när vi var unga så hittade jag min kärlek och jag blev far när jag var väldigt ung.

    Idag har jag en son som är 7 år och en dotter som är 4 år. Jag oroar mig mycket för min son som inte riktigt är som alla andra barn om man ska skriva så. Alla hans klasskamrater har väldigt normala intressenen, de gillar fotboll, innebandy och annat som barn gillar i den åldern. Detsamma gäller mina jobbarkompisar som har en barn i den åldern.

    När det gäller min son är han intresserad av kyrkor. Jag är själv väldigt sekulär, men tror inte han är religiös, det är nog snarare byggnaden som fascinerar honom. Han älskar att studera dem och läsa om deras historia. Han kan namnet på ett flertal både i vår kommun, och utanför. Jag frågar till vilken nytta, men han säger bara att han tycker att det är kul.

    Han har även andra intressen som är väldigt avvikande. Han tycker det är jätteroligt att läsa om blommor och kan därför sitta timmar och plocka i vår trädgård. Min svärfar gillar hon jättemycket eftersom han släktforskar vilket min son intresserar sig för mycket.

    Finns även en del annat, men det jag tagit upp här är väl det som utmärker honom mest. Jag är lite orolig, han är inte som alla andra barn och jag kan skämmas för honom. Det tar emot när jag måste erkänna att han är min son och jag har ingen aning om vad mina kompisar tycker och tänker om de undrar vad som gått fel. Han har nästan inga vänner heller, eftersom han inte intresserar sig något för fotboll och liknande. Så han är inte med i någon sportöfreing eller liknande och på rasterna i skolan leker han aldrig med de andra.

    Min fru tycker vi ska kolla om han har aspergers syndrom, men jag vägrar just nu. Jag önskar bara att han var normal och som alla andra. Jag hoppas att han får lite andra intressen med åldern, men jag är ytterst tveksam.  

    Tacksam för svar. Vad ska jag göra? Vad är fel på honom? 

  • Svar på tråden Jag skäms för min son
  • Akinator

    Jag förstår hur du tänker "mandos mamma", men till dig och alla andra vill jag skriva att jag inte vill att min son ska bli för feminin. Jag vill gärna betrakta honom som en man i framtiden och därför tycker jag framförallt att blommorna är något som måste ändras på. ina svärfördälrar har åkt med honom under vissa helger runt i regionen och besökt vissa kyrkor, men jag totalvägrar. Mina föräldrar var kristna när jag var liten och jag vill inte bli påmind om tiden jag fick tillbringa i kyrkan .

    Jag vet att jag som far borde stötta min sons intressen, men det är inget jag tycker han borde pyssla med. Jag vill se grabben träffa vänner, träna i något lag och tuffa till sig lite så han itne blir någon måltavla för mobbning i framtiden.

    Är det något specifikt som ni skrivit som ni vill att jag ska svara på så hojta till i tråden då. Väldigt många som skriver och jag kan inte vara online här hela tiden. Har jag varit lite otydlig på någon punkt, eller är det något ni vill få ett svar på så skriv bara! 

  • Manlighetsministern
    mandos mamma skrev 2011-05-05 13:04:03 följande:

    Jag tycker att du ska vara stolt över din son, som inte är som alla "andra".
    Vem bestämde att alla killar ska spela fotboll och hålla på med sport......???

    Jag har själv en son som är 6 vi har också testat fotboll och sport, men han ville inte fortsätta.

    Nu har min son dansat på en dansskola i snart 2 år, där det bara går tjejer, men jag skulle aldrig skämmas för min son , han är en egen individ och låt han vara som han är, min son gillar också blommor vad är det för fel att gilla BLOMMOR.

    Vem har sagt att rosa är en tjejfärg tex... Varför ska tjejer delas in i ett fack och killar i ett.

    Njut av att din son är sig själv och gör det han vill....


    Att du kan tänka dig att ha en homosexuell son betyder inte att TS behöver acceptera den saken.
    Respektera det.

    Jag tycker det är mycket stolligheter i den här tråden och väldigt få konkreta förslag på hur TS ska förbättra sin son.
  • Pepparfrun

    Ditt stora problem är väl att din son är smartare än vad du är. Du kanske har mindervärdskomplex gentemot honom?

    Funderat på att söka hjälp med det här, för din del då.

  • Alseda
    Manlighetsministern skrev 2011-05-05 14:46:29 följande:
    Att du kan tänka dig att ha en homosexuell son betyder inte att TS behöver acceptera den saken.
    Respektera det.

