Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

uh min dejt som det visade sig att jag jobbat ihop med han fick kalla fötter igår. Vill backa massa steg, vet inte om jag orkar någon som haft en konstig exflickvän som götr att han är supermisstänksam mot mig hela tiden...

sen tränar han tre sporter och gymmar alla dagar i veckan. Känns lite... ja... fulltecknat. Och han har prpoblem med att jag vill jobba mer än 8 timmar  per dag   

hihi kul att höra! på vilket sätt var han inte den du trodde du ville ha??

Jag börjar fastna lite för den här 11 år äldre killen fast vi inte ens träffats....jag har nog skärmat mig lite för att jag varit rädd för åldern men nu känner jag att jag nog hellre vill ha en äldre person eftersom det känns som alla jag pratat med i min egen ålder är så jäkla omogna (visst finns det mogna killar som är yngre också men jag generaliserar nu...).

jag känner att jag varit väldigt fokuserad på ålder, utseende och allt sånt istället för att verkligen leta efter Mr Right! jag är nog lite inne på att ha nåt att "visa upp" för mitt x när jag helt plötsligt vaknade upp och insåg att det är ju för fan inte honom som jag ska impa på! Jag vill ha någon att leva mitt liv med!! Han får tycka vad han vill, det har han inte att göra med. Jag vill ha någon som gör mig lycklig!

Jag har nog inte riktigt vaknat upp ur min separationsbubbla förrän nu! Tragiskt men sant!

Jag antar att 'uppskattar språk' inte är detsamma som att ha en förståelse för språkbruk då...

Jag fick ett mail på MP om att de ville ha en mamma och (minst) tonårsdotter att intervjua och fotografera för tidningen Tara om hur dottern ser på att mamma nätdejtar. Jag kände genast att NEJ-tack. Att jag nätdejtar drar jag inte in mina barn i. Inte ens att jag dejtar faktist, även om de kanske anar det. När jag träffat någon stabilt och etablerat så berättar jag förstås, men inte att jag är ute med olika män på dejter. (Fast nu har jag förstås haft ett uppehåll på någon månad tills nu.)
 Men hur är det med er och era barn? Har ni helt öppna spjäll och berättar att ni nätdejtar för era barn? Jag undrar vem som ställer upp på det nämligen.

Annars har jag en informell andra dejt med min gamla klasskompis från 2:an på fredag. Jag sprang ju på honom av en slump - eller rättare sagt han såg mig - och det blev helt oväntat för mig. Men nu kan dagarna inte gå fort nog. Två arbetsdagar kvar till fredag kväll.

Så spännande med din informella dejt på fredag...kul! Lycka till!

Angående din fråga om mammor som dejtar med barn kan jag inte hjälpa till eftersom jag inte har barn jag. 

mina barn är för små för att förstå men jag skulle inte dra in dem i det ändå...känns inte aktuellt på nåt vis...inte förrän det är på riktigt.

Ja håll tummarna. Han har skrivit till mig på FB
"Jag ser verkligen fram emot fredag!"
Och vi har bytt telefonnummer. 
Känns väl lovande va?!    
Fast just nu är jag inne i stadiet --han kommer nog inte att gilla mig på fredag i alla fall-- I vilket fall så har jag en kompis som jag har anförtrott mig åt som hindrar mig från att göra dumheter som att sms:a en massa etc. Hon är på mig som en hök om det här. ha ha
 Nej precis. Och en tidningsartikel med namn och allt ovanpå det. huva

  

Jovisst har jag det men detta är väldigt OT. Om du lade märke till det så förtydligade jag mig när det inkom en protest.

jag har bara sökt mig till killar här i stan men det kanske är dumt, för inte är de många jag är ju inte flyttbar vilket är ett litet problem hur gör ni andra när ni skriver till nån i annan stad. säger ni direkt att ni inte är flyttbara eller? trist om man fastnar för nån och sedan visar det sig att de inte kan flytta heller...

Jag har aldrig skrivit aktivt till killar i andra städer. Jag gör alltid klart från början hur det ligger till innan jag halkar in i något för djupt.

Jag har haft en långdistans på 18 mil i två år och det var inte så kul.
Killen jag hoppas på nu bor 2 mil härifrån och utefter samma busslinje. Mycket bättre. (Om det nu blir nåt.)