Anonym

Äldre 5 May 12:38

46 svar

Iq-testa barn?

Av någon dum anledning så är jag orolig för att dottern är smart. Visst, hon resonerar och tänker mycket och klokt men är trots allt bara fem år så vem vet egentligen. Min undran är ifall någon av er här gjort ett iq-test som barn eller fått det gjort på era barn? Borde kanske glädjas åt hennes intelligens men tyvärr ser har jag lite dåliga erfarenheter och hon visar själv tendenser åt samma håll.

Jag vill därför se till att hon får det stöd hon behöver så tidigt som möjligt. Kan ett iq-test vara till hjälp? Eller är det bara någon form av självbekräftelse?

Anonym Trådstartaren

Äldre 5 May 14:50

#21

Tygtiiger skrev 2011-05-05 13:36:13 följande:

Begåvade barn behöver hjälp och stimulans i skolan - där är vi helt överens (jag har debatterat detta livligt med min styvfar som är lärare och trott att "jaja, de klarar sig alltid" - nu råkar jag ha erfarenhet av att vara ett begåvat barn i skolan och dessutom kan jag prata för mig så jag har övertygat honom

), men man behöver inte ha en utredning på dem för att det ska vara tydligt. Jag är övertygad om att det räcker att som förälder vara uppmärksam och dels tala med sitt barn och dels tala med läraren - och vara redo att ställa till ett jävla liv om man möter kassa attityder. Man får ju inte lärarna med sig genom att säga "Nu råkar lille Pelle ha 145 i IQ så du kan inte riktigt behandla honom som vanliga barn!!".

Anonym skrev 2011-05-05 13:10:06 följande:

Varför är det en dum idé? Hon säger själv redan att hon inte tänker som de andra barnen så varför ska jag undanhålla detta?

Vad jag är mer orolig över är att hon ska se sig som sämre än de andra, inte tvärtom då hon är en väldigt empatisk liten varelse. Jag vill få upp hennes självkänsla men det är inte därför jag tänker på iq-test.

Jag hade genom hela min skolgång en djupgående känsla av att vara annorlunda och tänka annorlunda. Det är inte alltid så roligt - min man kände likadant.

Men det viktiga i detta är ju att diskutera med din dotter på vilket sätt hon upplever sig annorlunda och vad hon tycker om det. Är det bra att vara som alla andra? Hur skulle hon vilja vara? Vad tycker hon om andra barn som inte är som hon? Är det viktigt att vara likadan, att passa in, även om man måste göra om sig?

Apropå det här med att "om smarta barn inte får stimulans i skolan så blir de bråkstakar" - jag tror inte det stämmer för fem öre. Det finns säkert en och annan smart unge som tar ut sin frustration på kompisarna, men om ni själva tänker tillbaka på er skoltid - vilka var bråkstakarna? Vad blev det av dem? Ok att en del av de som busade i låg- och mellanstadiet var de smarta ungarna, men de skärpte ju till sig i högstadiet och gick vidare till ganska ordnade liv. De som hoppade av skolan, som rökte, slogs, söp, käftade emot och blev losers och slackers, slog de någonsin er som missförstådda genier eller som puckon?
För min egen erfarenhet är att de som bråkade mest var faktiskt rätt dumma i huvet. Det blev aldrig något av dem.
`

(Jag är medveten om att jag sitter i en rätt priviligierad sits - jag bor i en stad och i ett område där normen är föräldrar med högskoleutbildning, där ingen lyfter på ögonbrynen åt att barnen kan läsa och skriva när de börjar skolan och där normen är att barn kan mycket och lär sig lätt.)

Tack, nej, jag tror jag börjar vända åt att ta det som det kommer. Har redan nu krigat lite med dagis för att dottern ska få vad hon behöver och är helt klart beredd att gå till strid om ifall skolan inte lever upp till mina förväntningar. Jag har ju faktiskt fått in dagispersonalen på rätt väg så skolan ska väl gå att leda rätt också om dom nu inte redan är där.

Jag har aldrig sagt att min dotter är smart utan mer fått det påpekat för mig och när jag nu läst på lite om smarta små barn så ser jag ju att hon passar in i den mallen - på både gott och ont.