    Jag tycker det är mycket stolligheter i den här tråden och väldigt få konkreta förslag på hur TS ska förbättra sin son.
    Förbättra sin son? En sjuåring? Konstigt påstående tycker jag.

    till TS, jag tycker du verkar ha en väldigt facinerande pojk. Jag skulle bli jätteimponerad av att träffa en sådan 7åring. Att vara intelligent är inget handikapp, det är bland det sexigaste och mest intressanta som finns hos en man. Definitivt mycket bättre än en sportfåne in my opinion.

    Han tycker säkert han har en jättetråkig pappa som inte vill vara med honom och bara är intresserad av idrott. Det är honom det är synd om, inte dig. Du behöver nog lite hjälp med att få konkreta verktyg hur du ska kunna acceptera och stötta din son i vardagen och om, gud förbjude, han skulle bli mobbad.

    Lycka till och försök öppna ditt sinne och lär dig acceptera din son som han är!
  • smufflan

    At han har tydliga sk special intressen tyder på en Aspergers diagnos, låt pojken genomgå testerna, för pojkens skull. Tänk på att det inte är du utan din son som ska leva med en ev diagnos. Och har han Aspergers borde väll du som pappa vilja göra allt för att han ska gå hjälp p möjlighet till ett självständigt, meningsfullt o bra liv?

  • Flickan och kråkan
    Akinator skrev 2011-05-05 14:42:48 följande:
    Jag förstår hur du tänker "mandos mamma", men till dig och alla andra vill jag skriva att jag inte vill att min son ska bli för feminin. Jag vill gärna betrakta honom som en man i framtiden och därför tycker jag framförallt att blommorna är något som måste ändras på. ina svärfördälrar har åkt med honom under vissa helger runt i regionen och besökt vissa kyrkor, men jag totalvägrar. Mina föräldrar var kristna när jag var liten och jag vill inte bli påmind om tiden jag fick tillbringa i kyrkan .

    Jag vet att jag som far borde stötta min sons intressen, men det är inget jag tycker han borde pyssla med. Jag vill se grabben träffa vänner, träna i något lag och tuffa till sig lite så han itne blir någon måltavla för mobbning i framtiden.

    Är det något specifikt som ni skrivit som ni vill att jag ska svara på så hojta till i tråden då. Väldigt många som skriver och jag kan inte vara online här hela tiden. Har jag varit lite otydlig på någon punkt, eller är det något ni vill få ett svar på så skriv bara! 
    För det första så handlar mobbning inte det minsta om vilken hobby någon har, vilka kläder etc någon har på sig. Det är ett totalt felslut som väldigt många föräldrar verkar göra. Tro mig, jag jobbar med det aktivt och har gjort det länge, mobbning handlar om något helt annat.

    Det bästa för din son, vilket jag antar är det du önskar honom, är att du som förälder stöttar honom i HANS utveckling till en trygg stark person med självkänsla. DET är din förbaskade skyldighet som förälder. Du ska inte leva genom honom, det är HANS liv som han ska forma med din stöttning!

    Vill du att han ska intressera sig för idrott och sådant som intresserar dig så är den närmste vägen att du stöttar och intresserar dig för det han för tillfället tycker är kanonkul. Det är så det fungerar. Bränn för jisse namn inte dina broar pga uråldriga sterotyper som du fått med dig någonstans ifrån.

    Manlighetsministern efterfrågade konkreta tips. Här kommer några:

    - Gå ut i skogen med din son och samla insekter, växter och blommor. Inhandla ett mikroskop, lite artböcker och annat och lär känna naturen....tillsammans.....och var genuint engagerad och intresserad så kommer han säkert att vilja göra andra saker med dig också. 
    - Barn i den åldern har en tendens att få "hang-ups", som det här med kyrkor. Har du pratat med honom om vad som fascinerar? Min hetaste gissning är att det handlar om arkitekturen och ett historiskt intresse. Det är vanligt i den åldern. Eller funderar han kanske över livsfrågor. Hur vore det att vidga och utmana dina egna vyer och intellekt med lite filosofiska frågeställningar. Även det något som barn i den åldern starkt efterfrågar.....även dem som lirar boll mest hela dagarna. 
    - Projicera inte din egen uppväxt på honom. Bara för att du ogillade det kristna inslaget i din barnbok så är han inte du.
    - Om du vill att din son ska växa upp till en man så är mitt förslag att du själv axlar mansrollen och lämnar pojkstadiet.
  • DarkLink
    Manlighetsministern skrev 2011-05-05 14:46:29 följande:
    Att du kan tänka dig att ha en homosexuell son betyder inte att TS behöver acceptera den saken.
    Respektera det.

