Anonym skrev 2011-05-05 13:24:17 följande:
Ja, bra fråga! Jag är inte överdrivet intresserad över just vilken siffra hon skulle få utan skulle nog mer ta det som en bekräftelse på vem hon är. Hon behöver inte behandas mer annorlunda än något annat barn men hon behöver bli sedd och bekräftad även hon trots att hon har lätt för sig.
Jag tror inte att de högbegåvade barnen har lika lätt som du skriver med att kompensera brister, deras brist är ju att de får för lite stimulans och därför inte lär sig studieteknik ordentlig. Men, ja, man borde helt klart möta alla barn efter deras enskilda behov och det är just detta jag vill att även skolan ska göra. Det är däremot en utbredd myt att de högbegåvade barnen inte behöver extra hjälp och därför förbises.
Begåvade barn behöver hjälp och stimulans i skolan - där är vi helt överens (jag har debatterat detta livligt med min styvfar som är lärare och trott att "jaja, de klarar sig alltid" - nu råkar jag ha erfarenhet av att vara ett begåvat barn i skolan och dessutom kan jag prata för mig så jag har övertygat honom
), men man behöver inte ha en utredning på dem för att det ska vara tydligt. Jag är övertygad om att det räcker att som förälder vara uppmärksam och dels tala med sitt barn och dels tala med läraren - och vara redo att ställa till ett jävla liv om man möter kassa attityder. Man får ju inte lärarna med sig genom att säga "Nu råkar lille Pelle ha 145 i IQ så du kan inte riktigt behandla honom som vanliga barn!!".
Anonym skrev 2011-05-05 13:10:06 följande:
Varför är det en dum idé? Hon säger själv redan att hon inte tänker som de andra barnen så varför ska jag undanhålla detta?
Vad jag är mer orolig över är att hon ska se sig som sämre än de andra, inte tvärtom då hon är en väldigt empatisk liten varelse. Jag vill få upp hennes självkänsla men det är inte därför jag tänker på iq-test.
Jag hade genom hela min skolgång en djupgående känsla av att vara annorlunda och tänka annorlunda. Det är inte alltid så roligt - min man kände likadant.
Men det viktiga i detta är ju att diskutera med din dotter på vilket sätt hon upplever sig annorlunda och vad hon tycker om det. Är det bra att vara som alla andra? Hur skulle hon vilja vara? Vad tycker hon om andra barn som inte är som hon? Är det viktigt att vara likadan, att passa in, även om man måste göra om sig?
Apropå det här med att "om smarta barn inte får stimulans i skolan så blir de bråkstakar" - jag tror inte det stämmer för fem öre. Det finns säkert en och annan smart unge som tar ut sin frustration på kompisarna, men om ni själva tänker tillbaka på er skoltid - vilka var bråkstakarna? Vad blev det av dem? Ok att en del av de som busade i låg- och mellanstadiet var de smarta ungarna, men de skärpte ju till sig i högstadiet och gick vidare till ganska ordnade liv. De som hoppade av skolan, som rökte, slogs, söp, käftade emot och blev losers och slackers, slog de någonsin er som missförstådda genier eller som puckon?
För min egen erfarenhet är att de som bråkade mest var faktiskt rätt dumma i huvet. Det blev aldrig något av dem.
`
(Jag är medveten om att jag sitter i en rätt priviligierad sits - jag bor i en stad och i ett område där normen är föräldrar med högskoleutbildning, där ingen lyfter på ögonbrynen åt att barnen kan läsa och skriva när de börjar skolan och där normen är att barn kan mycket och lär sig lätt.)
