Ensam är inte stark

jag befinner mig i ungefär samma situation som TS. Jag bor i Stockholm och skulle
gärna diskutera mer privat via mail el dyl. Har ni funnit något sätt?

Anonym:

"Innan skrev du ju att erat förhållande var ohållbart och att ni inte hade respekt för varandra och en massa annat, vad får dig att tro att allt plötsligt skulle förändras och att du kommer bli överlycklig i er relation? Han vill ju inte ens gå på familjerådgivning.

Jag tycker inte det låter som en trygg uppväxt för ditt barn, hoppas att du själv också inser det en dag, och slutar vara så beroende av en kille."

Plötsligt förändras? Var står det att jag har sagt att det kommer att ske över en natt? Däremot hoppas jag att vi kommer att reda ut våra problem inom en hyfsat snar framtid. Nej han vill inte gå i terapi - är det ett bevis på att han inte vill lösa våra problem? Han vill kanske försöka på egen hand först. Nåväl jag ska inte sitta här och försvara honom á la klassiskt dåligt-förhållande-manér - men jag vill bara kommentera en del skribenters sätt att dra snabba slutsatser - visssa saker stämmer in, men de som inte gör det blir så "komiska" för mig på något sätt.

"Jag tycker inte det låter som en trygg uppväxt för ditt barn, hoppas att du själv också inser det en dag, och slutar vara så beroende av en kille."

Ok, men då säger vi i så fall att dina barn inte heller har en trygg uppväxt eller kommer att ha det och att du inser det Ja, jag är beroende av min kille precis som du förmodligen räknar med att din kille finns kvar i ditt liv, även om ni skulle hamna i en rejäl svacka. Jag vill dock inte vara ensamstående - sen om det skulle bli så, skulle jag göra det bästa av det - men jag är inte den som tar den enkla vägen ut och drar - man gör inte så mot sitt barns far - inte utan att ha prövat alla nödutgångar om du förstår vad jag menar.

"Och nej, mina föräldrar är inte skilda och jag är inte ensamstående själv "

Grattis!

"Hur kan du tycka att allt utan kärnfamiljen är "fel"? Tror det är någon fix idé du har snöat in i, att bara det är mamma pappa barn som lever tillsammans så är det rätt, men ju fortare du inser att så inte är fallet, desto bättre. "

Har du fixa idéer också - stackars dig Ja, jag vill att mitt barn ska få växa upp i en kärnfamilj - det står jag för. Skönt att min kille också känner så.

rättelse: gör inte så mot sitt barn menar jag förstås....

(jag också):

maila till Memysan, så kan vi prata mer där!

Kram

Jag tycker faktiskt synd om dig Ts. Vad vill du med den här tråden egentligen?
Du vägrar ju inse fakta och bara försvarar din kille. Du bara tjatar om "ensamstående och kärnfamilj" hela tiden, vart vill du komma?
Tycker som flera andra att du är ego..

Sen att du trampar i klaveret flera gånger och inte står för vad du skriver är en annan sak..

Anonym:

1. Mitt syfte från början var att beskriva ångesten över att ev bli ensamstående mamma. Senare bland inläggen kom jag fram till den egentliga problematiken, dvs oron över att barnets far inte klarar av spädbarnstiden (men är desto bättre och mer populär när det gäller äldre barn.

2. Anledningen till att jag kom att försvara killen var egentligen ett sätt för mig att försvara mig själv eftersom jag - när jag skapade tråden inte hade en aning om att det skulle droppa in sådana okänsliga, fördömande och nedlåtande inlägg (riktat mot mig och några till) - såsom t ex ditt ......men de allra flesta har kommit med goda och välmenande råd och dessa är jag glad för. Du och jag är nog olika - men jag skulle aldrig drömma om att kalla någon - som uppenbarligen är i kris för ditt ego, det är synd om dig osv....där får du tumme ner så det sjunger om det.

3. Bara för att vissa löser sina kriser i förhållandet genom att göra slut, behöver inte det innebära att det är lösningen för alla...

4. Nu har jag iaf fått minst en brevvän som är ödmjuk för hon vet hur komplex situationen är. Så jag är nöjd trots allt

Anonym:

By the way - vad var ditt syfte med ditt inlägg? Att trycka dit mig?!

Som avslutning vill jag bara poängtera en sak: ni skribenter som skriver att "lägger man ut en tråd så får man "råden" tåla. NEJ - det ger inte er rätt att vara fördömande, cyniska och besserwisser - använd inte en tråd som ursäkt för att få vara otrevlig

Våra Liv:
Jag har sett dig vara i farten i andra trådar och du verkar vara helt inställd på att alla andra ska göra precis som du gjort i ditt liv, försök se lite vidare på tillvaron och andra och inse att det finns andra möjligheter och alternativ ibland. Jättetråkigt att du hade en kanonjobbig relation tidigare och att du lyckades ta dig ur den - det var strongt Hoppas din äldsta son inte kommer att svara negativt när han inser att hans styvpappa inte är hans bio-pappa - vad vet jag om hur det blir och jag tänker, till skillnad från dig inte lådsas att jag kan förutspå framtiden heller.