Vi lever tyvärr inte så privilegierat utan mitt ute på landsbygden där tempot är något lugnare så kunskapen är inte så stor här eller så sitter traditionen fast starkare i landsbygden, vem vet?

Anonym Trådstartaren

Äldre 5 May 15:15

#22

Anonym skrev 2011-05-05 13:55:08 följande:

Men vad är det vi diskuterar här? Är det väldigt duktiga barn som har lätt att lära sig och som t ex kan läsa, skriva och multiplikation när de börjar 1:an? Det har mina kunnat och jag har aldrig tänkt på dem som överintelligenta utan som alldeles normala barn som är intresserade av att lära sig. Efter ett par år i dagens skolan är alla barn på ungefär samma nivå. Eller pratar vi om överintelligenta barn som skulle kunna börja på universitetsnivå i 10-årsåldern, såna barn som det bara finns ett fåtal av i landet?
Att vara intelligent är ju inget problem, men att vara överintelligent kan nog vara det.

Dina barn kanske hör till dom högpresterande? Har du inga problem med dina barn så är allt ju bara frid och fröjd. Min dotter är visserligen duktig på att räkna men det är inte detta som gör att jag tror att hon är lite extra begåvad utan det är det faktum att hon tänker mer komplext. Om vi nu pratar i iq-termer så ligger hon kanske över 120 och då finns här i Sverige ett betydande antal så hon är långt ifrån ensam.

Att vara intelligent är tyvärr inte helt enkelt alltid.

iAnna4

Äldre 22 May 02:22

#23

Vi har IQ testat två av våra tre barn (väntar lite med minstingen, hon har inte fyllt tre än).

Sonen har det väldigt lätt för sig i skolan och behöver generellt inte läsa på läxor utan kan det mesta på en gång. Däremot har det väldigt knepigt med relationer till andra elever och lärare. Han säger att han har tråkigt i skolan, kan inte riktigt sitta still, vill inte jobba i grupp, hittar på nya saker hela tiden - det kan vara bus som uppfinningar, laga mat eller komposera musik.
Psykologen gjorde ett WISC-IV och det visade sig att han han är ett särbegåvat barn. Innan var jag tveksam till IQ test men nu känner jag att det är ganska skönt att veta varför han är så och vad han är bra/dålig på. (Han har det mycket svårt med skriftlig information och lättare med muntlig) Det kommer också bli lättare för lärarna att "nå" honom och de kommer att kunna ge han andra uppgifter och utmaningar.

Dottern dagdrömmer och sitter och tittar ut genom fönstret mesta delen av dagen. Okontaktbar. Intresserad av endast matte. Vi tog henne till en annan psykolog (de gillar inte att testa/träffa barn i samma syskon skara) som testade WISC-IV & andra tester. Hon är också ett särbegåvat barn med ungefär samma slutpoäng som storebror men med andra svårig/lättheter. Hon behöver se informationen och har det jättesvårt med muntlig information. Hon har också ADD vilket gör det knepigt för henne att koncentrera sig.

Jag har försökt att hitta lite info om särbegåvade barn på svenska websidor men inte lyckats så bra. I Sverige verkar det som om det är tabu med IQ tester eller högt IQ i huvud taget . Vi är jätteduktiga på att hjälpa handikappade och barn med andra hinder (Asperger, autism etc) men inte särbegåvade barn, alla ska vara medelmåttiga, ingen får vara duktigare än en annan.
Studier visar att 66% särbegåvade barn som inte får hjälp är antingen medelmåttiga elever eller helt ur systemet när de är 14 år gamla (!!!). Det är inte för att de har ett högt IQ som de kommer att lyckas i skolan.

