Bellis797 skrev 2011-09-27 10:37:36 följande:
Eller hur.... jag förstår ej hur mycket skitsnack.. jag har en förmåga att också känna att något ej är rätt så ett flertal gg har jag tagit upp att killen har något på hjärtat men ej säger något. Varje gång så har jag haft rätt..
Sist så var det en kille som tyckte sexet ej var bra, ska tilläggas att vi hade det 2 gg och vem är bra med ng ny från början? suck.. hans förlust säger jag..
Men det är lite min grej... deras förlust.. de missar en mycket bra tjej enligt mina föräldrar iaf haha..
Hehe... det där sista du skrev har jag också tänkt på en del. De flesta inkl mina föräldrar och vänner säger ju som dina föräldrar säger, och det får man väl ta och tro på då. Alltså, det är deras förlust att de killar som dissar en missar en väldigt bra tjej!
Nä, det där med sexet du skrev... klart man ofta behöver ge varandra lite mer tid där. Sexet blir väl aldrig helt perfekt förrän man känner varandra på riktigt!? Två ggr är ju faktiskt väldigt lite.
Anonym (Sa) skrev 2011-09-27 12:39:51 följande:
Inte ett dugg dumt.

Inte om känslorna är rätt! Fast finns en del saker att tänka över. Du behöver fundera över om du skulle kunna leva med att han HAR barn. För dom kommer ju alltid att finnas där, så en kille med barn kan inte ge dig samma mängd uppmärksamhet ex. som en kille utan; enbart pga av tidsfaktorn. OM du kan leva med det, så behöver du nog faktiskt träffa hans barn(på neutralt vis) snart för att se om det klaffar någorlunda mellan er. Det behöver det liksom göra, om det var något långsiktigt förhållande du hade sikte på... (tips är faktiskt att köpa med sig nått litet till barnen när man ser dom första gången; kanske kan kallas muta, men det kan faktiskt fungera bra.. *skratt*)
Sen; om du vill ha barn och han kanske känner sig färdig med det.. sånt behöver faktiskt pratas om, ganska tidigt. För OM man vill totalt olika i den frågan, så är relationen ganska dödsdömd, är min trista erfarenhet. Man ska inte tro att den andre "tänker ändra sig sen".. Utan får ju ta vad man ser och får, inte förvänta sig att göra om personen ifråga.
Jo, jag har tänkt på det där med att han har barn och att jag då även måste leva med och acceptera dem. Själva den grejen är jag införstådd med och tänker på. Men om det kommer funka eller inte kommer man ju inte veta förrän man är i den situationen när man träffat barnen osv... vilket jag inte gjort än. Men som sagt jag är inte främmande för det.. bara livrädd!
Och vi har pratat om det där med barn/flera barn så den saken är utredd mellan oss redan och det känns bra. Så jag är villig att fortsätta att se om det kan bli nån riktigt mellan oss.