Ni andra, tack för välmenande råd och alla styrkekramar jag fått - de värmde :-d Det blir bara bättre och bättre med killen för varje dag nu - jag trodde inte det var möjligt, men nu när jag anamat min nya teknik (utan att för den skull förlora mig själv) så ser jag ljust på framtiden igen

Nu ska jag gå och leka med mitt älskade barn.

Kram

Ts, vad roligt att saker blir bättre mellan dig och mannen! Glädjande att höra.

hur mailar man till memysan?

Att stanna i ett förhållande som är som ditt TS tror du barnet kommer att må bra??? Dom märker å änner av vibbar mycke mer än va vi kan ana! Och sen om han är så ego...

Jag har varit i ett snudd på liknande förhållande så jag vill inte på nå sätt hacka ner på dig,absolut inte, men att vara kvar i ett förhållande för tex barnets skull för att ha en kärnfamilj de funkar inte i längden. även du ska må bra liksom ditt barn då de blir större och förstår mer. Jag gick ifrån min då min minsta var 9 mån och de va de bästa jag gjort för oss.vi fick de Mycke bättre utan honom. Synd att behöva säga så men de är ju sant...

Men jag önskar dig lycka till vad som än händer!

Anonym (jag också): Jag tror att du går till startsidan, sen till vänster i spalten under "mitt krypin" står det "skicka meddelande". Tryck där, o sen skriver du memysan o skriver ditt meddelande till henne. Tror det är så iallafall...

Hej ts,
jag har inte läst igenom alla svar i tråden men vill bara säga att du inte är ensam. Jag känner igen mig så väl i ditt inlägg...tyvärr
Har ett barn på snart 1 år och förhållandet knakar rejält. Det är bråk och tjafs hela tiden, nästintill varenda dag. Det hela börjar kännas mer och mer ohållbart. Men precis som dig vågar jag inte riktigt lämna honom. Jag är rädd för att inte klara av det. Dessutom vill jag att mitt barn skall ha en riktigt familj så att säga - något jag aldrig haft och faktiskt saknat väldigt mycket under min uppväxt. Men å andra sidan kan man inte stanna i ett förhållande där man inte mår bra, barn känner så väl av sånt där och i slutändan blir ju även de lidande.
kram och lycka till!!!

ts som vilka trådar då? skulle vara kul o veta.. säger vad jag tycker, säger inte vad ni måste göra vet du... sen om ni väljer o inte ta råd så är det upp till er, inget jag påtvingar...
inget du behöver vara otrevlig för...
min son vet redan att hans pappa inte är hans bio o han hasr bilder o får se sin bio pappa hela tiden... det är liksom hans rättiogheter...

du vet inte ett skito m framtiden men du förutsäger att det blir skit som ensamstående det har du ju redan sagt.. till skillnad från dig vågade jag chansa kan jag lika grna säga men jag hoppas ni reder upp allt o erat barn får den lugna familjeidyll den behöver...

Jag har också varit i en dålig ohållbar relation, med mitt barns pappa. Jag ville så gärna att vi skulle vara en familj för att vi hade barn ihop och stod ut med allt jobbigt fast jag borde insett att det var ohållbart. Han var omogen, självisk och vårt förhållande var inte bra alls, hade vi inte fått barn hade det inte hållt en sekund till. Men jag ville inte bli ensamstående. Kände ingen som var det, trodde det skulle kännas som ett enormt nederlag.

Som tur var så tog jag mitt förnuft till fånga en dag och lämnade honom, det var en enorm lättnad att plötsligt slippa allt jobbigt i mitt liv. För det var mitt ex och vår relation som gjorde att jag var ledsen, frustrerad och arg eftersom vi bråkade hela tiden.
Kvar fanns jag och min son, det var en frihet. Allt jobbigt som hörde ihop med mitt dåliga förhållande slapp jag nu, kunde koncentera mig på min son och mig själv.

Nu är jag inte ensamstående längre, när min son var 2 år träffade jag en ny man, men jag kan faktiskt sakna tiden då det bara var jag och min son, vi kom varandra så nära och det var underbart att slippa bråk och bara ha det lugnt och skönt och kunna bestämma allt själv. Jag trivdes med det, fast jag aldrig trott att jag skulle göra det.
Skulle det ta slut med min nuvarande man så vore det förstås tråkigt, men jag är inte rädd för att bli ensam för jag vet att det inte alls behöver vara så jobbigt eller dålig, utan tvärtom något bra.

glömde skriva att jag ångrar att jag inte lämnade honom tidigare!

Tack idiotblondinen. Ja, vi får hoppas att det håller i sig. Skönt att det löste sig för dig genom att du lämnade det dåliga förhållandet.

Tack för alla svar och lycka till ni som har nya familjer. Själv hoppas jag på att behålla min nuvarande, om det nu fortsätter att bli bättre och bättre. Jag tar chansen och satsar lite till. Hur utgången till slut blir - ja, det får framtiden visa.

Har ni sett serien "Kvalster" som går på svt? Hur kul verkar den yngre kvinnan av de två huvudrollsinnehavarna ha det...Trist att den ensamstående mamman ofta målas upp på exakt det viset...jag väntar ivrigt på den sista delen och hoppas på att se annat än misär denna gång....