Har inte testat mig själv men känner igen mig i beskrivningen och hade gärna velat få lite hjälp med studie teknik som yngre. Hur ställer man upp ett problem när svaret kommer upp i huvudet av sig själv? Hur ska man vara fokuserad och lyssna på lektionerna i skolan när man fattar allt på en gång eller om man redan kan?
Har man ingen vuxen/lärare som hjälper en att lära sig att organisera sitt arbete, hitta andra uppgifter eller läsa i en snabbare takt så blir det svårt. Jag hoppade av gymnasiet vilket jag bittert ångrar idag. Jag kunde läsa, skriva och räkna (+, -, x) när jag började ettan. Men stackars mamma fick alltid höra på kvartsamtalen - "Hon kan om hon vill", "Hon bara leker med sina pennor" etc.
Jag vill inte att mina barn ska gå samma väg. Vi kommer att testa minstingen om några år. För tillfället går hon på förskola men kommer att se till att hon börjar skolan tidigare eller hoppar en klass om det behövs (skulle ha gjort det med sonen när han gick i ettan om vi vetat).

Till er som tror att ni har särbegåvade barn - gå och testa dem! De kommer att behöva mera hjälp än ett "normal begåvat" barn, ju tidigare ni vet, desto bättre. WISC testet kan göras från 3 års ålder.
Kan ni Franska så googla på "enfant intellectuellement précoce" eller "EIP" - det finns mycket information att hitta.

Ha det bra

Anonym

Äldre 22 May 02:37

#24

Anonym skrev 2011-05-05 13:24:17 följande:

Ja, bra fråga! Jag är inte överdrivet intresserad över just vilken siffra hon skulle få utan skulle nog mer ta det som en bekräftelse på vem hon är. Hon behöver inte behandas mer annorlunda än något annat barn men hon behöver bli sedd och bekräftad även hon trots att hon har lätt för sig.

Jag tror inte att de högbegåvade barnen har lika lätt som du skriver med att kompensera brister, deras brist är ju att de får för lite stimulans och därför inte lär sig studieteknik ordentlig. Men, ja, man borde helt klart möta alla barn efter deras enskilda behov och det är just detta jag vill att även skolan ska göra. Det är däremot en utbredd myt att de högbegåvade barnen inte behöver extra hjälp och därför förbises.

Jag tycker du tänker fel och i mina ögon ser det mer ut som att det är DU som behöver bekräftelsen och det skulle du få med en siffra i handen. Jag vet inte men jag kopplar inte ihop det med hög intilligens direkt utan mer wannabee. Barn ska bekräftas precis för vad de är utan papper.

Min dotter har gjort ett WISC-test och det är inte en siffra utan många.

Nu låter det taskigt men jag hoppas verkligen att BUP nekar dig därför att deras resurser ska gå tilld em som behöver det, inte till föräldrar som har lite lust. Om hon får problem senare och en del av problemen ligger i intellegensen då först är det befogat med test.

Anonym

Äldre 22 May 02:46

#25

iAnna4 skrev 2011-05-22 02:22:18 följande:

Till er som tror att ni har särbegåvade barn - gå och testa dem! De kommer att behöva mera hjälp än ett "normal begåvat" barn, ju tidigare ni vet, desto bättre. WISC testet kan göras från 3 års ålder.
Kan ni Franska så googla på "enfant intellectuellement précoce" eller "EIP" - det finns mycket information att hitta.

Det är sant och där har föräldrarna en viktig roll. Barnets liv består till stor del av lärande men det finns absolut inget som säger att det ska ske endast i skolan och med skolämnen. Det finns massor av annat att upptäcka och lära som berikar och stimulerar. Men det kräver engagemang och intresse...

Tycker nästan att den käcka uppmaningen är fräck. Dels för att det tar resurser från de som behöver BUP mm dels går hela ditt inlägg ut på att med ett papper i handen kan man sätta press på lärana utan att behöva göra så mycket själv.

iAnna4

Äldre 22 May 10:22

#26

Anonym skrev 2011-05-22 02:46:18 följande:

Det är sant och där har föräldrarna en viktig roll. Barnets liv består till stor del av lärande men det finns absolut inget som säger att det ska ske endast i skolan och med skolämnen. Det finns massor av annat att upptäcka och lära som berikar och stimulerar. Men det kräver engagemang och intresse...

Tycker nästan att den käcka uppmaningen är fräck. Dels för att det tar resurser från de som behöver BUP mm dels går hela ditt inlägg ut på att med ett papper i handen kan man sätta press på lärana utan att behöva göra så mycket själv.

