Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

nä men jag vill hem tidigt på kvällen för jag är barnledig o behöver få sova också

ja why not? ska höra med honom vad han har lust att hitta på annars tar vi bara en fika. jag tror inte det kommer bli pinsamma tystnader men vi får väl se

ja kanske ska föreslå det...inte helt fel. förutom att jag är tävlingsmänniska o jag kanske blir galen om jag förlorar

har nu bestämt mig för att inte nöja mig med något mindre än allt jag vill ha. Den killen jag haft en flirt med har inte ALLT och varför ägna sig åt honom då, mest taskigt mot honom när han kan träffa någon annan.

Jag vill ha EVERYTHING

fått kontakt med en kille som är 11 år äldre än mig. Den äldsta killen jag dejtat innan är min ex-man och han var 7 år äldre än mig...
11 år är det mycket???
Jag tänker liksom på framtiden eftersom jag hoppas träffa någon jag ska spendera resten av livet med. Tänk när han blir gammal o gaggig

Vad tycker ni om detta? Hans barn är vuxna...

han verkar dock otroligt lik mig (har inte träffats än...)

vad står dert?

den flirten jag var på dejt med verkar lagt ner. han hör inte av sig om jag inte hör av mig först och då hör han av sig typ en halv eller en dag senare. han kommer med några lama ursäkter. jag har nu bestämt att jag inte ska höra av mig först till honom o då händer inget...så det var det det...

Den andra flirten (som jag inte träffat än) verkar för bra för att vara sann!

haha inte säker. jag är lite naiv o vill kolla läget lite mer först JAG är ju väldigt snäll och jag är inte för bra för att vara sann -  så därför vill jag inte döma någon annan heller

Har en ny dejt på g. Min gamla försvann i tomma intet och lika bra var väl det han var ju trevlig men han sa mig inget personkemimässigt så att säga.
Jag hade snackat med honom i två månader o vi är väldigt lika men som sagt, han sa mig inget när vi väl träffades.

Nu har jag en ny dejt på g, ev på onsdag, och detta är en kille jag vet väldigt lite om egentligen...jag känner väl som några sa här tidigare att jag inte orkar slösa tid på nån som inte sedan är intressant. eller slösa tid är väl skitsamma, kan ju vara trevligt att messa osv MEN jag känner att man på nåt sätt bygger upp en förväntning om killen som sedan kanske inte stämmer för att personkemin inte stämmer o då känns det bara jobbigt o trist.

Denna kille är mer min stil utseendemässigt och han har barn. Jag har nog ändrat åsikt gällande detta med barn vs utan barn också. Jag känner att en med barn kanske har mer förståelse för att man inte kan träffas så mkt. Jag är rätt less på att bli dissad för jag inte kan träffas när killen kan! Jag vill träffa någon som faller så för mig att han orkar vänta och har förståelse. Det är nog lättare att få med en som redan har barn. Dessutom är jag rätt osäker på om jag vill ha fler barn vilket många killar utan barn givetvis vill ha. Jag skulle nog vilja träffa en som man faktiskt kan hitta på saker med när barnen blir större och som man kan åka på resor mm med så man slipper småbarnstiden tillsammans!

verkar ändrat mig helt haha

Nu har jag tagit upp ett gammalt span. Vi har dock aldrig träffats förut men har messat i ca 3 månaders tid Det har varit så mkt för oss båda och vi har båda barn så det har helt enkelt inte blivit av att ses. Vi har jättesvårt att ses utan barn eftersom vi båda har barnen på mer eller mindre heltid. Vi tänkte nu försöka boka in en träffa i en lekpark eller nåt så barnen får leka och vi får träffas.

Är det helt galet?? Man får ju då verkligen se den riktiga personen direkt eftersom det blir man ju alltid med sina barn Han verkar väldigt geniun och han verkar ha fötterna på jorden. Är detta som sagt galet??