Vi 4 skrev 2011-08-17 21:26:52 följande:
även jag ger mig till känna och erkänner att jag smyläser i tråden.
Jag känner (till) en del av er från de andra trådarna (ffa 30+ som fick första barnet 2006), men jag platsar inte riktigt enligt kriterierna ovan än.
Vi har för er som inte känner mig fått två barn, men förlorade det första barnet i en olycka när han var 1,5 år. Båda gångerna blev jag gravid ganska snabbt (2 försök resp 6 försök), och ännu snabbare gick det vid en tidigare graviditet (året innan vårt första barn) som dock slutade i ma v14. Hur som helst har vi nu försökt i 10 månader att få ett syskon, och jag fyller 40 år om en vecka så jag känner stor panik över det. Dessutom har maken sedan vi förlorade vårt barn helt tappat lusten och det är oerhört svårt att få till det, pressen gör det förstås ännu värre. Jag funderar på att söka hjälp, men av någon anledning drar jag på det, hoppas så vansinnigt mycket varje gång att jag inte riktigt vill ta tag i det så och sean blir jag så besviken att orken inte räcker för att ringa, och riktlinjerna är väl dessutom ändå så att man ska ha försökt i ett år. Det blev en lång presentation, men nu vet ni vem som smygläser här och glädjs åt de som lyckas och sörjer med dem som har det tufft.
Hej Vi 4!
Gränsen för när man får söka hjälp är lägre när man är äldre. Är man över 35 är regeln att man ska ha försökt i över 6 månader. Svårt det är när lusten inte finns
Marge75 skrev 2011-08-17 20:59:17 följande:
Hmmm, vi gjorde utredning på Sophiahemmet, och det kostade egentligen inget alls, utan gick på högkostnadskortet.
Inflikar hon som känner ganska många i tråden, tjuvläser, men ännu inte börjat jobba på syskon eftersom hon inte får av medicinska skäl. Och när det väl blir möjligt kommer det vara ett helt litet batteri av läkare inblandat från första stund. Så det är väl en definitionsfråga det där om jag kämpat mer än ett år för syskon eller inte ...
*vinkar till alla i tråden som jag inte känner än*
ja när jag var inne där o läste såg det absolut ut som att högkostnadskortet skulle täcka. Tror det kanske kan bli ett telefonsamtal i höst!
Jag har ju ägnat 3 år åt att ta hand om mitt barn. Halva tiden (ungefär) har varit jättejobbig då han inte mått bra. Nu mår han strålande och jag måste börja ta hand om barnets mor! Ett led i det är att söka avlastning så att jag orkar gå på läkarbesök för egen räkning...
Får se om det fungerar. Välkommen till tråden!