Vet inte om jag uttryckte mig rätt. Vill absolut inte sätta press på lärarna utan hjälpa dem att hjälpa mina barn. Det är inte helt lätt att ha ett eller flera barn med speciella behov i en klass. Vi bor inte i Sverige och barnen är i skolan från 8.30 till 16.30 - de spenderar nästan mera tid där än hemma, plus att båda barnen går i samma klass (tre nivåer i samma klass med samma lärare) - deras lärare har det tufft.
När de är hemma hittar vi på aktiviteter som stimulerar dem, sport, musik, utflykter mm.

Förstår inte varför särbegåvade barn "tar resurser från de som behöver BUP" mer än andra barn som har andra speciella behov. De är minst lika behövande som andra, fast de flesta resonerar att "han/hon" lär sig snabbt eller kan redan, riktigt så är det inte. Det har inte varit lätt heller att sätta fingret på VAD som var tokigt - vi har hållt på i tre år innan vi fick barnen testade. Tror att de flesta föräldrar "känner på sig" när något är tokigt med ens barn, är det då dåligt att man försöker få sig hörd? Min bror fick diagnosen Asperger med ADD när han var 22, även fast mamma kämpat och försökt att få sig hörd sen har var 7. Han är väldigt bitter och besviken på svenska systemet och skola som aldrig kunnat hjälpa honom för att de inte vetat.

Anonym

Äldre 22 May 11:51

#27

iAnna4 skrev 2011-05-22 10:22:48 följande:

Vet inte om jag uttryckte mig rätt. Vill absolut inte sätta press på lärarna utan hjälpa dem att hjälpa mina barn. Det är inte helt lätt att ha ett eller flera barn med speciella behov i en klass. Vi bor inte i Sverige och barnen är i skolan från 8.30 till 16.30 - de spenderar nästan mera tid där än hemma, plus att båda barnen går i samma klass (tre nivåer i samma klass med samma lärare) - deras lärare har det tufft.
När de är hemma hittar vi på aktiviteter som stimulerar dem, sport, musik, utflykter mm.

Förstår inte varför särbegåvade barn "tar resurser från de som behöver BUP" mer än andra barn som har andra speciella behov. De är minst lika behövande som andra, fast de flesta resonerar att "han/hon" lär sig snabbt eller kan redan, riktigt så är det inte. Det har inte varit lätt heller att sätta fingret på VAD som var tokigt - vi har hållt på i tre år innan vi fick barnen testade. Tror att de flesta föräldrar "känner på sig" när något är tokigt med ens barn, är det då dåligt att man försöker få sig hörd? Min bror fick diagnosen Asperger med ADD när han var 22, även fast mamma kämpat och försökt att få sig hörd sen har var 7. Han är väldigt bitter och besviken på svenska systemet och skola som aldrig kunnat hjälpa honom för att de inte vetat.

Lärare är rustade på ett annat sätt än föräldrar hur de ska handskas med barns inlärande. Ialafall i Svergie.

Menar du allvar med det sista? I så fall så är det riktigt skrämmande.
Det sista stycket du skrev riktade sig till dem med "smarta barn" och inte med de som ev har en diagnos som dina barn. Förstår du verkligen inte hur eller att iq-testande "på kul" stjäl resurser??

Är det riktiga problem så brukar det inte vara svårt att få en diagnos däremot om beteendet ligger inom det som kan vara normalt. Jag ser ingen vinst annat än för skolpengens skull med denna övertro på diagnoser. Det bidrar till ett samhälle som inte tillåter annat än det som är strikt normalt och allt annat ska diagnostiseras.

iAnna4

Äldre 22 May 13:26

#28

Anonym skrev 2011-05-22 11:51:44 följande:

Lärare är rustade på ett annat sätt än föräldrar hur de ska handskas med barns inlärande. Ialafall i Svergie.

Menar du allvar med det sista? I så fall så är det riktigt skrämmande.
Det sista stycket du skrev riktade sig till dem med "smarta barn" och inte med de som ev har en diagnos som dina barn. Förstår du verkligen inte hur eller att iq-testande "på kul" stjäl resurser??

Är det riktiga problem så brukar det inte vara svårt att få en diagnos däremot om beteendet ligger inom det som kan vara normalt. Jag ser ingen vinst annat än för skolpengens skull med denna övertro på diagnoser. Det bidrar till ett samhälle som inte tillåter annat än det som är strikt normalt och allt annat ska diagnostiseras.

