Akinator

Äldre 4 May 21:56

155 svar

Jag skäms för min son

Hej!

För att berätta lite om mig själv så är jag en kille i 25-30 års åldern som redan är tvåbarns-pappa. När alla mina vänner fortsatte leva livet när vi var unga så hittade jag min kärlek och jag blev far när jag var väldigt ung.

Idag har jag en son som är 7 år och en dotter som är 4 år. Jag oroar mig mycket för min son som inte riktigt är som alla andra barn om man ska skriva så. Alla hans klasskamrater har väldigt normala intressenen, de gillar fotboll, innebandy och annat som barn gillar i den åldern. Detsamma gäller mina jobbarkompisar som har en barn i den åldern.

När det gäller min son är han intresserad av kyrkor. Jag är själv väldigt sekulär, men tror inte han är religiös, det är nog snarare byggnaden som fascinerar honom. Han älskar att studera dem och läsa om deras historia. Han kan namnet på ett flertal både i vår kommun, och utanför. Jag frågar till vilken nytta, men han säger bara att han tycker att det är kul.

Han har även andra intressen som är väldigt avvikande. Han tycker det är jätteroligt att läsa om blommor och kan därför sitta timmar och plocka i vår trädgård. Min svärfar gillar hon jättemycket eftersom han släktforskar vilket min son intresserar sig för mycket.

Finns även en del annat, men det jag tagit upp här är väl det som utmärker honom mest. Jag är lite orolig, han är inte som alla andra barn och jag kan skämmas för honom. Det tar emot när jag måste erkänna att han är min son och jag har ingen aning om vad mina kompisar tycker och tänker om de undrar vad som gått fel. Han har nästan inga vänner heller, eftersom han inte intresserar sig något för fotboll och liknande. Så han är inte med i någon sportöfreing eller liknande och på rasterna i skolan leker han aldrig med de andra.

Min fru tycker vi ska kolla om han har aspergers syndrom, men jag vägrar just nu. Jag önskar bara att han var normal och som alla andra. Jag hoppas att han får lite andra intressen med åldern, men jag är ytterst tveksam.

Tacksam för svar. Vad ska jag göra? Vad är fel på honom?

sextiotalist

Äldre 6 May 15:42

#101

MammaG skrev 2011-05-05 15:33:12 följande:

Du menar att han inte blir en man om han är intresserad av blommor? Du är alltså villig att tvinga din son att träna i ett lag för att du har en stenålderssyn på hur en pojke/man beter sig. Min grannpojke spelar ishockey OCH är vår lilla vägstumps trädgårds- och blomsterexpert. Det är honom man går till om man hittar något man inte känner igen. Han är åtta år och stöttas tack och lov av sina föräldrar i båda intressena.

Om min sons pappa hade samma idiotsyn på vår pojke så skulle han fullkomligt ha diskvalificerat sig i mina ögon. Han är jätteintresserad av sport, vår son inte alls. Tack och lov är mitt ex inte så endimenssionell att han bara har sport som intresse, utan han och sonen har enormt mycket gemensamt i alla fall.

Skulle inte tro att Carl von Linné hade några svårigheter med att skaffa fruntimmer och Picasso, denna konstnälriga konstnärsnörd, hur många kvinnor har han inte lägrat

Äh, patetiska fotbollsmän med ett bäst-före-datum vid 35 kan man vara utan, bättre då med en man med en hjärna som har ett bäst-före-datum långt efter pensionen

saxa

Äldre 6 May 15:44

#102

Om du vill att din som ska få vänner, tvinga inte in honom i en idrottsklubb där han vantrivs och faktiskt kan bli mobbad för han är annorlunda än de andra. Uppmuntra honom att träffa barn och ungdomar som delar hans intressen och som han kan ha kul med. Jag känner många män som inte gillar sport och har nördiga intressen men ändå har massor av vänner. Du har ju själv upplevt att bli påtvingad nåt som barn (kyrkan) varför vill du göra samma misstag när det gäller din egen son ? Risken finns att du stöter bort honom och du förlorar din son helt.

