Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Jag är lite förundrad över hur många kvinnor (det som jag söker) som inte har någon bild alls i sin presentation. Som skrivs här ovanför, hur skall man då kunna bli intresserad? Även om hon är (skriver) trevlig så måste det finnas ett utseende som man finner vara attraktivt även om det inte är en supermodell som man söker. Jag brukar inte söka mig till kvinnor på krogen eller annorstädes som har en påse på sitt huvud... Det andra är de kvinnor som har en oskarp bild på sig själv och en 10 bilder på mat och deras semester till Thailand. Alla verkar ju göra 100 aktiviteter i veckan och så unikt är det ju inte att gilla att resa ibland...kan ibland undra om jag skulle fungera ihop i vardagen med en kvinna på speed...eller tvärt om även om jag inte alls är en soffpotatis så kräver hus, barn och jobb sin tid och sedan får man se vad som blir över. Eller är jag dum och ni har en helt annan tanke om detta fenomen?

Samma här men det är lite grisen i säckenvarning över det hela tycker jag. Attraktion är till en del visuell tycker jag, speciellt om det är framför en dator. Vad annat har man att gå på. Sedan tycker jag att det är lätt att bara surfa vidare till någon med bild. Det finns ju många som har det så man säljer ju inte sig effektivt utan bild. Men OM det verkligen finns speciella skäl och om jag blir kontaktad så kan man få en bild via mejl.........efter en eller flera dagars trevlig chatt.....så,var det oerhört pinsamt för mig att tvingas att säga att hon inte var min typ. Detta efter att ha sett hennes bild.....bara att behöva säga nej tack. Hon fattar ju varför...hemskt.

Idealet är väl en kombination av utseende och personlighet. På en dejtingsida har man ju inte lång tid att sälja sig själv på. I verkligheten så skulle det vara en helt annan sak om det var så att man lärde känna en tjej och om hon då är trevlig och man finner varandra så blir inte utseendet så viktigt eller jag kanske skall säga att hon blir attraktivare när man lär känna henne. Om och när kemi uppstår. Svammel, svammel...

Japp, så kan det vara. Utseendet betyder mest i början tycker jag. Det som gör att man vänder sig om efter vissa men inte alla. Hur smart och träffsäkert att gå på utseendet för att uppnå ett underbart liv vet jag inte. Då jag hade en mycket vacker fru så gick det ändå åt pipsvängen. Får justera siktet nästa gång... :)

Har en annan fundering om/när man träffar en ny tjej så vad har ni för funderingar ang hur långt bort den nya dejten bor.
I min verklighet så kan jag inte resa så långt så att ens inleda en ny relation som ligger timmar bort i resväg nästan redan går bort i planeringsstadiet.

Eller tänker jag fel?

Lätt att skriva fel med ddessa smartphones med autospell. 

Frän Stockholm till GBG är det ca 48 mil och det kör jag på ca 5 timmar (3.30 en gång med en MC) utan stopp. För mig känns det som om mitt område är mycket mindre...
Hur skall man annars hinna ses? Jobb, barn o husfix måste ju skötas. Om det går allt för lång tid och är för krångligt så riskerar allt att bara rinna ut i sanden...

Som någon skrev att om målet är att flytta ihop så måste ju någon eller både flytta och jag kan inte flytta.

Problems problems
 

Var medlem där och fick till några dejter men då jag bara kunde vara med på ett enda tillfälle på Clarion Hotell med 600 singlar så gick jag ur till slut.

Man får prioritera vad som ger bäst utdelning.
Är på Match men det ger inte mycket. Jag skriver ibland ett trevligt brev men får oftast inte ens ett negativt svar, bara tystnad. Lite konstigt att inte ens orka svara.....visst det finns säkert de tjejer som skulle behöva en sekreterare för att hinna med alla mejl men det gäller knappast alla tjejer jag skrivit till.

Nej, det hade nog inte gjort ont...

Va! är ni redan vakna och skriver så fingrarna blöder... Inte lätt att hänga med i alla trådar.... 4 sena jobbdagar innan helgen...överlever kanske utan... :)

Det skall nog gå bra. Tack för omtanken. Hur är det själv efter, ja du vet?