Självklart ska man inte testa barn "på kul", inte vuxna heller för den delen. Men jag tror att det kan vara bra att man testar om barnet har problem med inlärning eller uppförande i skolan, på andra aktiviteter eller i hemmet. Man växer inte ur problemen eller i kapp "vuxen IQ" - det löser sig inte med tiden, man måste ta tag i det och alla inblandade parter måste vara informerade för bästa agerande.

Och ja, helt allvarligt med min bror. Han är 25 idag och bor hos mamma, ingen utbildning och inget jobb. Vet inte i vilken ände han ska börja.... Sverige är inte alltid så jättebra.

Anonym

Äldre 22 May 13:37

#29

iAnna4 skrev 2011-05-22 13:26:31 följande:

Självklart ska man inte testa barn "på kul", inte vuxna heller för den delen. Men jag tror att det kan vara bra att man testar om barnet har problem med inlärning eller uppförande i skolan, på andra aktiviteter eller i hemmet. Man växer inte ur problemen eller i kapp "vuxen IQ" - det löser sig inte med tiden, man måste ta tag i det och alla inblandade parter måste vara informerade för bästa agerande.

Och ja, helt allvarligt med min bror. Han är 25 idag och bor hos mamma, ingen utbildning och inget jobb. Vet inte i vilken ände han ska börja.... Sverige är inte alltid så jättebra.

Jag utgår från TS och då är det mes på kul... Håller definitivt INTE med om att man ska testa pga felaktigt uppförande, det är i själva verket en upprörande tanke. Ska man testa ska det finnas GRAVA problem.
Känner eller tror man att man har ett smart barn får man som ansvarstagande förälder engagera sig lite och stimulera barnet på fritiden, att släpa iväg barnet på tester är befängt.

Barn har inte någon form av "vuxen iq", vilken erfarenhet har du egentligen??
Som jag tryckt på, man kan inte lägga ansvaret på staten utan måste faktiskt ta sitt förbannade föräldraansvar.
Sen kan man göra som du- utgå från att det är ett problem, eller så kan man utgå från att det är en tillgång och agera därefter.

Att din bror idag inte har några ambititioner har faktiskt oerhört lite med staten att göra. Han är vuxen och kan ta ett vuxenansvar SPECIELLT om han nu har så hög IQ som du låter påskina.

Men därmed kan man dra slutsatsen att IQ har mycket lite med att göra hur man lykas i samhället. Jag hävdar fortfarande att det mesta har med föräldrarnas uppfostran att göra...

iAnna4

Äldre 22 May 16:20

#30

Anonym skrev 2011-05-22 13:37:12 följande:

Jag utgår från TS och då är det mes på kul... Håller definitivt INTE med om att man ska testa pga felaktigt uppförande, det är i själva verket en upprörande tanke. Ska man testa ska det finnas GRAVA problem.
Känner eller tror man att man har ett smart barn får man som ansvarstagande förälder engagera sig lite och stimulera barnet på fritiden, att släpa iväg barnet på tester är befängt.

Barn har inte någon form av "vuxen iq", vilken erfarenhet har du egentligen??
Som jag tryckt på, man kan inte lägga ansvaret på staten utan måste faktiskt ta sitt förbannade föräldraansvar.
Sen kan man göra som du- utgå från att det är ett problem, eller så kan man utgå från att det är en tillgång och agera därefter.

Att din bror idag inte har några ambititioner har faktiskt oerhört lite med staten att göra. Han är vuxen och kan ta ett vuxenansvar SPECIELLT om han nu har så hög IQ som du låter påskina.

Men därmed kan man dra slutsatsen att IQ har mycket lite med att göra hur man lykas i samhället. Jag hävdar fortfarande att det mesta har med föräldrarnas uppfostran att göra...

Har du läst alla inlägg? Det finns en annan tråd på den här sajten där någon pratar om "vuxen IQ" - inget jag håller med om. Har aldrig sagt att min bror har högt IQ, han har Asperger och ADD.
Läs alla inlägg innan du kommenterar.

Iq-testa barn?

INNEHÅLL