    Jag tycker det är mycket stolligheter i den här tråden och väldigt få konkreta förslag på hur TS ska förbättra sin son.
    Hur.. va.. från vad läste du ut det här med homosexuell läggning? *förvirrad*

    Vadå förbättra sin son? Hur tänker du då? Jag tror man är inne i farlig tankebana om man ska förbättra sina barn, med andra ord: så som man är nu duger alltså inte. Vad har man då sagt till sitt barn? Jag skäms för dig, du är inte tillräckligt bra för mig. Men varför skulle man vilja skada sitt barn på det sättet?
  • hon mot strömmen
    Akinator skrev 2011-05-05 14:42:48 följande:
    Jag förstår hur du tänker "mandos mamma", men till dig och alla andra vill jag skriva att jag inte vill att min son ska bli för feminin. Jag vill gärna betrakta honom som en man i framtiden och därför tycker jag framförallt att blommorna är något som måste ändras på. ina svärfördälrar har åkt med honom under vissa helger runt i regionen och besökt vissa kyrkor, men jag totalvägrar. Mina föräldrar var kristna när jag var liten och jag vill inte bli påmind om tiden jag fick tillbringa i kyrkan .

    Jag vet att jag som far borde stötta min sons intressen, men det är inget jag tycker han borde pyssla med. Jag vill se grabben träffa vänner, träna i något lag och tuffa till sig lite så han itne blir någon måltavla för mobbning i framtiden.

    Är det något specifikt som ni skrivit som ni vill att jag ska svara på så hojta till i tråden då. Väldigt många som skriver och jag kan inte vara online här hela tiden. Har jag varit lite otydlig på någon punkt, eller är det något ni vill få ett svar på så skriv bara! 
    Alla barn är inte intresserade av sport helt enkelt. Mina barn har valt en sportsom jag helt enklet hatar men det är bara att vara där och se glad ut oavsett vad man som förälder än tycker.  Men jag resonerar som så att jag kanske slipper ränna runt samhället och leta de när de blir äldre.

    Duborde vara mycket stolt över din son som vågar gå sina egna vägar i stället för att falla för grupptrycket.

    Tycker du har fördomar mot tex schackklubb ta med pojken dit och titta innan  du målar fan på väggen.

    Din  son kommer att skapa sig ett eget socialt liv bland de personer där han känner sig hemma.

    Ta och tänk över dina tankar och börja vara stolt över din son som vågar vara sig själv.

    Min son är sju år ochälskar matte. Svara på hans tal som som han frågar om. Man får använda skallen kan jag lova.
  • mandos mamma
    Manlighetsministern skrev 2011-05-05 14:46:29 följande:
    Att du kan tänka dig att ha en homosexuell son betyder inte att TS behöver acceptera den saken.
    Respektera det.

    Jag tycker det är mycket stolligheter i den här tråden och väldigt få konkreta förslag på hur TS ska förbättra sin son.
    Ursäkta men vem har sagt något om homosexuell lr inte, men jag kan väll inte bestämma vilken läggning min son kommer att ha.

    Det är ju bara sorligt att folk inte kan acceptera sina barn som dom är...
  • MammaG
    Akinator skrev 2011-05-05 14:42:48 följande:
    Jag förstår hur du tänker "mandos mamma", men till dig och alla andra vill jag skriva att jag inte vill att min son ska bli för feminin. Jag vill gärna betrakta honom som en man i framtiden och därför tycker jag framförallt att blommorna är något som måste ändras på. ina svärfördälrar har åkt med honom under vissa helger runt i regionen och besökt vissa kyrkor, men jag totalvägrar. Mina föräldrar var kristna när jag var liten och jag vill inte bli påmind om tiden jag fick tillbringa i kyrkan .

    Jag vet att jag som far borde stötta min sons intressen, men det är inget jag tycker han borde pyssla med. Jag vill se grabben träffa vänner, träna i något lag och tuffa till sig lite så han itne blir någon måltavla för mobbning i framtiden.

    Är det något specifikt som ni skrivit som ni vill att jag ska svara på så hojta till i tråden då. Väldigt många som skriver och jag kan inte vara online här hela tiden. Har jag varit lite otydlig på någon punkt, eller är det något ni vill få ett svar på så skriv bara! 
    Du menar att han inte blir en man om han är intresserad av blommor? Du är alltså villig att tvinga din son att träna i ett lag för att du har en stenålderssyn på hur en pojke/man beter sig. Min grannpojke spelar ishockey OCH är vår lilla vägstumps trädgårds- och blomsterexpert. Det är honom man går till om man hittar något man inte känner igen. Han är åtta år och stöttas tack och lov av sina föräldrar i båda intressena.

    Om min sons pappa hade samma idiotsyn på vår pojke så skulle han fullkomligt ha diskvalificerat sig i mina ögon. Han är jätteintresserad av sport, vår son inte alls. Tack och lov är mitt ex inte så endimenssionell att han bara har sport som intresse, utan han och sonen har enormt mycket gemensamt i alla fall.
     
Svar på tråden Jag skäms för min son