Ensam är inte stark

Ts, är det nåt du vill att ditt barn ska växa upp med då? I en tvåsamhet så borde väl kommunikation vara a och o för barnets skull, och om det inte går så är det kanske värre att växa upp med två människor som sänder ut fel signaler genom att inte kommunicera, än det är att växa upp med en ensamstående mamma? Du fick det att låta som att det måste vara dåligt att växa upp med en ensamstående mor, vilket det inte alls behöver vara.

Men snälla "Våra Liv" tror du jag är född igår??
Dina inlägg tyder på det i alla fall. Jag vet att vår dotter i dagsläget inte hör eller ser när vi bråkar. Däremot är jag övertygad om att det är så i många familjer. Beror på hur föräldrarna "bråkar" samt när och var.

Vidare känner jag till 50/50-rekommendationen. Så ingen big news.

Självklart kämpar man för sina barn. Vilket överflödigt tillägg.

Tillslut Idiotblondinen, du är lika trevlig som vanligt i din argumentationsteknik. Det är inte första gången man stöter på dig. Det måste vara toppen att veta allt och alltid göra rätt.
Och ja, vi (jag) har läst era "råd", det jag dock invände mot var att ni faktiskt inte frågar mer om själva relationen utan verkar utgå från era egna taskiga realtionen i ryggsäcken.
Bara för att man har ett förhållande som inte fungerar som det borde behöver det inte innebära att man lever med en person som är missbrukar, misshandlare el. dylikt. Alla är inte lika. Punkt. Alla hanterar saker på olika sätt. Det innebär inte per automatik att jag inte kämpar för mitt barn.

Jag kämpar för att inte bråka hemma, jag kämpar för min egna ekonomiska frihet, jag kämpar för att kunna "gå" den dagen det känns lönlöst att kämpa för tvåsamheten, jag gör allt för att min dotters vardag ska vara harmonisk och fantasifull.

Anonym (en till): Ok. Jag kommenterade bara trådstarten, och där gjordes det klart hur dåligt förhållandet var. Jag har inte kommenterat något av dina inlägg. Det är ju synd om du har problem med mig, men jag har inte kommenterat dina inlägg.

idiotblondinen:

nej det är såklart ingen vidare tillvaro för ett barn, men om du läser mina svar till dig, så ser du kanske att det inte handlar om det du tar upp. Tack ändå för dina svar.

(en till):

kan bara instämma med dig och ju mer du skriver och beskriver vill jag på något sätt prata vidare lite via privata mail istället, hm, hur göra nu när vi är anonyma (finns säkert ett givet sätt, men jag är för trött för att komma på just nu..) Om du har lust - hur göra?

Ett tillägg till "våra Liv".

Du skriver att trots delad vårdnad kan mannen inte göra som han vill. Man ska då enl. dig kämpa för ensam vårdnad.
MEN skriv då till mig hur jag ska gå till väga? Det fungerar ju enligt dig! Jag vill gärna veta, så snälla berätta????
Min man finns inte i brottsregistret, har inga anmälningar om misshandel på sig, är inte missbrukar. Han är egenföretagare, driver ett väletablerat företag sedan 1997. Utåt sätt är han den mest ansvarfulle man kan tänka sig. Han har god ekonomi.
Så berätta för mig hur jag ska kämpa mig till att vår dotter inte ska behöva bo hos honom? Jag är så pass insatt i det rättsliga väsendet att jag VET att det inte skulle räcka med att säga att "min sambo har ett hett temprament, noll till tålamod osv".

TS, jag har gärna mer kontakt med dig.
Kan inte heller komma på nått bra nu Men vi kanske kan öppna varsitt "fake-konto" här på FL och skriva vad vi kallar oss här i tråden. Då kan vi sedan skicka meddelanden till varandra eller genom privata e-mail.
Jag bor i Stockholm, vart bor ni?

*hihi*, bra idé, häng kvar så ska jag skapa ett.....först då talar jag om vart vi bor *hemliga jag*

Jag hoppas att det löser sig för er båda, som ensamstående eller inte. Jag ville bara klargöra att det inte nödvändigtvis är dåligt för ett barn att ha en ensamstående förälder. Lycka till! Gonatt.

Laddningarna som finns i ett bråkande hem går inte att ta miste på ifall man bor där, oavsett ifall man ser sina föräldrar gräla eller inte.

Gräl är inte det värsta på denna jord, men blir det för jobbiga gräl kanske man skall göra något åt saken i den mån det går.

idiotblondinen:

nej jag vet, det finns massa bra ensamstående föräldrar därute no doubt about it, jag tror att denna fråga är så pass känslig och komplex att det inte var så smart av mig att ta upp den på nätet.

Cinzano:

Vårt barn får av naturliga skäl sällan höra ngt bråk eller dyl. av naturliga orsaker att jag är sk gräsänka och mest är själv med barnet. Så, nu var det sagt, nu vill jag inte avslöja mer än jag redan gjort. Dock känner givetvis barnet av att mamma inte mår bra av pappa, vare sig han är närvarande fysiskt eller ej, men jag kan inte lägga skuld på mig själv för det också - jag känner det jag känner och visar det jag visar.

Ibland är inte allt perfekt och jag vill heller inte att mitt barn ska tro att livet är så heller. Nu är det som det är, kanske blir det bättre sen. Förhoppningsvis. Det måste bli bättre.

(en till):

Maila till "memysan" så kan vi maila mer sen, på annan mailadress.

Kram alla och sov gott