Indianica

Äldre 6 May 15:46

#103

Barn får ju ofta specialintressen. Min son har t ex kunnat det mesta om dinosaurier och han är överlag intresserad av djur och natur och han är religiös, fast vi andra är icke-religiösa

Han är heller ingen fotbollskille, vilket är udda i dagens samhälle, men inget att göra något åt. Jag kan väl råda att du anmäler honom till sådant han verkar lite intresserad av, t ex dans eller varför inte något musikinstrument, så han får prova på lite olika saker som vidgar hans vyer något och där han kanske kan hitta andra kompisar. Men det är viktigt att också bejaka det intresse som finns, t ex köpa naturfilmer och böcker. man är jud en man är och inte en kopia av föräldrar eller övrig omgivning.

Min son är inte heller så "kompisgalen", men jag har avsatt en dag per vecka när han får komma hem lite tidigare ifrån fritids och så pushar jag honom att ringa en klasskamrat för att leka med och det tycker jag man ska göra som förälder om man anser barnen vara för isolerade.

Man ska inte bara leta fel, diagnoser och beklaga sig, utan aktivt försöka vägleda sitt barn.

Jag kom inte på något bättre

Äldre 6 May 15:50

#104

Akinator skrev 2011-05-04 21:56:36 följande:

Hej!

För att berätta lite om mig själv så är jag en kille i 25-30 års åldern som redan är tvåbarns-pappa. När alla mina vänner fortsatte leva livet när vi var unga så hittade jag min kärlek och jag blev far när jag var väldigt ung.

Idag har jag en son som är 7 år och en dotter som är 4 år. Jag oroar mig mycket för min son som inte riktigt är som alla andra barn om man ska skriva så. Alla hans klasskamrater har väldigt normala intressenen, de gillar fotboll, innebandy och annat som barn gillar i den åldern. Detsamma gäller mina jobbarkompisar som har en barn i den åldern.

När det gäller min son är han intresserad av kyrkor. Jag är själv väldigt sekulär, men tror inte han är religiös, det är nog snarare byggnaden som fascinerar honom. Han älskar att studera dem och läsa om deras historia. Han kan namnet på ett flertal både i vår kommun, och utanför. Jag frågar till vilken nytta, men han säger bara att han tycker att det är kul.

Han har även andra intressen som är väldigt avvikande. Han tycker det är jätteroligt att läsa om blommor och kan därför sitta timmar och plocka i vår trädgård. Min svärfar gillar hon jättemycket eftersom han släktforskar vilket min son intresserar sig för mycket.

Finns även en del annat, men det jag tagit upp här är väl det som utmärker honom mest. Jag är lite orolig, han är inte som alla andra barn och jag kan skämmas för honom. Det tar emot när jag måste erkänna att han är min son och jag har ingen aning om vad mina kompisar tycker och tänker om de undrar vad som gått fel. Han har nästan inga vänner heller, eftersom han inte intresserar sig något för fotboll och liknande. Så han är inte med i någon sportöfreing eller liknande och på rasterna i skolan leker han aldrig med de andra.

Min fru tycker vi ska kolla om han har aspergers syndrom, men jag vägrar just nu. Jag önskar bara att han var normal och som alla andra. Jag hoppas att han får lite andra intressen med åldern, men jag är ytterst tveksam.

Tacksam för svar. Vad ska jag göra? Vad är fel på honom?

Jag kan relatera till din SON. Men inte till dig. Visst, man kan skämmas för sitt/sina barn när de gör konstiga saker som att typ peta näsan och kleta det på någon annan eller liknande.. Men Din son är inte konstig eller onormal bara för att han inte spelar fotboll eller har något enligt dig normala intressen.
Själv så började jag läsa om egyptisk mytologi redan när jag var 10 år, och gör det fortfarande.Och jag håller på med UE och började med det då jag var 12-13, vilket jag antar inte är "normalt" för den åldern heller. Jag har faktiskt blivit en helt okej människa, trots att jag har konstiga intressen (de alternativen jag skrev ner nu var inte de "konstigaste"), och det kommer din son också bli. Men jag förstår inte varför du vägrar göra en utredning om aspergers, om han nu skulle ha det så är det faktiskt väldigt bra att veta, både för din son och resten av familjen.

~Alicia, Min Eviga Sol I Mörkret~

Trillian80

Äldre 6 May 15:54

#105

Ni tror inte att detta är ytterligare en skämttråd? De verkar växa som mögelsporer ju =(
Varför skulle man misstänka Aspbergers när en pojke råkar ha andra intressen än den stora majoriteten liksom? Nä, måste vara skämt.

