Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

*puh* drygt 46000 inlägg (sic!)

Kan någon vänlig  sammanfatta de viktigaste slutsatserna utifrån rubrikfrågan: hur överleva i nätdejtingdjungeln?

...hmm...kanske det är för mycket begärt. Men mission impossible tycker vissa är roliga så. 

Nej jag har heller ingen utbildning som terapeut Jag är tyvärr väldigt snäll och artig så jag satt kvar och lyssnade i det ena fallet i två! (2) timmar. Jag tittade på klockan då och då men det märkte inte min dejt utan han malde vidare och vidare och jag bestämde mig efter 15 minuter att jag aldrig ville se honom igen. Men jag log och lyssnade.....log och lyssnade.................Ja jag är feg och falsk

Vanilla, kanske inte. Jag tycker bara det är lite märkligt. Men det kanske beror på att jag beter mig olika i sammanhanget, jag är ganska ointresserad av äldre överhuvudtaget som kanske gör att jag kanske får något beteende mönster som faller vissa i smaken. Medans jag "skärper" mig när jag befinner mig bland personer som jag kan vara lätt nyfiken på osv. Jag vet faktiskt inte, det känns bara lite olustigt på någotsätt. Det var lite som i somras då jag hade en 37åring som tjatade på mig hela tiden om att vi skulle spela osv. Och jag avböjde i flera veckor, sen kände jag mig taskig och gick med på att vi skulle ses och det var trevligt osv, men jag var inte intresserad av henne på annat sätt än som kompis. Och jag sa det till henne, vilket hon sa var ok. Men efter det så blev det bara än mer frekvent hon hörde av sig, men sedan 3 veckor tillbaka eller så har hon varit lugn nu och vi har knappt hörts av alls.

Håller med! Jag är 31 och mitt rekord är 14 år äldre.

Yngre killar har alltid gjort mig nervös. Vet liksom inte vad jag ska göra med dom
Jag har alltid föredragit äldre män men nu när jag själv inte är superung så börjar man komma upp i gubb-ålder när jag dejtar i den åldergrupp jag förr föredrog. Och de känns plötsligt lite för gamla för mig...

Innan året är slut tänkta jag testa en runt 22-23, bara för att testa liksom     

Men för mig tar det liksom stopp när de kommer ner i min lillasysters ålder (26). Känns som att såna inte kan hantera mig
Å andra sidan har jag ju varit på en och annan gubbig dejt där jag mer känt mig som en tonåring med ADHD. Äsch jag vet inte..  

Ungefär 39.5 :)

Vet inte om jag blivit bekväm i singellivet. Har bara varit singel i nio månader. Men däremot livrädd för att bli sårad därför låter jag ingen komma nära just nu. 

Det där med ålder! Jag föredrar nog också när killen är i samma ålder som mig eller några år yngre gör inget heller. Men jag vet inte vad det är men det känns läskigt när killarna börjar bli runt 40, säkert bara för att jag känner mig mycket yngre själv samt att jag nog anar att de kanske redan är färdiga med barn och jag vill gärna inte träffa någon med barn. Vet inte ens själv om jag vill ha barn.   

  

Jag vet inte om jag blivit bekväm i singellivet men jag har väldigt svårt att släppa in någon. Och jag är så nöjd med de rutiner jag har o.s.v. Så skulle det dyka upp någon får han vara förbannat bra om jag ska rubba på min ordning

Jag tyckte t.ex väldigt mycket om den första Saw-filmen.
Inga monster men mycket spel med hjärnan. That I like  

Jag har aldrig sett Saw filmerna. Trodde de var övernaturliga :S