Inlägg från: Vanilla ice queen |Visa alla inlägg
  • Vanilla ice queen

    Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

    Fredrik: Hmm kan ju bara utgå från migsjälv. Jag anser mig ha ett bra självförtroende. Jag tycker att jag är trevlig, rolig, bra på det jag är bra på, oftast glad och ser hyfsat bra ut. Är dock jäkligt medveten om mina brister vilket jag lär mig leva med och är inget som jag anser gör mig till en sämre person men troligtvis jobbigare att leva med. Därmed följer såklart osäkerhet på om en person kommer orka med de personlighetsdragen hos mig. Därav anser jag att det är två skilda saker.

  • Vanilla ice queen

    Fredrik: Men är det dåligt självförtroende om man själv accepterar det och inte kan göra något åt det? Men att man blir osäker på om personen man träffar ska fixa att leva med det?

  • Vanilla ice queen
    Cocacola skrev 2012-05-06 13:54:22 följande:
    Hoppar in:

    Man behöver inte alls ha dåligt självförtroende för att man är osäker på om personen man träffar pallar med ens dåliga sidor. Jag kan ju tycka att mina bra sidor väger upp det men det betyder ju inte att killen i fråga gör det. Vi resonerar alla olika och i så fall är det helt enkelt fel kille.

     Det ena behöver väl inte utesluta det andra? Bara för att jag undrar om killen gillar mig som jag är betyder det inte att jag låter bli att känna efter om killen är något för mig och om jag kan leva med hans dåliga sidor. Men det gäller lixom att båda dessa delar funkar om det ska kunna bli bra. Jag måste hitta någon som gillar mig precis som jag är men han måste ju också vara någon som jag gillar precis som han är. Funkar det bara i en riktning så lär det inte fungera. Så om man är intresserad av någon vill man ju självklart pejla in hur den pallar de dåliga sidorna också.

    Det var det jag menade att det inte är dåligt självförtroende. Det är ju självinsikt. Jag har medvetet valt att inte bo tillsamans med någon föräns hela min utredning är klar och jag fått hjälp. Hahaha låter som att jag är helt störd men så är inte fallet. Bara det att jag är dryg att leva med pga att jag är väldigt rörig något som blev väldigt uppenbart när jag började bo själv och skulle fixa allt på egenhand. Vill känna att jag fixar min vardag plättlätt innan jag börjar fundera på seriösa förhållanden därav är jag lite osäker när jag träffar killar jag tycker om och känner att jag vill vara själv fast jag egentligen kanske inte alls vill det. Låter liksom hjärnan sköta min känsloliv just nu och inte hjärtat. Ojojoj vad djupt det blev nu. 
    Screw you guys i'm going home!
  • Vanilla ice queen

    Lemonina: låter som killen vill ha en sex helg! Är det inget du är intresserad av? Kan ju vara trevligt men jag fattar inte varför så många killar ska snacka om det innan man ses när det liksom är uppenbart att det blir sex om man klickar. Avtändande enligt mig...

  • Vanilla ice queen

    Fredrik: Fast är man kär så tycker man ju att den personen är den mest älskvärda och man blir ju liksom blind och dum i huvudet hahaha.

  • Vanilla ice queen
    Smecker skrev 2012-05-06 17:40:18 följande:
    Du missar en väldigt viktigt sak. Oavsett hur rätt du väljer IDAG så innebär det inte att det är rätt IMORGON. Människor förändras och utvecklas, ibland åt håll som inte går ihop med åt vilket håll man själv förändras. DET är MIN livsinsikt och erfarenhet, jag har levt i det istället för att prata om det.

    Screw you guys i'm going home!
  • Vanilla ice queen

    Fredrik: men då måste man alltså backa för att vara den man är och inte få utvecklas åt sitt eget håll? Hmm kan det vara med denna tankegång som så många äldre par är så jäkla bittra på varandra... Jag skulle aldrig kunna acceptera att leva genom att styra hur jag ska utvecklas pga någon annan.

Svar på tråden Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!