Trillian80

Äldre 6 May 16:07

#106

Efter att ha läst lite i tråden så inser jag att alla uppenbarligen inte tänker i samma banor.. För mig skulle dessa "special"-intressen inte få mig att höja på ögonbrynen ens, men för andra verkar det vara väldigt viktigt att kontrollera sina barns intressen. Om det nu visar sig vara Aspbergers, skulle TS kunna tänka sig att acceptera sin sons "märkliga" intressen då?

vallakra

Äldre 6 May 16:42

#107

saxa skrev 2011-05-06 15:44:27 följande:

Jag känner många män som inte gillar sport och har nördiga intressen men ändå har massor av vänner.

Jag kan tillägga att en av de egenskaper jag verkligen letade efter hos en man var att han INTE var sportintresserad. Jag hade den stora turen att träffa en underbar man (med AS) som inte kunde namnet på en enda fotbollsspelare i världen

.

multivitaminjuice

Äldre 6 May 17:15

#108

Hej Ts! Det spelar ingen roll vad du gör, visst kan du försöka tvinga honom att börja med en sport exempelvis fotboll men det enda det kommer att sluta med är att din son kommer att börja avsky och ta avstånd från allt vad sport heter och i värsta fall: i från dig. Att bli tvingad till något man inte vill göra kommer aldrig att skapa intresse och nyfikenhet. Du vet ju själv hur jobbigt du tycker det är med kyrkor för att dina föräldrar tvingade dig dit när du var liten, vill du verkligen att din son ska känna samma sak för sport?

Jag tycker också att det låter som att han eventuellt kan ha AS, eller så har han det inte. Men jag tycker inte att en AS diagnos ska skrämma dig, många aspergare kan komma väldigt långt om de får möjlighet eftersom de har förmågan att koncentrera sig på sitt specialintresse och bli riktigt duktiga på de de är intresserade av. Måste han bli likadan som dig?

Vill du hellre att han börjar i fotboll, tvingar sig dit varje träning är olycklig och aldrig blir speciellt bra eftersom han inte tycker att det är tillräckligt intressant för att orka satsa fullt ut än att han får hålla på med det han tycker är riktigt intressant, blir grymt bra på tex biologi(flora), schack eller svensk historia och lyckas få ett välbetalt jobb inom sitt intresse och får må bra med det han gör?

För även om han är ditt barn så är det hans liv vi pratar om och inte ditt och man kan inte tvinga någon att intressera sig för något.

Vill du att han ska få vänner? Ja då är det bästa att låta honom gå med i en förening som gör något HAN tycker är intressant, då kommer det vara lättare för honom att komma in i gruppen. Kanske gör det inget om medelåldern är lite högre i än hans ålder då det verkar som han är lite mognare än andra 7åringar och kanske trivs bättre bland äldre.

multivitaminjuice

Äldre 6 May 17:19

#109

Trillian80 skrev 2011-05-06 15:54:46 följande:

Ni tror inte att detta är ytterligare en skämttråd? De verkar växa som mögelsporer ju =(
Varför skulle man misstänka Aspbergers när en pojke råkar ha andra intressen än den stora majoriteten liksom? Nä, måste vara skämt.

Det är väl också för att han har svårt med de sociala kontakterna? Att ha ovanliga intressen är också typiskt. Men vadå? Vad är det för fel med att ha AS? De flesta vuxna jag träffat med AS hade jag aldrig gissat att de hade någon diagnos om jag inte vetat om det, så man behöver inte vara såå udda och konstig bara för att man har AS, det är jätteolika från person till person.

Trillian80

Äldre 6 May 17:36

#110

multivitaminjuice skrev 2011-05-06 17:19:30 följande:

Det är väl också för att han har svårt med de sociala kontakterna? Att ha ovanliga intressen är också typiskt. Men vadå? Vad är det för fel med att ha AS? De flesta vuxna jag träffat med AS hade jag aldrig gissat att de hade någon diagnos om jag inte vetat om det, så man behöver inte vara såå udda och konstig bara för att man har AS, det är jätteolika från person till person.

Mm, det var dit jag ville komma i mitt andra inlägg. Att det liksom inte borde spela någon roll.

Jag skäms för min son

INNEHÅLL